När jag åkte hem från Haninge BK idag tänkte jag: "Den där tävlingen kunde man likväl vart utan!". Det var ju en inoff-tävling, och därmed svårighet typ klass 2. Hehe! Bortförklaringarna börjar redan nu att hagla! *s*
Hagla gjorde det i och för sig inte, däremot så regnade det. Men vad gör det? Banan är likadan för det!
I Agility-klassen så tog Gromit A-hindret i "förtid". Jag visste redan vid bangången att det skulle bli så, och jag räckte inte till att för att hejda honom. :(
I Hopp-klassen så tog han ett hopp-hinder som stod "lite tokigt till". Jag såg faran med det redan vid bangången, och jag skulle ju visa extra tydligt just där.... Men... Resten av loppet gick ganska bra, onödigt strul i slalomet dock. Som vanligt när det blir strul, så går han upp i för hög stress. Idag så testade jag att då skippa mina muntliga kommandon - varför "hetsa" en jycke som redan är på högvarv? Det kändes faktiskt mycket bättre. Jag har testat det tidigare, och det har känts positivt att spara de muntliga kommandona tills då man verkligen behöver dom. Det är bara så himla svårt att "hålla käften"! ;)))
Det positiva från idag:
Att vi har två veckor på oss att träna till nästa tävling.
Vi ska träna släpp efter Platta-tunneln. Platta-tunneln står ju ofta på en raksträcka, och jag hinner verkligen inte med. Gromit vänder upp bakåt mot mig direkt när han kommer fram ur släpet. Detta har han nu gjort på typ varje tävling, tror jag.
Det börjar bli hög tid att ta tag i kontaktfälten!! Att bestämma vad Gromit ska ha för uppgift där. Och att jag inte släpper igenom en massa slarv.
Slalom-träning. Gromit har börjat slarva med ingången. Kan ju bero på att vi inte har tränat något överhuvudaget sen senaste tävlingen.
Spirou låg och gnällde uppfordrande i sin bur. Han glodde stint på mig hela tiden. Just då blev jag mycket irriterad, men kan det vara så att han börjar bli lite sugen att köra? Jag är i alla fall sugen att köra agility med honom, och jag har lovat mig själv att inte bli besviken.
Just det! Är man inte lite små-tuff - eller helgalen - när man utan att tveka åker helt själv med fyra ouppfostrade (Ja, ja, allt är relativt) byrackor till en brukshundklubb som man aldrig förut varit på (hittade dit), och man klarar utan vare sig hjälp eller något strul att få upp tältet i regnet??! Svar: Eh... "Hel-galen"! *s*
Nu vet jag inte om detta egentligen nu var något positivt, men det var det enda jag kunde komma på...
Nu kommer bildbeviset att jag fick upp tältet:
Så här såg det ut i vårt mysiga lilla tält! Wilbur är "bur-lös". Keaton syns i den högra buren.
Spirou glor uppfordrande på mig: "Hörru!"
Gromit instängd i buren. Wilbur njuter att få vara utanför!
Keaton och Spirou spanar.
Eftersom jag var där själv, så hade jag ingen inhyrd proffs-fotograf som tog några action-bilder på Gromit.