... och inte som en ynklig, liten, stor snorloska som stapplar och vinglar runt här inne i min lilla stuga. Hundarna tycker jag är den mest tråkigaste och värdelösaste matte som finns i hela universum. Det enda kommando (?) de har fått höra det senaste dygnet är: "Gå och lägg dig!" Och hur kul är det för en pigg och ivrig samt leklysten byracka?! Inte alls.
Det är urtrist med sjuk, ynklig och vek matte!
I fredags efter jobbet så fick de bara en promenad till bilen, sedan bar det hem till soffan. Försökte äta upp middagen (fryst fuskmat) men orkade inte äta upp. Igår sov jag mest. Vilken tur att man har tomt, så hundarna fick röra på sig lite i alla fall. Jag satt mig på farstukvisten på en dyna och tittade på medan de letade utslängda godisbitar. Jo, jag hade innan gått en runda med dom - på tomten alltså - men sen tog det liksom slut. Jag tror (är inte riktigt säker) att jag även gav fåglarna mat. Utefåglarna, alltså. Jag tror det. Gårdagen är som i ett töcken, liksom.
Visst måtte man vara sjuk när man inte ens är sugen på 200 grams chokladkakan som man hade köpt inför helgen? Och colan.. den smakade.... BLÄÄÄHHHH! Jag menar, DÅ ÄR MAN SJUK! Ett par klunkar tvingade jag i mig, men sen.. näe! Bläh!
Och innan det, igår morse, så gjorde jag iordning frukost på ren rutin bara. Ha! Det tog mig minst två timmar att få i mig två mackor. Frukost-O-boyen fick jag lov att värma om i halvtid. Men den blev kall igen, då fick den vara. Ett par små portioner flingor och mjölk bestod min middag av igår. Två portioner, väl utspridda över dygnet. Igår gick liksom allt här i slåååwmooojchoooonnnn, orkade inte ens slå på datorn. Den som annars brukar vara igång näst intill dygnet runt.
Idag verkar det som jag är tillbaka i min vanliga takt igen - om det nu säger nåt...
Ordentligt träningsvärk har jag i alla fall fått i hostmusklerna. Sekunden innan hostan kommer så känner jag en liten ångest inför den stundande magmuskelsmärtan, men det är bara att hosta på det! Ut ska det, det där äckliga, snoriga, sega, snörvelhost-slemmet. Haha! Var det där information som ni helst skulle velat varit utan, tro? ;)
Hur som helst så är i alla fall jag tacksam över att man har en inhägnad tomt, så man bara kan släppa ut jyckarna. Även är man tacksam över att man är så här ynklig och vek mycket sällan. Ibland kan det vara bra (?) att påminnas över hur bra man har det. (Eller?)