Observera att jag själv medvetet har försökt att undvika alla målande ord och beskrivningar.
Jag hoppas även att ni som hatar fyrverkerier, smällare och människor som nyttjar dylika tingestar inte blir alltför ilskna på mig. Anledningen till detta lilla (?) dagboksinlägg är att jag tycker det behövs en balans, ett försök till förståelse - till båda sidor av kabooom-myntet. Det är lite komiskt (?) att på vissa bloggar, hemsidor etc så tar hundägare lugnt i fyrverkerifrågan, men på andra är det helt hysteriskt så att det slår gnistor till
.
Haha! Rubriken är bara ett citat. Ett citat som man kan se lite överallt nu för tiden på tidningars insändarsidor och på Facebook etc. Andra ord som förekommer flitigt är: "lider", "hemska", "rent helvete", "ångest", "skottpengar", "förbjud skiten", "skräck". Det ena målande och dömande orden efter varandra.
Vilka är dessa "Jävla IDIOTER!!!!!" som det borde vara "skottpengar på" (tyckte det sistnämnda citatet var extra roande, undrar om skribenten var medveten om humorn i det hela?) Jo, det är de som tycker att smällare och fyrverkerier är kul.
Då en följdfråga: Vilka tycker att dylika högljudda och färgsprakande nöjen är roligt? När det då gäller smällare, som ju är det som de flesta irriterar sig mest på, så tror jag att det mest är slynglar, unga slynglar. Jag kan måhända ha fördomar här, men... så länge man är fullt medveten om att det är en fördom, så är det okej. Tycker i alla fall jag.
Varför smäller då dessa unga slynglar av dessa smällare, då? Vad är det roliga i det hela? Jo, jag antar att...
1. Själva pangljudet tilltalar dessa unga slynglar (av varierande kön). Precis som det ploppande ljudet av "bubbelplast" som ploppas. Det är nog många - oavsett ålder - som nästan har likt en mani att ploppa "bubbelplast". Och vet ni dom där vita runda "bären" eller vad det nu är för nåt på häckar. När jag var liten så ploppade jag dom flitigt - för jag gillade ljudet. Likaså när jag var liten så brukade brorsan och jag leka med knallpulver. Det var lite spännande och kul med det plötsliga pang-ljudet.
Citat från Jönssonligan-filmerna: "Vilken jävla smäll!!!" Behöver jag säga nåt mer?!
2. Många unga slynglar tycker det är kul och spännande att lite upproriskt reta de äldre "tråkmånsarna". Roligast och mest spännande blir det om "tråkmånsarna" blir irriterade och arga. Skitkul, ju!!
Detta påminner mig faktiskt om min lill-slyngel Pingu.
Lite då och då så får han "du-kan-inte-ta-mig"-fnatt. Han lekattakerar (i sitt tycke) Linus eller Spirou (vilka nog inte tar det som nån kul lek). Jag blir sååå förbannad på byrackan; jag kokar av ilska, och det kokar över... Grrrrrr! Det enda hela min kropp vill är att få slut på eländet; det slår gnistor om hela mig, jag vill - måste - få tag i retstickan och ruska om honom - ordentligt - för att få honom att veta hut! Jag nästintill exploderar av ilska!
Varför känner jag så? Jo, det är min frustration. Frustrationen över att Linus och Spirou lider (hur mycket de verkligen gör det, vet jag dock inte) och jag kan inte skydda dom. Frustrationen över att jag är för långsam för att få tag i slyngel-Pingu. Frustrationen över att slyngel-Pingu bara leeeeeker med mig - när jag är så förbannad!
Det effektivaste sättet att få restickan slyngel-Pingu att sluta - är att antingen totalt ignorera honom eller att avleda med något som väcker hans nyfikenhet. Trots att jag är fullt medveten om detta (mina svagheter och hur jag effektivast döljer dessa) så faller jag alltför ofta i frustrations-fallgropen.
Haha! Du kan inte ta mig!!!
Tillbaka till smällare och fyrverkieri-issuet..
Så vitt jag vet så är smällare förbjudna i Sverige. Enligt en kommentar på Fb kom förbudet 2000. Alltså tolv år sedan. Många vill typ "förstärka" förbudet. Men.. hur då? Hur kan något bli mer än förbjudet? Vad ska man göra? "De ska sättas dit. De som smäller. De som gör mitt och min hunds liv hemskt".
Men hur ska det gå till, undrar jag? Man hör en smäll - nånstans två kvarter bort. Lite osäker är man dock på grund av ekofenomenet.
Har polisen verkligen resurser till att rycka ut och leta vittnen, köra operation dörrknackning etc för att hitta syndaren?
"Men.. när andra lider?", säger ni, "när dessa IDIOTER!!!!!!! visar en sådan brist på empati?"
Ja! Jag håller med! Men det är också brist på empati - åt andra hållet. Vad finns att erbjuda istället för den mångåriga traditonen av fyrverkerismällandet? Svävande thailyktor? Hahaha! Okej... (hör ni hur jag tar ett djupt andetag för att få styrkan till min förnedring av dylika lyktor?)
Ponera att du (av nån anledning) mot din stora vilja inte får kolla på VM-ishockeyfinalen mellan... låt oss säga Ryssland - Sverige eller Ryssland - Canada eller Tjeckien. Istället ges alternativet... att beskåda ett grässtrå gro.
Thailyktor istället för fyrverkerier? Äh, lägg av!!
Att bjuda på agility istället för hästhoppning (eller tvärtom), ja... det skulle kunna funka. Att bjuda på VM-fotboll istället för VM-ishockey skulle också - nästan - funka. Att bjuda på bandy istället för fotboll skulle dock vara bättre. Börjar ni fatta vad jag menar?
Men att bjuda på en tyst, svävande, enformigt lysande papperslykta istället för en ljudlig (för ljudlig för vissa, dock), färgsprakande ljusshow?!! Nä! Skrattretande, säger jag!
"Fast... giftet, miljöförstöringen, alla skador på fingrar, ansikten och bränder förorsakade av dessa otyg?", protesterar ni. Ja, visst det är - också - ett problem (som kanske kan lösas genom bättre konstruktioner, bättre info och bruksanvisningar. Nä, tar tillbaka det sistnämnda. Glömde att folk (en del/många i alla fall) är lite (?) på lyran så där vid tolvslaget.
"Jag tycker fyrverkerier och smällare är jättedumma!!", säger Spirou.
I alla dessa kommentarer på Fb så skrivs det (till 99,9 %) enbart om förbud eller hur de gör - på själva nyårsafton - för att akut försöka förhindra att deras hund blir rädd. Ingenstans har jag läst vad man gör resten utav året - de andra 51 veckorna - för att hjälpa och träna den skottberörda hunden (skotträdd är nog tyvärr mycket svårt att hjälpa). Vad har man gjort?! Okej, jag kan själv vara ärlig nog att svara: "Jag glömde, skjöt (!) upp till sen... och... plötsligt så var det nyårsaftonsmällande här igen".
Vad är anledningen till att man inte nämner att man har försökt under året att träna sin hund? Man glömmer helt enkelt bara att nämna det? Eller har man misslyckats? Fast... då borde man väl ändå nämna det; att det var omöjligt att träna, eller?
Eller kan det måhända vara så att man tycker att problemet ska lösas med att andra måste göra nåt? Nä! Så kan det väl då inte vara. Nej, nej... Att man liksom lite grann för skylla sig själv - eller rättare sagt sin hund får skylla sig själv (?) för att dess ägare inte har gjort nåt. (oj, oj, oj, vad jag retas nu!)
Något som verkligen irriterar mig på Fb är dessa uppmaningar som spelar på att människor ska få dåligt samvete, till exempel denna som uppmanar oss att istället för att köpa dyra (eller mindre dyra) fyrverkerier ska skänka en peng (eller flera) till mer behövande. Min fråga är då givetvis: Varför inte göra bägge? Vad är det som säger att man inte kan både lägga ut pengar på fyrverkerier och skänka till behövande? Ehh?!! *rynkar pannan och slår ut med händerna*
En annan som irriterar mig är denna om den där hunden som tror att den ska dö. *suck* Jag undrar verkligen vad skribenten vill att hundägaren istället skulle göra (ja, förutom att avstå fyrverkerier, då)? Trösta hunden? Nä, för då gör du den - med största sannolikhet - en stor björntjänst. Verkligen en mycket missriktad välmening.
Om jag tänker efter så är jag nog typ som hundägaren i denna sistnämnda uppdiktade historia. För jag är glad, jag går ut, jag visar min glädje över knallar och ljus - allra helst om mina hundar är med inklusive skottberörda Spirou. Eller om knallen inte är så ljudlig, så ignorerar jag den - totalt.
Det som skiljer mig från dessa uppdiktade (förutom att jag även tränar min hund) - men måhända vanliga - hundägare är att jag har hittills aldrig någonsin inhandlat något fyrverkeri. Nä, jag snylttittar på grannarnas. Det är både enklare och billigare så.
Ja, jag är en snyltare, en parasit, som räknar med att andra betalar dyra pengar på dessa kaboompangoväsenvärldengårunderknallareblixtoljud.
Plötsligt vart vi omringade av får. Undrar vilka som blev mest rädda; jag, hundarna eller fåren? *gulp*
Oj, höll nästan på att glömma! De vilda djuren som tror att jakten är igång igen - mitt på nyårsaftonen! Ja, de där jägarna är vilda med sina skjutvapen runt midnatt så att hela himlen lyser upp av gnistor. Men jakthundarna är visst hemma, de förföljer/driver inte de vilda djuren. Och bortom den gamla skjutbanan pangas det på som bara den. Och när det sprängs för nya byggen. Hm..? Jag tror dock att många, om inte till och med de flesta, vilda djur är relativt vana med plötsliga ljud och oväsen. Rädsla är förvisso inte en känsla någon eftersträvar, men rädsla är dock en helt naturlig känsla.
Och så har vi människor som kommer från krigshärjade länder, människor fulla med hemska, olidligt hemska minnen... Människor kan resonera, människor kan försöka intala sig att det är bara fyrverkerismällar - inget annat - det är tryggt. Jag säger inte att det är lätt, men...
Undrar hur många som nu skulle vilja trycka på ogilla-knappen? Får väl försöka smooth this over lite. Ja, jag förstår er, ni som ogillar fyrverkerier och varför, men... jag förstår även de andra. Jag tror dock att ni som upproriskt och nästan fanatiskt dömer utan större eftertanke gör er själva en otjänst. Lite likt förr när rödstrumpetjejerna mest bara förstörde för oss andra som bara ville bli behandlade och respekterade som vilken människa som helst. Skrämseltaktik är oftast inte den bästa metoden att få andra att se och tycka som man själv. Skrämseltaktik breddar ofta bara klyftan. Däremot list (modell kvinnlig? hihi) funkar ofta allra, allra bäst. "Vad yrar hon om nu?!", undrar ni. Nja, kom bara att tänka på detta gamla kåseri: "Finns det inga manliga expediter?!!" som handlar om hur jag då lärde mig att bemöta alla dessa inskränkta kunder, dvs människor, som vägrade att handla någon teknisk pryl av mig - för jag är en tjej.
Det som löste mitt problem var inte arga, dömande ord, utan min ökade kunskap om teknik, och framför allt hur jag lugnt och självsäkert bemötte den motsträviga människan/kunden, samt också - givetvis - allmän information runt om i världen.
Hoppas att ni alla - folk som fä - ändå får en trevlig nyårsafton!!