Haha! Jag råkade kolla in Kalle Anka-almanackan jag har inne i köket. (Ja, ni läste rätt! Kalle Anka.) Det är 12, t-o-l-v (!) dagar kvar till Freestyle-tävlingen som Spirou o jag har anmält oss till. Haha! Jag har ännu inte riktigt bestämt vilken låt, bara halv-bestämt. Det är samma låt som jag ratade till förra tävlingen för att den inte funkade. Undrar varför jag inbillar mig att den ska funka nu?? Just det! Det var det jag skulle kolla upp idag utomhus. Det är så himla trångt att träna här inne. Ja, ja... Det är en dag imorrn me´. Då är det elva dagar kvar. *fnissar med en liten uppgiven suck*
Apropå Freestyle. Jag vill passa på att säga GRATTIS till Agnes o Pelle som vann SM-guld igår. Tvåa kom Lilja o Goa, och bronsmedaljen gick till Frida o Poppy. Ett jätte-stort GRATTIS till er alla. Det är ni alla väl värda. Resultatlista kan ses här. Det var rackarns jämt mellan de tre topp-placeringarna.
Agnes hämtade visst även hem sin nya valp igår. Vilken dag det måste vart för henne. Tänk att få hem både SM-guld-medalj och valp på samma dag! :)
><
Jag var och kollade lite grann på Lilla Sthlm-utställningen i lördags. Många fina hundar fanns väl där. Men de allra allra finaste fanns kvar hemma hos mig. ♥♥♥
Förresten! Vet ni vad jag fick infall att göra på utställningen? Jo, jag kollade in pekingeser-ringen! Denna hundras är sååå långt ifrån mina "hund-ideal" som det bara går. Det började med att jag råkade gå förbi en pekingeser som stod där still utanför ringen. Jag såg inte i vilken ände som huvudet var. Men jag insåg snabbt att framdelen var troligtvis där kopplet satt fast. Denna hund stod faktiskt nere på golvet. Annars så ser man oftast dessa jyckar i sina ägares famn.
När jag satte mig ned vid ringen, så tänkte jag att skönheten sitter i betraktarens öga, och att jag skulle försöka se på rasen, ägarna och domaren utan negativa tankar och dumma fördomar. Intill mig stod en liten svart pekingeser och kollade in mig. Jag log lite och "viftade" lite tyst på "svansen". Genast svarade den med att vifta tillbaka. Tänk att det finns en svans där under all päls!! Han/hon kom fram och nosade lite på mig. Jag skulle bra gärna velat klappa och känna på den, men det vågade jag inte, beroende på att den ju antagligen strax skulle in. Jag vill inte riskera sabotera nån välfluffad päls. Pekingeser-ägaren sa att jycken var mycket glad i andra människor.
Jag ångrar nu efteråt att jag inte frågade varför hon hade fallit för denna ras. Det skulle vara intressant att få höra. Vad gör man med en pekingeser? Eller rättare sagt: Vad får en pekingeser göra? Spår? Lydnad? Agility? Sök? Jag menar, det är ju ändå en hund där inunder all päls. Eller??
De flesta utav utställarna bar sin hund så där lite vant på höften, när de skulle gå in eller ur ringen. Varför? Otåliga, kanske? Har inte tålamod att vänta på hunden, som ju går ganska långsamt.
När de bedömdes fick de knappt gå ett varv runt ringen. Inget fram och tillbaka som andra raser brukar få göra. Varför då?
En annan detalj jag la märke till var att när de ställdes upp för domarens beskådning, så ställdes jyckarna rakt fram emot domaren. Inte med sidan till, som annars är brukligt. I och för sig förstår jag det, eftersom sidan på en pekingeser är inte "mycket att se". De är som en långhårig limpa, typ. Om ni förstår vad jag menar.
Ytterligare en detalj som jag la märke till, var att domaren bad utställaren att visa hundens tänder. Förr i tiden (c:a tre år sedan) när jag sist ställde ut, så fixade domaren själv att lyfta på hundens läppar. Fast man kanske har slutat med det, eller?
Hur som helst så blev jag lite intresserad av rasen, eller rättare sagt fenomenet Pekingeser. Ska nog kolla upp lite... Finns det några pekingeser som är agility-jyckar? Hur ser en nedrakad pekingeser ut? Frågorna hopas!
Innan jag åkte hem så införskaffade jag mig några pipleksaker till mina stackars övergivna jyckar där hemma. Här ovanför är en liten film-snutt.
Ganska kul att iaktta jyckarna. Spirou som lugnt står helt stilla och tyst. Gromit som bjäbbar och morrar och har sig. Wilbur som är som om han vore helt uppslukad i sin egen värld.
Man kan även fundera på varför Gromit ena stunden inte törs ta tag i Spirous leksak, och sätta igång en dragkamp, när han efter en liten stund utan någon som helst tvekan vågar göra det. Att ha dragkamp med Wilbur finns inte på världskartan - och det är ömsesidigt - även från min sida (att de två dragkampar, alltså).
Gillar Gromits lilla "snubbel-vurpa" i snön. Hehe!