När jyckarna och jag gick vår "efter-jobbet"-promenad så knallade det och smällde lite grann "långtbortifrån". Vid två tillfällen så såg jag i ögonvrån hur Spirou spanade snabbt upp mot mig. Jag låtsades inte se honom, utan bara fortsatte att gå i vår normala takt. Jag vill absolut inte förstärka hans oro med att jag tar ögonkontakt med honom. Vid ett annat tillfälle så bjöd jag alla tre på godis för de hade varit duktiga när vi mötte en bil. Spirou fick schmackos, så att han verkligen vet att matte har det i sin ägo. Jo!!! Apropå duktiga! Rätt som det är, där man går i lugn och ro i gatulykteskensmörkret, så plötsligt så rusar alla tre in genom en grind. Instinktivt ropar jag "Nej!" - och de alla stannar direkt (!). Även Grompan stannar som var i flexikoppel - långt innan linan "tar slut!. Jag antar att det var en katt. Vilka duktiga jyckar jag har!! Det blev godisfest!
Lite senare på promenaden lägger jag märke till att det luktar krutrök. Jag antar att även Spirou reagerade på det. Han vet hur sådana där otäcka smällare luktar. Någon som bor där slår igen sin soptunna med en smäll, och jag ser i ögonvrån hur Spirou ser kvickt och oroligt bakåt bort mot ljudet. Annars så gick han lugnt bredvid eller till och med lite då och då framför mig på hela promenaden, vilket är skillnad mot förr då han oftast gick ängsligt bakom mig. Nu idag blev jag även glad för att han ofta nosade intresserat i dikesrenen. Jag menar om man gör det, så är man inte alltför rädd och ängslig.
Dagens bästa var dock detta:
För nån timme sen så skulle vi åka "ned till byn". Jag, Wilbur och Gromit går bort i mörkret för att öppna grinden. Spirou är kvar någonstans uppe vid gårdsplanen. Plötsligt knallar det till inte så långt ifrån. Och vet ni vad Spirre gör? Jo! Direkt travar han raskt till mig!! Han flydde inte in till huset, som han gjorde förra året. Han försökte inte heller att gömma sig tätt intill bilen - utan han sprang till mig. Det är precis vad jag vill! Att han vet och förstår att jag är tryggheten. Han behöver inte gilla smällare - men han ska vara här vid mig. Behöver jag säga att det blev en liten schmackos-fest? Vilken seger!! (typ)
När jag sedan öppnar bakluckan så hoppar han inte heller in i panik - utan han väntar lugnt tills jag hunnit öppna grindarna ordentligt och rätta till dynan. Därefter på mitt kommando så hoppar han lugnt in. Yes!!
Visst, sedan "nere på byn" så ser han lite ängsligt runt omkring sig och upp i luften (det knallade till litegrann). Han gillar det inte, men han accepterar det - utan panik. :)
"Kan dom inte sluta å skjuta? Det gör ju ont i öronen, ju!!", tycker Spirre.