Igår var det äntligen dags; Wilburs tolfte födelsedags-kalas!!
Här har vi födelsedagsbarnets tårta - med 12 stycken tårtljus och allting. De andra två - hundarna alltså, människogästerna fick icke smaka denna delikatess - fick likadana, fast utan tårtljusen då förstås. Denna mumsiga tårta gjordes (lite enkelt) av Felix (eller var det Findus) färdiga pannbiff och Kalles prickiga kaviar. De är tjusigt garnerade med Dennis Hotdogs.
Strax är det dags för den traditionella födelsedags-fotograferingen. Självklart är tårtljusen tända. Wilbur o Spirou kollar så att allt går rätt till.
Spirou, Gromit och Wilbur väntar otåligt på klartecken: "Kan hon (matte, alltså) inte vara klar snart med att leka med den där tråkiga svarta lådan. Vi vill ÄTA NU!!!" Vi människor ser till att Wilbur inte kommer för nära, och sveder sin nyfriserade päls.
(Det syns knappt, men alla tre har faktiskt sina tjusiga party-rosetter/slipsar på sig. Wilburs är blå, Spirous lila och Gromits grön.)
"Äntligen!!!"
När min äldsta brorsa kom blev han lite försynt *harkl* "uppvaktad" av mina väluppfostrade hundar. Hm.. uppvaktad och uppvaktad.. Mer sanningsenligt vore nog att han blev muddrad in på bara kroppen; "Var är våra presenter?!!!! Hit me´ dom! NUUUU!!!!" Är det någon som blir förvånad när jag talar om att det är min yngsta lilla ängel Gromit som är den som frågar mest blygt och försynt? *harkl*
Wilbur iakttar när hans present tas fram. (Spirou och Gromit är strängt "platsade" utanför bild) Förutom den ätbara presenten, fick Wilbur även bidrag till en ny hundsäng att ha på jobbet. (Attans! Nu glömde jag ta en bild på det fina kortet som följde med.) Det finns redan en hundsäng där, men den är oftast upptagen av framför allt Spirou. Wilbur blir alltid utan. Brorsan tyckte att detta var lite väl orättvist.
Idag har jag inhandlat en fluffig skön hundsäng åt honom. Wilbur fick dock inte följa med och välja själv. Om jag känner honom rätt, så hade han nog bara försökt övertala mig att köpa en massa godis för pengarna istället. Visserligen blev han ordinerad att äta mer av farbror veterinären (se Dagbok 15/1), men... nån måtta för det väl ändå vara. Förresten så har Wilbur nog redan nu gått upp i vikt. Snart får man väl passa sig så att han inte blir för tjock istället.
Det dröjer förresten inte länge till nästa hund-kalas. Gromit fyller år i februari.