Spenderade tre timmar på brukshundklubben idag. Först en liten promenadrunda med Wilbur och Linus. Jag tror förresten att Linus har börjat fatta det här med roliga brukshundklubben; han började direkt att lyckligt gläfsa när vi svängde av mot klubben.
Vi var några glada rallylydnadsfantaster (eh?) som träffades för lite rallybaneträning. De andra hann göra iordning banan medan jag stod och pratade med en gammal klasskompis som råkade gå förbi. Hundarna satt fortfarande kvar i bilen. Ärligt talat så bävade jag lite för att ta ut slyngel-Pingu och gå bort till rallyfolket. Fast "a man gotta do what a man gotta do", så då gjorde jag det - och det gick över förväntan; Pingu drog inte liiiika mycket i kopplet som jag hade trott. Det vill säga om jag konstant höll en näve godis framför nosen på honom. Ja, ja....
Under själva rallybanan så kastades man våldsamt (ja, bokstavligt talat) mellan hopp och djup förtvivlan; ena stunden (typ tre sekunder) går jycken som ett tänt ljus med finfin kontakt med mig, för att nästa stund vara totalt okontaktbar - och man blir brutalt dragen - utan minsta pardon - bort mot nån ytterst spännande och intressant doftfläck på marken... eller till de andra hundarna, förstås. *suck* Så länge jag höll en godishand framför nosen, så gick allt så himla bra, men utan... *suck, igen*
Vid andra rallybaneförsöket, så kände jag att jag tappade humöret vid andra skylten - och då bröt jag för en - välbehövlig - ömsesidig timeout.
Vid nästa försök, så bytte jag strategi; fram med kamptrasan (typ) och delade upp "momentet stå vid startlinje följt av gång mot nästa skylt". Kamptrasebelöning vid bibehållen kontakt. Okej, det är typ två veckor kvar till tävlingen... *suck*
Spirou på KM 2012. Foto: Louise Medman.
Jämfört med Pingu så går Spirou som på räls, men han flyter hela tiden ut, håller sig för långt bort från mig, och han är ju inte så alert precis, utan han travar makligt med. Men han tycker det är kul, fast jag vill få honom mer "på". Och så blev det några missförstånd lite här och där.
Även idag funkade "sitt, stå, förare gå runt". *lycklig* (vid andra banförsöket så ändrade jag momenten till fortsättningsklassvarianter)
När alla hade åkt därifrån, så gick Pingu och jag bort till agilityplanen. Jag satte upp en hindersraka med tre hopphinder, och la kamptrasan (typ) som extern belöning bortom det sista hindret, med andra ord; en simpel släppövning. Vi kedjade ihop det bakifrån som sedvanligt. Han fattade när jag taggat uppmanade honom "Kör!", vilket i och för sig inte är så svårt att lista ut, när det ligger en kamptrasa och lockar rakt framför en några meter bort. Det gick fort att kedja ihop till alla tre hindren, och det funkar lika bra oavsett vänster- eller högerhandling. Kul!!
Först hade jag dock stora problem att få in jycken igen när han överlycklig sprang och skuttade hejvilt med sin belöningstrasa - ärevarv - om och om igen runt planen. Vilket teamvork mellan oss! Not! Men han lugnade ned sig sedan när han förstod att jag tänker inte alls beröva honom kampleksaken, matte vill bara bjuda på godis och leka mer. Det var bara vid den första belöningen som han var "ur hand". Men jag tvivlar på att jag kan ha honom lös när det finns andra hundar i närheten... tyvärr. Inte än i alla fall.
Efter vi hade kört den raka släppövningen några gånger växlade vi om till "tight sväng tillbaka runt hinder"-övning. Jycken måste ju fatta att man ska svänga också - inte bara rusa rakt fram. Funkade över förväntan, trots att han först fattade nada när jag visade med armen (diagonalt över ett hopphinder) och sa "Fram!" - precis som han vore en rutinerad agilityvovve. "Öh?!! Vadå?!", undrade rookie-Pingu. Men när jag visade bättre så gick det upp ett ljus - för oss båda. :)
Vi körde tight sväng åt bägge hållen, vänsterhandlig gick lättare än högerdito, men det var inte så stor skillnad.
Därefter gick vi bort till däcket och testade det: Funkar mycket tillfredställande med tanke på rookie-graden på jycken.
Det fanns inga tunnlar ute, så ingen tunnelträning idag.
Sedan åter till trehinderssläppövningen - och plötsligt - så funkar inte tre hinder längre! *suck* Men så är det när man tränar hund. Det är bara att backa lite; två hinder funkade fortfarande bra, både vänster- och högerhandling. Testade tre igen... men nej! Pingu "fuskar" och springer runt de två sista hindren. Eftersom jag ju inte hade nån "godisskålvakt/kamptraseborttagare", så bytte jag direkt tillbaka till två hinder igen - funkar.
Avslutningsvis så testade jag utan utlagd belöning, jag sprang istället jämte honom och visade så tydligt jag kan över hindren samtidigt med ett taggande "Fram, fram!" och kastade kamptrasan när han skuttade över det sista hindret. Det funkade alldeles utmärkt!! Yippeee!! Både med vänster- och högerhandling! Yes!!
Under tiden vi var på agilityplanen - som var ömsom helt snötäckt ömsom megablötlerig - så höll jag ett hököga på rookie-Pingu, så att han inte under hans ärevarv med kamptrasan skulle klättra upp på de två gungbrädorna som stod framme. Inga problem alls. Jag bara ropade på honom, så klev han genast av och sprang från gungan.
Ha!! Sen när vi hade tränat klart... Att jag ALDRIG lär mig!! Dum som jag är låter jag honom gå på lite upptäcksfärd runt där alla hindren stod uppradade i en klunga intill containern/boden, jag låter honom få klättra upp på det mycket låga A-hindret medan jag tar på mig ryggsäcken - trots att ena gungbrädan står där intill A-hindret! Hur jävla dum får man bli?!!! Hur många gånger har jag gjort samma misstag? En kort blick åt andra hållet medan jag trär på mig ryggsäcken, och så...... KADUNK!!!!!!!! Och en veettskrämd liten rookie-Pingu flyyyyyger av gungbrädan. Suck!!!!!
"Tjohejjjjj!", utbrister jag glatt samtidigt som jag kastar MASSOR med leverpastejbitar över Pingu, som låter sig väl smaka. Jag typ bjöd honom på nästan hela godispåsen.
Innan vi gick till bilen, så fick han klättra några gånger över minibalansbommen med resterande leverpastejbitarna som belöning. Inga problem. *suck* Att jag ändå alltid gör samma misstag, om och om igen. *dubbel-suck*
Fast å andra sidan, Pingu är en dum, trög spaniel som älskar mat; förhoppningsvis glömmer han fort det obehagliga, men minns de goda godbitarna.
Zzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Efter en liten promenad med alla fyra jyckarna, så åkte vi för att handla. Eftersom hundarna är "portade" på ICA, så fick de vara kvar i bilen.
Pingu var nog ganska trött efter dagens träningspass; han sov bara vidare när jag kom tillbaka till bilen. De andra tre kollade piggt upp när jag låste upp bilen, men inte rookie-Pingu... han bara Zzzzzzzzzzz:ade vidare. :)
Tänk att vi - Pingu och jag - har tränat agility! ÄNTLIGEN!!!!!!!
Wilbur och Linus.
Bilden har inte mycket med det hela att göra, men det kändes orättvist om inte nån bild med dom fick vara med. Linus päls har för övrigt nu växt ut. Det är hög tid att raka ned honom igen.