Tydligen var det många som skickade in sitt tyckande och protesterande över att det var för kyligt utanför (se det förra dagboksinlägget) eftersom det redan dagen efter blev mildare därute. Tack för det! :)
Nu ska jag berätta om hur det var när Pingu deltog på sin allra, allra första kurs, vilket är en grundkurs i lydnad, vikt på jaktlydnad. Tydligen är det meningen att di där fågeljakthundarna inte får flyga iväg hur som helst ute i de vilda markerna. (Lugn, jag skojar bara lite.)
Jag hade erbjudit mig att skjutsa dit honom, vilket jag ångrade bittert kvällen innan; jag bävade över att behöva gå upp tidigt på söndagsmorgonen. Pingu själv struntade helt i det arla klockslaget. Märkligt nog så lyckades jag komma upp ur min morgondvala och - hör och häpna - kom dit i tid!!!!!!!!!
Förra gången jag gick denna kurs - då med Grompan - så var det en hel bunt med kursdeltagare, men denna upplaga så är vi bara fyra stycken sammanlagt. Och i söndags så var vi bara två; med andra ord så fick vi världens bästa och nästan som en privatlektion av vår mycket duktiga och trevliga instruktör som alert lystrar till namnet Monika Jansson.
Apropå lystra alert...
Vad pysslade då Pingu med medan jag och min kurskamrat Tina (?) med sin söta, väna och försynta Alva, försökte koncentrera oss på vad Monika pratade om?
Ja, ni ser ju på det lite hastigt tagna bildbeviset. Pingu sitter alldeles still och tyst och lyssnar noggrant på Monika. Så där still satt han under hela kurstillfället under teoridelarna. Inte ett pip, inte nåt gläfs, inte nåt störande (o-)ljud överhuvudtaget. Han rantade inte alls omkring så långt kopplet kunde nå, han krafsade inte på alla prylar som hans långfingrade tassar kunde - eller inte kunde - nå. Han bet och slet inte alls sönder godisburkar i tusen små plastbitar. Han markerade inte alls på pelaren när vi kom in igen efter vi hade precis varit ute och rastat av jyckarna i mellanpausen. Pingu hoppade inte alls upp med framtassarna på bordet där Monikas hundgodis och -leksaker låg (ja, låg, imperfektum, som det för övrigt visst inte längre heter nu för tiden). Han bet och naggade inte alls envist och retsamt på Monikas händer när hon erbjöd sig att ta över kommandot på Pingu för en liten stund.
"Eh? Varför gjorde hon det när han uppförde sig så exemplariskt?", undrar ni nu. Jo, för jag har alldeles nyss ljugit. Läs om stycket här ovan, den under bilden - och ta bort alla "inte".
Pingu är Pingu. En liten bus-slyngel som har många myror i brallan. Sitta still? Och vara tyst?!!!! Va?!! Pingu fattade ingenting av denna passivitetsträning (konstigt att alla mina hundar har lika svårt för detta. Hm?)
När det gäller alla praktiska övningar, så utförde Pingu dessa föredömligt, lillslyngeln! ♥
Det ska bli intressant nu på söndag och se hur han kommer att uppföra sig. Hör jag nån undra om jag har tränat nåt? Njaaa... lite i alla fall, så där spontant, när andan fallit på, när man liksom redan är på fötter, mellan bilen och ytterdörren *harkl*. Visselpipan ligger ju där redo i jackfickan, det är bara att pipa på vid tillfälle. Men vi har ännu inte tränat allt som vi hade i läxa, och inte riktigt så där ordentligt med piptränandet, men det är ju flera dagar kvar tills på söndag.
Fast nyss så tränade vi faktiskt apportgripande ute i köket, och Pingu har nu börjat fatta grejen. Efter två köttbullar (i småbitar) tyade han inte tänka längre, så det har nu blivit min lilla apportgripandeträningsmåttstock, två köttbullar, alltså.
Få se vad vi nu hade i läxa...
- Tjata in "Bra!" och "Pingu!" Inte blivit av *suck*, säger dock "Pingu!" alltid precis när jag ställer ned matskålen, så jag har nästan gjort det i alla fall.
- Kontakt vid fotsittande. Gjorde för första gången nyss, funkade alldeles utmärkt i flera sekunder. Jippee!
- Följsamhet. Funkar bra i alla fall 3-4 steg, har ännu inte utmanat längre.
- En visselsignal och kasta stor godbit/leksak bakom Pingus rygg (blivande "visselsitt") Har bara gjort så där spontant vid hemgång, mellan bil och ytterdörr, typ (se ovan). Det har funkat rätt så bra, men blivit dåliga belöningar eftersom jag bara haft smågodis i fickan, som han inte riktigt ser i mörkret. *harkl*
- Blivande "visselinkallning". Bara kört så där spontant (se ovan, igen). Funkat bra, trots att alla fyra hundarna har kört samtidigt tätt bredvid. *harkl*
- Vad kan jag ha glömt, månntro? *funderar läääääänge* Jo!!! Hm..? Hur var det nu med passivitetsträningen..... *suck* Det är ju såååå trååååååååkigt!!!! Och Pingu instämmer - till fullo!
Pingu och jag har också tränat lite rallylydnadsmoment:
- Ingång till vänster om mig.
- Ingång till höger, och runt mig.
- Sitt framför, från fotposition.
- Och så lite följsamhet som ovan nämnt.
Han har faktiskt blivit riktigt duktig! Faktiskt! Så vi kanske, absolut blir tävlingsklara till slutet av april, och gör debut på Vallentuna BK. Haha! Och han ska ju vara kopplad. *puh*
Men oj!!!! Vi har inte tränat ett endaste förberedande agilitygrejs! På hela vintern. *suck* Hur ska det här gå?!!!
Vi kommer nog inte bli klara att tävlingsdebutera officiellt i september på Haninge BK. Fast man ska inte ropa hej så här i förväg. Eh? Nu blev det väl i alla fall fel. Man ska inte ropa "inte-hej" så där i förväg. Pingu och jag kanske, kanske, kanske... blir tävlingsklara - om bara den där snön och halkiga isen kunde flytta på sig.
Pingu, endast åtta veckor gammal, åskådare på agilitykurs.
Vad Pingu absolut behöver träna är förstås störningar av alla de slag; dofter, hörsel- och synintryck. Undrar var man kan hitta sånt? *funderar* Nä, uppe på brukshundklubben finns inte sånt. Inte nere "på byn", i centrum heller, där vi är typ varje dag. Näe! Var sjutton hittar man yttre störningar?!!!