Pingu och Zafir

(nu finns det bara "stornosar" kvar.. men "lillnosarna" finns för evigt i mitt hjärta)

Dagbok

Om man inte orkar läsa allt jag svamlar om, så kan man klicka på en bild, så kommer bara bilderna - utan en massa tjatig text. Lycka till! :)

Tillbaka till startsidan

Lång time no see :)

2011-11-06

(Scrolla ned nu på en gång, och sätt på filmsnutten, och klicka på paus, så är den klar när det är dags. Mvh Hon som gillar när det är flyt samt inga avbrott och tråkiga pauser.)

Vad har jag roat med mig med den senaste veckan, då? Typ ingenting. Jag har tänkt träna hundar, men sen tog det liksom slut. Jo, apropå agility, så är jag ytterst tacksam över att jag och mina hundar inte skulle till Rättvik-tävlingarna nu denna helg. Haha! Ja, nu så är vi ju inte i trean eller är med i något lag, så vi har liksom inget där att göra, men OM vi nu skulle ha haft det, så är jag tacksam över att vi inte är där. Det är ju så hiiimla många starter, så för att de inte skulle få hålla på till midnatt, typ, så är första banvandringen klockan.... håll i er nu.... 06.10. Jag menar, finns verkligen detta klockslag - på riktigt?!! Den där stora mega-lampan är ju inte ens uppe då! Okej, de har säkert electricitet inne i den där körhallen - uppe i Rättvik, Dalom, men utanför... MÖRKER!!!! Och även MÖRKER när tävlingsdagen är slut. Nä, tacka vet jag tävlingar på SOMMAREN när det är LJUST - både ute och inne - och framför allt i sinnet! ;)

I tisdags så skjutsade jag Grompan till sin veterinär för lite blodprovcheck. Veterinären har nu sen i september börjat jobba även här på Albano, vilket är mycket mer praktiskt för oss Stockholms-bor, eller Åkersberga-bor alltså. Hon huserar annars på Ultuna i Uppsala.

Gromit är ju (som jag nämnt tidigare) dum nog att inte riktigt svara på EP-medicinerna som vi alla skulle önska, olydiga byracka! Okej, det positiva med detta veterinärbesök var att Gromit var jätteduktig i väntrummet ute i receptionen. Ni som har varit på Albano vet att det är ganska trångt där. Medan vi satt och väntade på vår tur att få audiens till veterinären, så var det även en rottweiler, en gigantisk golden (eller var det en hoffe, kanske? Ett litet inside-joke, typ halva Sveriges agilityfolk emellan. ;)) och en storpudel. Alla han-hundar.

Som ni kanske vet, så har ju Gromit-slyngeln haft stora issues (eller vad man nu ska kalla det för) med stora, ståtliga han-hundar. Men nu i tisdags, så låg han bara lugnt vid mina fötter, där jag strategiskt hade satt oss i hörnet, med mig ytterst. Gromit tittade knappt upp när den ena jycken gjorde smärre utfall (men som lät desto mera) mot de andra hundarna som var i väntrummet. Gissa vilken av dom, rottisen, gigantiska golden/hoffen eller storpudeln? Jo, golden-hannen. Hans ägare hade fullt sjå att hålla emot i kopplet. Jag gissar att han tyckte hela situationen var ganska jobbig - precis som hans hund. Fast jag förstår honom. Med den stora struten runt huvudet, och med de såren på låret, så skulle även jag vara lite grinig. Jag menar alltså hunden, inte ägaren.

Tänk att min lill-Grompa var för ett och ett halvt år sedan (typ) helt rabiat mot andra hundar, och nu så är det knappt nån som tror på en att det var så. Jo, lite stolt är jag nog. Rätt träning gav färdighet (och han har alla manliga tillbehör fortfarande intakta). *stolt som en tupp*

Det negativa med veterinärbesöket var då provsvaren... Dagen efter så ringde veterinären då hon hade fått en del av provsvaren. Levervärdena är inte så bra, så hon vill sänka fenemal-dosen - trots att Gromit får anfall alldeles för ofta. Men vi väntar lite med att mixtra med doserna tills resten utav provsvaren kommer nästa vecka. Min dum-Grompa!

Veterinären och jag - och även Gromit - är överens om att vi kör på - lever livet - så länge Grompan är pigg och glad. Och det är i alla fall han, pigg och glad. Det är det som räknas.