Rubriken är ett typ citat vad jag tänkte med ett litet leende när Spirou traskade till mig vid platsliggningen: "Han tycker om mig!" Min lilla gullunge! Han kan ju inte fatta varför han ska ligga där ensam på en rad tillsammans med en massa främmande vovvar. Med andra ord: Platsliggning? Näe, det har vi inte tränat på! (Känns det här igen? Se här i dessa gamla kåserier. Del 1, Del 2, Del 3.)

Vi - Spirou och jag - kom på näst sista plats. Därmed gick det faktiskt över förväntan. Jag menar, egentligen ska det inte gå bättre, med tanke på hur lite vi har tränat. Fast... ni vet "mycket vill ha mer". När jag upptäckte att Spirou faktiskt gick trevligt, tjusigt och med kontakt vid min sida när vi gick mot platsliggningen blev jag glatt förvånad; Han nosade inte i backen! Då tändes en glimt av just detta "mycket vill ha mer", och poäng-girigheten smög fram i mitt inre. Men senare in i programmet kroknade han och släpade efter, och jag blev något lite... nja.. besviken är fel ord. Nog lite mer "Det borde jag inse att det inte kommer att gå hela vägen". Det var ju också ganska varmt, något som Spirou är känslig för.

Gromit tyckte visst det var utmattande att kolla in lydnadsekipage. Efter ett tag la han sig mellan mina fötter och somnade.

Vi nollade som sagt platsliggningen, och även apporten samt läggande, där jag själv tyckte att jag kvickt som attan upprepade kommandot när jag såg i ögonvrån att han inte la sig, för att inte nolla. Men det blev nollat ändå, var tydligen för långsam i alla fall.

    Jo, i apporteringen så struntade jag totalt i vad tävlingsledaren sa, Spirou och jag körde som vi brukade - fort som bara den så inte han skulle tappa apportbocken - för jag tycker det är roligare när Spirou gör som jag säger. Men det blev nollat. Tydligen blir det mer poäng om jycken tjuvar eller släpper. Ja, ja... Det beror på hur man ser på det hela, vilket som är viktigast: Att göra som föraren säger, eller att göra det lite slarvigt. Det är domaren och reglerna som dömer - inte mina påhitt. :)

Vi fick däremot desto mer på hoppet: 9,5 poäng!! Och en 8:a på ställande. Helhetsintrycket blev en sexa, "Segt". Hihi! Då föredrar jag faktiskt Keatons femetta på helhetsintrycket på en lydnadstävling för många år sedan: "Allmänt olydig". Den kommentaren kommer jag leva på för alltid. :D

Till skillnad mot Gromit så gnydde och pep och tjöt Wilbur hela tiden. "Titta vilka söta vovvar det finns därborta! Och titta där!!", pep han förälskat, till mattes irriterande förtret. *suck* Dum-pudel!

Medan vi väntade på prisutdelning, så kollade jag förstås in de andra lydnadsekipagen och även DM:et i rallylydnad. Det här var nog nästan den första gången jag har sett ett lydnadselitprogram. Ärligt talat så är det något segt, allra helst alla platsliggningar av olika varianter. Fast jag måste ändå säga att jag blev imponerad av hur duktiga hundarna är. Men jag blir ännu mer imponerad av förarna, att de har ork och energi samt envishet att träna hundarna, så de nu blir så här duktiga. Jag menar, det krävs nog mer än dessa typ sex träningstillfällen som Spirou och jag har åstadkommit inför denna tävling.

Jag får nog inse att jag inte är någon riktig lydnadsmänniska, men jag kommer även i framtiden att "praoa" i denna hundsport - göra några gästvisiter någon gång om året, typ vid KM och denna årliga  vår-tävling. Att satsa för att komma uppåt i klasserna lockar mig inte, eftersom jag nu inte tycker det är sååå himla roligt. Hm..? Rally-lydnad, då? Ja, det är nog i så fall mer min grej; Det är mer fart och man får använda sig av kroppspråk och glada tillrop etc.

Rallylydnad. Förare går runt sittande hund.

Hm..? Undrar hur Gromit kommer bli som lydnadshund. Självklart måste man ju även testa honom i framtiden. Han är ju i alla fall inte lika värmekänslig som vissa andra springer spaniels i min närhet.

    Om/när det kommer arrangeras freestyle-tävling på klubben, kommer förstås Spirou åter få visa framtassarna.

    Men Wilbur, då? Finns det nån hundsport där inte sitt finns med? Varför måste de som hittar på reglerna envisas med att just sitt ska vara denna grundposition? Va e re för fel på stå?!!!! ;)

Här kommer lite bilder från dagen:

Spirou sitter intill lydnadsryggsäcken och väntar...

... och väntar - omringad av en massa söta rottweilers. Dom ser man inte så ofta på agilitytävlingar.

Alla kollar tävlingen mycket intresserat.

Det är liksom skillnad på lägerplatsen vid agilitytävling (denna bild vid Olandstraktens BK) och lydnadstävlingslägerplatser, där det inte syns en bur eller tält så långt ögat kan nå och inga bekväma stolar utan mest sådana där "ryggsäcksstolar".

Här är det Etza och Karin in action. Extra kul att se Etza flyyyga över hindret! Vi vet hur mycket Karin har jobbat för det här efter det att Etza blev rädd för hopphindret. Bra jobbat, Karin!! De tävlar förresten i Elit!

Här kommer lite prispallsbilder:

Eftersom jag inte kan allas namn, så nämner jag ingen.

Klass I

Klass II

Klass III

Klass elit. Domaren syns till vänster.

Två söta tävlande som möts på prispallen. ♥

Från höger: Tävlingsledare Janne, domare Anna och

klubbens "allt-i-allo" Katarina.

Tack för en trevlig dag!

Så här snällt satt mina jyckar medan jag lekte pressfotograf vid lydnadsprisutdelningen.

Det kändes för övrigt lite ovanligt att komma hem redan halv-tre på eftermiddagen. Sådana där lydnadstävlingar går tydligen snabbare än sådana där agilitytävlingar. ;)

Här kommer lite rallylydnadDM-bilder:

Banvandring. Eftersom det var DM och det därmed var ekipage från olika klasser, så var banan "en specialare" med märkliga "hinder" såsom bollar, miniatyr-balansbom och fyllda godisskålar samt en GP. Vet ni inte vad en GP är för något? Jo, en Glad Person.

Här försöker GP:en (den glada personen) att distrahera Xanto. Men det gick han inte på! Matte Catherine kämpar

Det var nog förarna som hade mest svårt för miniatyr-balansbommen.

Tätt nära sin matte.

Pudelägare som man är, så fastnade jag förstås för denna vackra storpudel.

Tyvärr tog jag tydligen inte någon bild på ekipaget som senare blev DM-mästare.

Både Spirou och Wilbur känner skam över resultatet.

Just det! Glömde.. man ska kanske tala om att Spirre och jag kom upp i ärofyllda (?) 105,5 poäng i lydnaden. Ja, ja... Äh! Poäng hit och poäng dit. Vem bryr sig?! Vi hade i alla fall tur med vädret! Nä, förresten det var ju det vi inte hade. Beror på hur man ser på det.