Mitt mål för dagen var ju att ha roligt tillsammans med Spirou ute på lydnadsplanen. Så när tävlingsledaren sa vid prisutdelningen att vi var ett glatt ekipage, så kändes det som om vi hade vunnit - fast vi kom SIST!! Poäng - vad är det?! Som ni förstår så är jag helt nöjd med dagen; Det gick både som och över förväntan.
När Spirou och jag gick av planen efter utförd uppvisning, sa jag: "Vad kort det var. Jag vill in igen!!"
Okej! Från början...
I bilen på väg till tävlingen kom jag på att vi inte hade tränat en endaste gång med att någon "ropar oss". Jag mindes vid KM:et i höstas att Spirou tittade mycket undrande mot tävlingsledaren: "Vad gastar hon om?!", tycktes han tänka.
Vid platsliggningen så var jag lite orolig att han skulle börja rulla sig i gräset, vilket han ofta genast brukar göra. "Ligg! Kvaar! (*med eftertryck*)", kommenderade jag övertydligt. Spirou tittade förvånat upp på mig: "Vadå? Inte rulla?!" Spirou såg ganska undrande ut där han låg, tittade lite förundrat på mig, kollade in några som gick förbi på vägen, kollade in mig igen efter han rättat till bakbenen (han la sig ned jätte-konstigt med bakbenen - han hade nog tänkt rulla sig direkt.), han kollade in alla där vid domaren - sedan LA HAN NED HAKAN I GRÄSET! "Va sjutton håller han på med?", tänkte jag då. Att han skulle titta på precis ALLT utom mig, var jag beredd på, men detta?! När det var cirka 15 sekunder kvar reser han sig upp, och går sakta mot mig. Han förstod nog att det var inte riktigt rätt gjort, så han stannar nästan mitt emellan oss, och fortsätter de sista sekunderna stående ensam mitt på plan.
"Det var väl synd!", säger domaren medlidande när hon kommer till oss vid tandvisningen. "Ja, men det var nära!", svarar jag glatt. Med andra ord fick vi nolla på platsliggningen, och en tia på tandvisningen.
Linförigheten gick helt okej. Stundtals gick han mycket bra, men oftast sackade han efter och passade på att nosa lite - Man kan väl göra två saker på samma gång. Betyget blev en sjua. I protokollet stod det "nosar, går bakom", sedan stod det i parantes: "bitvis 10:a". Det du!
Läggande nollade vi. Det var som väntat.
Inkallning: 6,5. Han travar ju lite långsamt. Också som väntat.
Vid ställandet var han inte med. Jag skulle ha varit mer kall där, och väntat in att vi verkligen hade kontakt med varann innan jag började gå. Fick lov att "hämta honom", typ eftersom han satt kvar när jag började gå. Poäng: 7.
Att apporteringen inte skulle funka visste vi ju. Han greppade apporten direkt när jag visade den för honom. Och när jag inte berömde honom, blev han tveksam: "Eh... Ska jag ta den? Eller...?" Även jag strulade med apportbocken. "Äh! Det här går ju inte!", skrattade jag, ".. När man inte får kasta den!" Domaren och tävlingsledaren höll med lite grann. Vi fick ändock en femma. Det var nog lite snällt dömt, fast å andra sidan så tog han den ju i mun.
Hopp över hinder: 7 poäng. Jag fick (lite väntat) ge dubbelkommando. Jag tycker det är lika komiskt varje gång en agilityhund inte fattar lydnadshoppet: "Eh... Vadå "hopp"? Var då för någonstans? Var är hindret? Det är nån som ställt ett rackarns plank mitt ivägen!!"
Helhetsintryck: 7 poäng, med kommentaren: "Kommer bli jätte-bra".
Summa: 104,5 och alltså ett tredje-pris i alla fall. Utav sju startande kom vi på "hedrande" SISTA plats.
Det är inte helt otänkbart att vi gör om det här igen. Fast... Då ska vi nog träna lite mer. Mer = mer än två-tre gånger. *skrattar*
Katta och Zero fick sitt efterlängtade förstapris! GRATTIS! De kom på tredje plats. Det är alltid så kul att se Zero "in action" - han utstrålar alltid en sådan LYCKA!
Pernilla och Hedda fick också förstapris, och de vann hela tjottaballongen! De fick massor med priser - hela famnen full. Hedda var mycket imponerande ute på planen - vilken tjej!
På andra plats kom ett annat hemma-ekipage (vit herdehund). Fast jag vet pinsamt nog inte vad de heter - Jag rör mig inte så mycket i "lydnadsfolk-kretsar". *Jag skäms litegrann* Ett stort GRATTIS även till dom - vilka de nu är.... ;-)