Just nu är jag ganska trött, och har lite huvudvärk. Därför har jag för avsikt att fatta mig kort. Ha! Är det nån som tror att man lyckas?
Förresten så är jag hungrig också. Det kommer nog bli en liten kvällsfika så här på kvällskvisten (klockan är alltså över midnatt).
Är det fortfarande nån som tror att jag kommer lyckas att fatta mig kort? Till saken! Eh..? Och vad var det då? *funderar lite* Jo! Fler bilder från Gromits jaktspanielkurs.
Här kommer bilder från i onsdags:
Först ut kommer vår emenenta instruktör Monikas jyckar, Elin, Ossian och Peggy. Är de söta eller? Kan tala om att de även är jätte-duktiga!
Ronja
Isa
Bettan in action!
(Nu kan man kanske tycka att detta är en suddig och misslyckad bild, , men... det är den inte. Den visar hur otroligt snabb Bettan är!)
Bosse spanar in vad Bettan har för sig.
Albin tar vid pauserna lugnt ....
...till skillnad mot vissa andra jyckar jag känner, som till exempel en viss bror till Albin. *suck* Grompan var mycket billig igen. Okej, han skötte sig relativt hyfsat typ halva tiden, sedan var det som förgjort igen. Piiip! Skriiik! "Jag får ALDRIG göra någonting! De andra får göra HELA TIDEN, ju! Det är MIN tur NUUUUU!", skrek Gromit nästan oavbrutet. Fy, vad man skäms!
Nästa kurstillfälle som är på söndag kommer vi tyvärr att missa på grund av att jag har lovat bort mig till att vara funktionär på Österåkers BK:s tvådagars agilitytävling som är i helgen. På lördagen är det tävlingsdags för Grompis del. Gissa hur mycket vi har tränat sen sist? Nada! Icke bra.
Apropå det! Jag var vid tio-tiden uppe på brukshundklubben för att förbättra sifforna på nummerskyltarna. Det var faktiskt riktigt mysig att vara där helt själv i lugn och ro. Hundarna fick vara kvar i bilen. Medan jag fixade med skyltarna i skenet av spotlighterna, så lyssnade jag på alla syrsornas spel. Det var som att stå mitt i en symfoniorkester. Ett rådjur hördes bortom klubbstugan.
När jag sedan gick tillbaka över det nyklippta gräset tänkte jag att det faktiskt är skönt att det nu är så pass kyligt ute, så man "får" ha tröja på sig. Händerna kändes lite kalla. Luften kändes så frisk att andas.
Plötsligt upptäcker jag att det sitter en uggla uppe på människo-valparnas gungställning. Den sitter alldeles still och glor på mig. Hundarna som har varit helt tysta vaktskäller nu i bilen. De ser inte riktigt att den där skumma skuggan en liten bit ifrån bilen är deras egen matte. Ugglan sitter dock lugnt kvar. Ett tag funderade jag på om den bara var en attrapp eller nåt - för att luras lite. Men när jag tog ett par steg närmare, så vände ugglan på huvudet för att se vad jag hade för mig. Det var "the real thing"!
Ugglan lättar sedan på vingarna - och flyger helt ljudlöst in mot skogen. Visst är det otroligt att en så pass stor fågel kan flyga så tyst. Det här var nog typ fjärde gången jag kommit så nära en uggla. I like!
Hundarna och jag åkte sedan iväg till skogen för en liten kort promenad i ficklampsken och blinkande reflexhalsband. I skogen var det alldeles tyst och lugnt. Månen skymtade fram emellanåt mellan tallarna.
Men hallå! Skulle inte jag fatta mig kort! ;) Och vart tog huvudvärken vägen?
Nu är det fika-dags!