Oftast brukar man ju skriva ( i alla fall jag) i sin blogg eller på sin hemsida om det som går bra. Man liksom redigerar bort det som går helt åt pottskogen (om det inte finns nån gnutta komik i det hela). Men denna gång tänkte jag vara negativ och bitter surkärring. Håll till godo och låt skadeglädjen sprudla!
Minns ni att jag skröt för en tid sedan om att alla mina hundar - nu även lilla bus-Pingu - har lärt sig/är på väg att lära sig att man inte käkar upp Wilburs mat. Wilbur har ju den vanan (som många andra pudlar) att äta lite i taget, liksom. Och då står ju hans matskål "ensam, fullmatad och övergiven" kvar, och mina glupska spaniels önsketänker att det är fritt fram att länsa skålen. Men som sagt, de har lärt sig. *Hrmf* Inte sjutton heller!!
Jag har klantat mig nu, så att bus-Pingu har lyckats roffa åt sig - flera gånger! Men.... jag ger inte upp. Bakslag är träningens.... vardag, typ.
I alla fall...
Igår så kom jag på bov-Pingu. Han ertappades på bar gärning med huvudet i Wilburs skål. Jag går med bestämda steg mot honom. Han hoppar till och slutar att äta. Det såg verkligen ut som om han faktiskt visste att det var busigt att stjäla Wilburs mat. "No soup for you!!", förkunnar jag med dov och myndig röst, "No soup for you!!!", upprepar jag mullrande, samtidigt som jag hytter med fingret. Pingu står helt stilla, han tittar storögt mot mig med sina mörka, vackra, nästan svarta ögon. "No soup for you!", säger jag nu lite mer milt, men fortfarande lite förebrående och utan det hyttande fingret. Lill-Pingu försöker nu med att vifta litegrann på svansen, och när jag då talar i lite mer vardaglig ton så kommer han fram till mig, och jag klappar om honon lite lätt. Och så var det inget mer med det.
Ni som kan eran Seinfeldt vet vad "No soup for you!" kommer ifrån. Ärligt talat hade jag lite svårt att låta bli att skratta (inombords) när jag plötsligt hör mig själv säga orden. Haha! Men om man inte uppför sig och håller sig inom reglernas ramar så får man faktiskt ingen soppa, man får knappt ens stå i soppkön, faktiskt!
Ja, jag ser att Pingu är suddig, men faktiskt - även om han själv inbillar sig det - så är inte han alltid i fokus. Fast i detta dagboksinlägg så är han det - igen. :)
Jag har även tidigare skrytit om att Pingu är ganska medgörlig uppe på trimbordet. Ha! Sist så var han faktiskt rätt så jobbig. Han ansåg helt klart att jag störde honom i hans tuggbensätande när jag envist ville klippa klorna på hans framtassar. "Hörru, du stör!", visade han flertalet gånger när han - i sitt tycke - rättade till sina framben, "Jag behöver framtassarna till att hålla tuggpinnen, faktiskt!!" Men jag rättade till honom - i mitt tycke - och la tillbaka honom, om och om igen (jag föredrar att ha hunden liggande på sidan när jag fixar klorna), och till slut så fick jag alla klor klippta. Envis som jag är. Pingu är alltså inte rädd, utan tycker bara att jag stör honom. uppe på det roliga trimbordet.
"Lyft upp mig nu!!"
Man kan ju inte ligga på sidan när man behöver sina tassar till att hålla fast sin tuggpinne.
Pingu lärde sig ju - nästan självmant - vad ordet "ligg" betyder. Han var rackarns snabb i sitt läggande, men... nu när han har lärt sig "give me five" så bjuder han hellre på det. Men... det är lätt fixat; jag bara bjuder på mer godis vid ligg än vid "give me five".
Ja, igår så fick han faktiskt två plus i kanten och ett minus. Det sistnämnde var för "No soup for you"-situationen. Fast han var ganska gullig.
De två plus poängen var för att... Nej! Stopp här!! Jag skulle inte alls skryta nåt. No soup for me!!!
En hög med Pingu-leksaker.
Observera skogspinnen som han själv har burit in till hans skatt-tillhåll. Just nu har det tillkommit två gamla skor, ett urgammalt märgben - och ett äppelkart!! Var i all värden kom det ifrån?!!! Det finns inga äppelträd på min tomt... *mycket undrande*
Bus-Pingu har varit framme.