Jo, på ett sätt så gjorde vi det - som klubbkamrater. För ÖBK rules! DM-mästare large: Kjell och Lifa. DM-mästare medium: Matilda och Nixxa. DM-mästare small: Tina och Naya. Alla från Österåkers BK.
Vänta lite, jag ska nu försöka sno en bild... Shhhhh!
Mission completed.
Här är bildbeviset på DM-mästarna 2011. Foto: ? Gissar Yvonne Ahlin.
STORT GRATTIS!!!
Hur gick det för Grompis och mig själv, då? Tja... vi diskade oss i första loppet, hoppklassen, så det blev ju liksom kört då.
Bägge loppen kändes dock bra - förutom just då i hopploppet när vi diskade oss (det blev fel tunnelingång). En sekvens precis innan tunnelfadäsen kändes inte heller så där rackarns bra; Glad i hågen tänker jag att Gromit fixade bakombytet jag gjorde medan han rusade in i slalomet. Jag hinner precis tänka det då han plötsligt går ur slalomet (!) för att rusa iväg ut från banan med nosen vädrande i luften. *suck* Det satt en lapphund (tror jag) en liten bit ifrån. Jag blev ärligt talat lite ängslig att han var på väg dit. Men han kom tillbaka och fixade slalomet som man ska.
Jag vet inte om orsaken till mitt otydliga tunnelingångvisade berodde på att jag kanske fortfarande var lite i obalans från Grompans "rymningsförsök" från banan. Det är ju ens fasa att jycken ska mucka gräl med nån annan hund i publiken. Jag har varit med om det en gång tidigare med Keaton. Det liksom räcker med den erfarenheten, behöver inga fler erfarenheter av den sorten - faktiskt.
Jag fortsätter här min oärliga bana med att knycka fler bilder.
Gromit i full fart i mål (fast diskad) i hopploppet. Förresten så syns den ovannämnda och söta lapphunden (eller vad det är) i bakgrunden. Se hellre på den än på mig (jag ser ju fånig ut - som vanligt).
Foto: Louise Medman, som vi vill se på nästa års DM med sin söta irländska terrier Hjördis. Så det så!!
Resten av hopploppet kändes rackarns bra. Nja, förresten. Jag gjorde en jaakoo-sväng på det tredje hindret från mål i ett försök att få till en tight sväng, men Gromit... han svävade ut i alla fall. Fast å andra sidan så känns det ändå lite kul att köra lite olika "trix" på banan.
Agilityklassen kändes även den bra. Roligast var nog när jag misslyckas med ett blindbyte mellan en tunnel och gungan. Grompis räddar dagen med trots att han sluter upp med mig på fel sida, så lyckas han ändå rusa upp - utan tvekan - på gungan. Tack, min suveräna Grompis!
Det blev fem felpoäng (kontaktfältsmiss på gungan antar jag *harkl* ;)) med tiden: 44,30 sekunder - 10 sekunder tillgodo på referenstiden, så när på 30 tiondelar. Vi kom på en 14:e plats av 39 startande. Helt okej.
Och Gromit tjuvstartade inte, varken i hopp- eller i agilityklassen.
Jaha... vad ska jag mer berätta då..? *funderar*
Tja... jag kan ju dra till med ett till grattis.
Grattis Rosie till tävlingsledarexaminationen!!
Nästa helg är det KM. Då ska Gromit och jag vinna!! ;)
Fast i lydnaden och rallylydnaden där ska vi, Gromit, Spirou och Wilbur, komma sist, näst sist och nästnäst sist. Hihi! :)
Kommentarer överflödiga. Foto: Louise Medman.
Jo, jag kan berätta att direkt efter DM-tävlingarna i Waxholm så åkte jyckarna och jag för att fira min brorsdottersdotter Mirandas fem-årsdag (som egentligen är imorrn). På hemvägen från tävlingen gjorde jag en kort avstickare hemma för att ge hundarna mat, lasta ur hundburar ur bilen och byta om samt slå in presenten - med en vit plastkasse dekorerad med ett blått presentsnöresrosett - tjusigt värre! (eller man tager vad man haver) ;) Vad som var i det lyxigt inslagna paketet (plastpåsen) förtäljer icke historien.
Hundarna skötte sig så gott som exemplariskt på kalaset. Hm..? Jag behöver inte berätta att Spirou "råkade" voffa till lite grann när de tre ungarna hoppade vilt på golvet och att Gromit (antagligen) inte kunde slå knut på blåsan. Med andra ord: vi upptäckte en smärre ocean på köksgolvet. Jag gissar att hans piller har en påverkan över kisseriet och hans törst samt omättliga mättnad (eh?). Att han ständigt är hungrig - eller känner sig väldans sugen - är faktiskt lite jobbigt - även för mig, och det ställer till det på tävlingsplanen. Han är ständigt på födasök Det kan vara det han hade i tankarna när han smet ur slalomet i hoppklassen.
Om det nu är nån som undrar, så kan jag tala om att jag tycker det känns alldeles skönt att Gromit har alla tävlingsdispenspapper i ordning - både från SKK och Jordbruksverket. Däremot har jag inte något bildbevis på att jyckarna skötte sig på kalaset, så nu tror ingen på mig. *uppgiven* ;)
Jo, apropå det. Vissa dagar har jag känning att Grompan ska få EP-anfall. Oftast så känner jag dock fel. En utav anledningarna att jag hade med mig hundarna till Mirandas födelsedagskalas var för att jag inte ville lämna Gromit ensam - jag hade "anfalls-känning". Och att bara ta med Grompan vore ju orättvist mot Wilbur och Spirou - det gåår ju bara inte!
Nu ligger alla tre hundarna i varsitt hörn och snarkar lugnt och rofullt. Jag hoppas det fortsätter så...
Gromit....
... Spirou...
och Wilbur. Zzzzzzzz