Njaaa.... Egentligen är det två dagar efter, men det låter inte lika bra. Sanningen är till för att tänjas på.
Vill här passa på att tacka för alla grattisar från er alla snälla människor. Tack!!
I alla fall... på kvällen i lördags och igår - dagen efter miraklet - så bara väntade jag - optimistisk som jag är - på att Gromit skulle bli sjuk eller halt eller vad som helst. För det brukar ju alltid vara "nåt"... Fast... Han är pigg och frisk som... som... en glad springer spaniel.
Jo! "Plötsligt" fick jag semester. Så i morse bara väntade jag på att det skulle börja spöregna (de spådde faktiskt regn på SVT:s väder) eller att nån ringer från jobbet för att säga att nån är sjuk eller nåt. Mycket riktigt vid nio-tiden - den tiden sådana sms eller telefonsamtal brukar komma - så piper sms-signalen på min mobil-telefon till. Jag tvekar att resa mig upp för att kolla. Men nåt säger mig att det kan ju vara annat....
Så fortfarande nyvaken läser jag sms:et: Louise har tänkt träna vid 10-tiden, och undrar om jag ska med. Haha! Miraklen fortsätter att hagla; Undertecknad står träningsklar uppe på brukshundklubben prick klockan 10!! Nyduschad med nytvättat hår, men utan frukost i magen. (Hundarna hade fått sin frukost vid åtta.)
Vi hade ett jätte-trevligt tre-timmars träningspass/hundlekstund i solsken och fågelkvitter (inklusive en sur fasan som nog tyckte vi gjorde intrång på hans revir) samt på en nyklippt agilityplan. :)
När vårt seriösa träningspass var över, så lät vi - "pedagogiska" som vi är - alla hundarna få springa runt lösa och jaga varandra över agilityplanen. Så nu är de flesta hindren inmarkerade av mina han-hundar och en och annan bajshög ligger kvar mellan slalomet och den platta tunneln. NOT! Jag retas bara! Okej, då! Wilbur markerade faktiskt mot den ena tunneln och fick bannor av mig. Han brydde sig jätte-mycket. NOT!
Spirou, Gromit, Wilbur och Greta sitter snällt uppbundna. De är tysta och lugna medan vi tränar. Haha! Är det nån som tror på mig?
Katta, "the dogwalker", kom förbi med Sasha, en irländsk setter på 13 pigga år. Ja, hon var verkligen pigg för sin ålder. Visserligen alldeles grå i ansiktet, men hon uppförde sig som en unghund; skuttande, dragande och voffade uppfordrande. Eh...? Sasha, alltså. Inte Katta.
Vi kom in på "undret i lördags", och jag kommenterade att det är otroligt att Gromit har fått en uppflyttningspinne. "Nä, det är väl inte så konstigt! Det märkliga är att DU har fått en pinne!!", svarar Katta retsamt, men dock så sanningsenligt. Haha!
Katta fortsatte sin dog-walk-promenad, för att sedan gå att jobba - så jag kan få semester. :)
Två "irländare" i hög-gräset. Setter till vänster och terrier till höger. Det ser ni väl?
Hjördis, irländsk terrier.
Eftersom jag inte fick till nån bild på den 13-åriga Sasha, så fick det bli en bild på dessa irländska settrar istället. Dessa två är riktiga agility-hundar.
Uppe på parkeringen träffar vi på Tomas med Lakritz och Dimma. "Jasså! Så fort hon lyckas få en pinne, så börjar hon träna så här mitt på dan!!", utbrister Tomas lite menande när han ser oss. "Det är hennes fel!!!", försvarar jag mig genast och pekar förtvivlat med hela armen mot Louise, som faktiskt får lov att erkänna denna hemska handling. Jag är ju mycket mån om att bibehålla mitt goda och lata rykte.
Under vårt samtal där på parkeringen, så uppdagas det att - border collien - Dimma inte ännu har någon uppflyttningspinne. Genast kan jag inte låta bli att börja retas litegrann, men jag inser att jag borde egentligen hålla tyst - för jag kommer få igen det. Med råge!!
Men... Tomas och Dimma, som tränar typ dygnet runt, och är ute och tävlar över hela riket runt i tid och otid, är utan pinne! Och jag som tränar mycket sporadiskt och tävlar typ högst sju - tio gånger om året, och aldrig bortom två-timmars resväg, har - haft turen - att infånga en. En bordercollie v/s Engelsk Springer Spaniel - även kallad en ESS. Hehe! Ojojoj, vad jag kommer få äta upp det här!!! *darrar av rädsla*
Ja, outgrundliga äro agilityns vägar...
Okej, då... Gromit är faktiskt äldre än Dimma. Han har ju fått mer tid på sig. 07:a mot 08:a (väl). Dimma kommer - med all säkerhet - precis som sin "storebror" Lakritz att köra om Grompan och mig - med superduper råge! Och det är dom så mycket värda.
PS. Upptäckte "nyss" något "märkligt"... Om man tar bort - den nästan osynliga - skyddsfilmen från mobiltelefonens kameralins, så blir bilderna skarpare! Haha! DS.