Nu är det hög tid att liva upp det här stället!*
Här är det ändå alldeles för dystert. Ljuv musik kommer snart ljuda i detta dagboksinlägg. Ljuv musik som jag har hundminnen till. Så... man får väl förstås varna för lite vemod-risk ändå. Ja, ja...
Om ni är lite smarta så tryck igång låten genast, så slipper ni vänta så länge innan det kommer nån musik. Medan ni nu lyssnar (och väntar, beror på hur bra dator du har, det känns som om man måste vänta ett halvår med min) kan ni roa er med att läsa om varför jag associerar just den låten med just den hunden. Dock en liten uppmaning: L-ä-s l--å--n--g--s--a--m--tttttt!!! ;)
Buster, min första springer spaniel ylade ALLTID till denna låt. Det hände ibland (alltför ofta) att jag hade glömt stänga av radion ute i köket, och då kunde jag vakna av att Buster satt därute och ylade tillsammans med Cranberries. Detta år (1994) spelades Zombie nästan oavbrutet på radion.
Åhhh! Meddetsamma jag hör detta intro så reser sig hårstråna på armarna och ögonen blir "tåriga". Allra helst om jag inte har hört låten på länge, och jag inte är riktigt beredd.
Följande år (1995) gick denna låt istället nästan oavbrutet på radion (pga att filmen "Fyra begravningar och ett bröllop"** då gick på de svenska biograferna, låten är egentligen från 1994). Buster mådde allför ofta inte bra. Till slut gick det inte längre. Den 30:e juni somnade han in för gott, och lämnade mig sargad kvar - men full av erfarenhet av att leva med en så kallad problemhund. Min så efterlängtade drömhund blev enbart lite drygt ett år. Allt blev så fel...
Vill bara förtydliga att när jag hör låten så känner jag framför allt ett varmt vemod av de glada minnen jag har av Buster. Det tråkiga känner jag enbart som en nyttig erfarenhet. Jag gillar verkligen att höra låten.
** Min komm. två dagar efter att jag skrev detta dagboksinlägg: Haha! Är det ingen som har märkt att jag har råkat kalla filmen "Fyra BEGRAVNINGAR och ETT bröllop"? Det ska givetvis vara "Fyra BRÖLLOP och EN begravning". Haha!
Troggs originalversion är på ett sätt bättre:
Även REM har gjort en helt suverän cover på denna låt:
Oj! Nu börjar det bli sådär sorgset här igen! Skärpning! *paus - försöker tänka ut nåt roligt minne*
Haha! Detta är ju självklart! HUND 2003 "mannekäng"-uppvisning i stora ringen till denna jul-låt. Tomten Keaton hade bara en sak i huvudet: Sätta på Beagle-Lucian som löpte! Hehe!! ;))))
Jag minns också att jag hade rackarns tur. Min Keaton-Skiton gjorde sig en toalett precis efter vi gått ifrån ringen. Ibland är turen på ens sida! :)
Spirous och min första Freestyle-tävlingdeltagande var till denna låt. Originalversionen är 3,12 min lång - alltså 12 sekunder för mycket enligt tävlingsreglerna. Själv hade jag inte en tanke på sånt. Tävlingsledaren uppmärksammade det, och undrade om jag skulle "kapa" 12 sekunder (i början eller i slutet). Efter ett kort funderande beslöt jag - självklart - att köra hela låten (trots risk för poängavdrag). Konsten går före tävlingen!! Vi kom nästnäst sist. ;)
Det finns förresten en hel drös med parodiversioner på den här låten på YouTube. Kolla in dom! :)
Okej, nu blir det vemod igen...
När jag satt mig i bilen efter att Baloo avslutat sitt 14-åriga liv (2004), kom denna låt på bilstereon.
Gillar inte riktigt denna animerade video, men jag hittade inte rätt version med Iggy på bild. (Troggs har gjort en mycket bra (original-?) version av denna låt.)
Det är nu en vecka sedan...
... jag satte mig i bilen för att köra ifrån djursjukhusets parkering efter att Keaton somnat in. Denna låt började på bilstereon. Jag skruvade upp volymen på max!
Nu kanske ni protesterar lite grann; Det här är ju ingen sorgsen låt!? Näe! Keaton var inte heller så särskilt sorgsen av sig. Det var alltid (speciellt när han var yngre) fullt ös! Nu var det slumpen som valde denna låt - och jag tycker den passar alldeles utomordentligt bra!
Efter Iggy Pop på denna "hemmagjorda" CD som jag råkade ha i bilen, kommer Fatih No More med Epic, sedan följer Midlife Crisis med samma grupp. Därefter Red Hot Chili Peppers med Give It Away.
Dessa låtar har jag nu bestämt att dom är tillägnade min Keaton. Så det så!!
Äh! Nu har jag tröttnat på det här. "Det var på tiden!!", säger ni.
"Upp ska jag!!", tänker envisa Keaton, "Det kan ju finnas en boll däruppe!"
* Precis så tänkte Keaton på hans första platsliggning någonsin. Eh... Det var inte många hundar som låg kvar plats sen inte.. Hihi! Du kan läsa här (om du inte redan har gjort det).
Spirou o Gromit leker i snön.
Wilbur sitter väl i nåt hörn och surar. "Dom e alldeles för buffliga, dom där prickhundarna!", muttrar Wilbur, "Varför kunde inte matte ha skaffat en liten pudeltös istället. Som alltid löper! Hmmmm!"