Förra veckan - på måndagen - så var det ju näst sista deltävlingen på Poängjakten. Jag skrev ju om Sommarcupens finaldag då det spöregnade, och man undrade hur det kommer sig att man är där i det blöta - frivilligt. Samma sak var det på Poängjakten, fast då regnade det inte lika mycket. Men det visste man ju inte då, på måndagen, att det skulle bli etter värre två dagar senare, på Sommar (!) -cupen.
Men hallå!!!! Har jag verkligen skrivit om Poängjakten förut? *funderar* Jo, det har jag väl..? I alla fall, det är en serie... *avbryter mig själv* Jo, jag skrev ju förut om första deltävlingen, då det var skogsagility.
Vid det andra tillfället var temat nosarbete, då vi fick bland annat gå sån där patrullstig. Tredje gången då var det... Jo!! Då var temat snabbhet. Det var ganska fiffigt uträknat, så att alla skulle ha ungefär lika chans. Det gällde inte bara att ha den snabbaste jycken, utan också - som förare - känna sin hund. Man skulle två gånger kalla in sin hund från en längre sträcka och försöka få till de två inkallningarna så tidsmässigt lika som möjligt.
Den andra leken - som är på blodigaste allvar - var i SVT:s Mästarnas Mästares-anda. Man skulle tillsammans med hunden gå en sträcka fram och tillbaka. Längst bort fanns en enklare fråga (så man inte enbart skulle kunna koncentrera sig på att räkna sekunder), som man skulle svara på muntligt till domare Katta. Kruxet var att man skulle komma tillbaka så nära tre minuter som möjligt. Det var riktigt skoj, faktiskt. Tillsammans med Spirou fick jag till tiden på nån sekund när. Det hade faktiskt blivit exakt om inte Jennie hade stått i vägen när jag var framme vid domaren.
Med Wilbur gick det tävlingsmässsigt åt skogen. Wilbur behövde gå på toaletten mitt i alltihopa och var lite lös i magen. Jag är ändå nöjd med att enligt min beräkning så var jag en hel minut för sent - och det stämde!! :)
Platsliggning pågår i regnet.
Deltävlingen förra veckan - i regnväder - så var temat lydnad. Även denna gång var det mycket fiffigt uträknat, så att det inte skulle bli orättvist mellan lydnadsrookiesar och elithundar. Innan start fick de tävlande bestämma svårighetsgrad i de olika lydnadsmomenten: platsliggning (liggande, sittande eller stående), linförighet (koppel, flexi eller lös), läggande (ligg, rulla eller kryp), inkallning (vanlig slät, förbi godis eller förbi både godis o leksak), ställande (stå, snurra eller backa), hopp över hinder (inkallning, gå bredvid eller skicka hund över) samt apport (träpinne, plastpryl eller metallslev).
Det fiffiga var ju även att i förväg veta vad ens hund egentligen klarar av; ska man safa med nåt enkelt eller "leva farligt" och satsa på den svårare med risken att man totalnollar? :)
På platsliggningen - min för alltid paradgren (!!!!) - så valde jag för Spirou sitt. Min tanke var att jag misstänker att anledningen till han alltid (vid vanlig platsliggning) travar till mig är att han känner sig lite obekväm att ligga ensam intill ett tjog främmande hundar. Kanske skulle det funka bättre med sitt.. Men nä! Efter en liten stund så traskade han sakta till mig. Min gullunge! ♥
Med Wilbur så satsade jag på stå. Haha! Ja, jag vet ju att han vare sig sitter eller ligger, så... hade liksom inget att förlora. Och... det gjorde vi. Men han stod kvar i alla fall en liiiten stund. ;)
Fast man är inte bara en looser; mina hundar visade i alla fall upp lite snurrar och rulla samt backa. Så det så!! :)
Jennie och Noddy (eller är det Hubbe? Det är ju så dålig bild så man ser ju inte) vid linförighetsmomentet.
Som ni ser (?) på bilden så var det mer som en rallylydnadsbana med lite kon-slalom och passage mellan två agilityslalompinnar samt att passera mellan lockande korvpaket och leksak.
Stränga samt enväldiga domaren Katta (som inte (!) tackade nej till mutor) iakttog alla ekipagen med mycket kritisk blick.
Ikväll är det final-tävling. Spänningen är ooooliiidlig! Resultaten finns på ÖBK:s hemsida, typ här, om man vill klicka sig dit.
Det tokiga är att typ samtidigt är det fixa-till-morgondagens-officiella-agilitylagtävlings-dags och Sommarcup 2012-prisutdelning. Fast... man har typ förut varit på flera ställen samtidig, så det går nog... eller så gör man så gott man kan. :)