... idag är det Keatons födelsedag. Om... så hade det vankats kalas idag, med bollhav och tårta till födelsedagsbarnet, en tårta prydd med tända ljus. Hm..? Kanske ska ta fram hans bollhav (som jag förstås inte har förmått mig själv att kasta, vill spara allt som påminner mig om honom), slänga i en massa tennisbollar och placera honom - i urnform - mitt bland alla bollarna. Eller sätta en massa tårtljus på locket till hans nuvarande "koja".
När jag dammade bokhyllan för nån vecka sedan, så vände jag lite försiktigt på... honom. Han rasslade lite smått därinne. Kanske jag ska ruska lite på honom även idag. Haha! Jag ber åter igen om ursäkt.
Han var sötare förr.
Keaton på sitt 14:e födelsedagskalas.
Det händer ibland att jag kommer på att jag inte har tänkt på honom på flera dagar. Fast å andra sidan så kanske jag har tänkt, bara det att jag inte har tänkt på det.
Men för cirka en månad sedan började jag åter igen sakna honom så in i.... Jag funderade då på varför jag helt plötsligt började igen. Det enda jag kunde komma på var att om han hade fortfarande funnits, så hade jag då börjat samla in tennisbollar till födelsedagsbollhavet.
Lycklig Keaton på sin födelsedag. Spirou kikar fram i bakgrunden.
Spirou och Keaton.
Häromdagen när hundarna och jag var ute på koppelpromenad, så kollade Spirou lite kvickt upp på mig. Han blängde så där under lugg (typ) precis som sin morbror brukade göra. Jag log ömt mot Spirou, och riktigt lät mig själv drunkna in i minnen av Keaton. Sedan tänkte jag på det faktum att när Spirou en dag försvinner, så kommer "trilogin" ta slut. För mig så hör Buster, Keaton och Spirou liksom ihop. Först kom Buster, och när han alldeles för tidigt gick bort, "ersattes" han med Keaton, som ju blev liksom "istället för" Buster.
Jag minns än i dag att det var ofta som folk undrade om jag hade döpt Keaton efter Buster (och de menade då stumfilmskomikern), och jag svarade alltid ja - med ett leende - fast jag menade min hund Buster, men det visste ju inte dom, och det behövde de inte heller veta.
Spirou på sin allra allra första skogspromenad. Morbror Keaton står vid hans sida.
Spirou nio veckor och morbror Keaton sju år på Kennel Rowntrees 20 års jubileum. De båda spanar in mamma/syrran Alice som visar upp sig så tjusigt i utställningsringen. Just då när jag tar bilden hade jag ingen aning om att det var henne de så intresserat kollade in. När Spirous mamma senare kom förbi, så försökte lilla Spirre genast att sno åt sig lite käk. Ja, matglad har han alltid varit.
Fastän att Spirou är så olik sin morbror Keaton, så ser jag ofta små glimtar av Keaton i Spirou; sättet han rör sig på, hans blick, bland annat. Men till sättet och till utseendet är Spirou inte alls som sin morbror.
Keaton och Gromit.
Gromit, som inte alls är släkt, är däremot mer lik, och har nästan samma passion för tennisbollar som Keaton hade, fast inte alls på samma vis. Jo, förresten! Gromit har ju sen det senaste halvåret kommit på att om man placerar en tennisboll framför fötterna på sin matte, så finns det stor chans att matte sparkar till den. Och det är ju JÄTTE-SKOJ!!
Grompan i Keatons bollhav.
Gromit visar tydligt vad han vill att matte ska göra...
.... samma sak här med Keaton. Han visar uppfordrande mot tennisbollen som ligger framför honom utanför bild.
Keaton kunde även kombinera boll med leksak.
Men oftast körde han med enbart tennisbollar.
Gromit, trainee, som ligger så mycket i lä. I alla fall när det gäller detta konststycke.
Keaton gillade att ligga högt. Han klättrade själv upp och la sig till ro. Fråga mig inte hur i all världen det gick till. Plötsligt så bara låg han där.
Frukost ute på tomten.
Jag skulle bara gå in för att hämta nåt, och när jag kom ut igen låg en viss hund (Keaton) uppe på bordet - bredvid mina orörda mackor.
Här är en viss systerson uppe på bordet medan vi käkade lunch uppe på brukshundklubben. (Släkt-)takterna sitter i.
"Mmmm. Vad har du där?"
Spirou visar att han inte är sämre än sin morbror.
Jag blev lite förvånad över att jag hittade hundhår i smöret. Märkligt! Undrar vad Katta egentligen tyckte om bordsprydnaden..?
Keaton när det begav sig. Foto: Louise Medman.
En glad Keaton i gröngräset.
Se även Keatons egen sida (med undersidor).