Ursäkta mitt vemod... Men snart ska det bli roligt här igen. Ha tålamod!
Måste kanske redan här på en gång varna för min lite morbida och sjuka humor. Min humor som alltid finns där - även i sorgliga stunder - om jag känner för det!
I torsdagskväll när jag och hundarna kom hem från jobbet, så släppte jag ut dom som vanligt på tomten. Det första jag gjorde - som alltid - var att gå in för att hämta Keatons hjärtmedicinpiller som han skulle ha cirka en timme innan middagen. Hundarna fick vara kvar ute för en stunds lek. När jag gick från huset tog jag med mig snöskyffeln för att skotta fram soptunnan. Spirou, Wilbur och Gromit följde glatt med mig mot grindhålet. Keaton syntes inte till. Men det var vanligt, så jag tänkte bara att han kommer väl snart. Hans piller la jag i fickan.
Några minuter senare var soptunnan framskottad. Men... fortfarande ingen Keaton? Vart hade han tagit vägen? Han ska ju ha sitt piller! De andra tre hundarna och jag går vår vanliga runda på tomten. Ingen Keaton någonstans. Först letade jag lite "slarvigt", men... efter en stund började jag bli riktigt orolig! Det var mörkt och kallt. Visserligen hade Keaton sin tröja på sig, men ändå. Keaton brukade ofta gå in under granarna för att nosa runt lite, så det kan vara lätt att missa honom. Allra helst när det är mörkt. Jag har ju också en ganska stor skogstomt (nästan 6000 kvm). Nu var jag riktigt desperat och full av oro. "Har han kollapsat under någon gran?", tänkte jag nästan panikslagen.
Jag vet inte riktigt hur många let-rundor jag gjorde (även inne - började ju som sagt bli riktigt desperat). "Nä! Jag får lov att ringa återbud till veterinären imorgon, och säga att jag har tappat bort honom hemma på tomten!", tänkte jag när jag oroligt spanade runt med pannlampan på huvudet, "Jag kommer inte hitta honom förrän i vår när snön har smält bort!!" I min desperation provade jag även att säga åt de andra jyckarna att "leta Keaton". Hrmf! De fattade nada!
Till slut så tog jag mig i kragen, och satte ihop ett "search-party" med en strategisk sök-plan: Jag började i ena tomthörnet och kollade under varenda gran (vars grenar ju sitter stenhårt fast i snön). Efter cirka en halvtimmes letande kom Keaton sakta strosande från ingenstans. Han fick sitt piller.
Jag har absolut ingen aning var han hade varit. Troligtvis så var han i ena änden av tomten, när jag var i den andra, och sedan strosat vidare för sig själv i lugn och ro. Hm... Det ska bli skönt att få tillbaka honom i urnform - så man vet var man har honom. Ursäkta, Keaton! Skojar bara!
Keaton vandrar på tomten - den sista morgonen.
Man äter lite snö.
Gromit o Spirou rusar runt som vanligt...
... Wilbur likaså. (Den där svarta figuren i mitten är Wilbur)
Den blicken...
Sista dan på jobbet...
Vad som senare blev den allra sista bilden på min älskade Keaton... behåller jag för mig själv.