... ingenting att skriva om. Fast... det har ju aldrig stoppat mig. Hehe!
Jaha.... *funderar*
På torsdag är det tävlingsdags igen. Gromit och inofficiell agility på Danderyd-Täby BK. Otroligt nog är det endast fem startande i large-klassen! Man är ju van med att det är typ minst 20-25 stycken (och uppåt en 75-80 stycken vid officiell tävling). Fem stycken.... Hm..? Kan det då finnas en chans att man kan komma på pall-plats? Näh! *tänker hon optimistiskt och upp-peppande* Hm...? Hur var det där med tävlingspsykologi egentligen...?? Nu är det säkert en bunt folk som säger högt: "Du kan aldrig vinna med den inställningen!" "Never say never!", säger jag! ;)
Jag stötte på Charlie o Diva-Marie på ICA idag. Imorgon ska hon åka och hämta sin lilla valp Bella. Så spännande! Marie berättade att även Diva är anmäld till tävlingen på torsdag. Med andra ord kommer lilla Bella vara med. Hihi! Kul!
Tomas med Dimma och Lakritz var visst även dom anmälda till tävlingen. Undrar då vilka de andra två startande är. Eh...? Kom just på en sak! Diva (otroligt snabb korthårscollie) och Dimma (bordercollie, say no more...) Nja... Jag tror nog inte att den ostyrbara tornadon från Furuvik alias ESS:et Gromit kommer att vinna i alla fall. Haha! Spela roll! Gromit och jag ska ha kul. No matter what!!
Visst, ja! Jag höll ju på att "laga" mat. Återkommer...
Tillbaka, mätt och belå... dåsig, menar jag.
I söndags gick vi i "Vildsvinsskogen". Det var länge sen sist. Jag känner inte riktigt för att riskera springa in i ett vildsvin. När jag och jyckarna gick där så kom jag att tänka på en sak; Fast att jag absolut inte vill råka möta ett eller ett stim vildsvin, så har jag inte en tanke på att jag vill att de ska utrotas. Jag menar, det finns så många andra skogar att gå i. Och de har lika stor rätt att vara där som jag, eller? Jag begriper inte hur någon människa vill utplåna en annan art (läs: varg) bara för att denna människa egenmäktigt har bestämt att nu ska bara han/hon bo/vistas där. Självklart har alla rätt att försvara sig och sina tillgångar samt revir - både varg och människa. Men att lömskt och egenmäktigt förinta... Hur sjutton kom jag in på detta? I alla fall... När vi gick där - med alla tre byrackorna under strikt kontroll* - så hittade Wilbur detta:
Ja, vad är det för något???
Gromit hittade ett till ett par meter ifrån Wilburs fynd.
Spirou hittade ett tredje cirka fem meter bort.
Sedan nosade Gromit upp resten utav resterna...
Wilbur fyndade denna bit som fallit av...
"Hörru brorsan, vad har du hittat?", undrar Gromit nyfiket och närgånget.
Ja, ja... Älgtassarna med tillbehör fick ligga kvar i skogen på min inrådan.
Avlutningsvis en bild från Ågesta förra helgen bland vitsippor i massor. Apropå massor; Undrar hur många hundar i detta avlånga land som har fått utstå sina hussars och mattars envisa fotosessions i vitsippebackar de senaste dagarna???
I väntan på Hoppklass.
Min nya mobiltelefon har kamera i sig, men det jag tycker är lyxigaste av allt är att man kan ladda upp telefonen utan en massa strul och mecklande och fixande och böjande av sladd och nåde den som råkar stöta till den osv. Man bara sätter sladden i väggen och vips! så funkar det. Vilket LYX!!!!!
* Eftersom det ju nu är världens "barnkammare" i naturen, så fick Grompan pga hans jaktiver först vara kopplad under halva skogsturen. Sedan när han hade lugnat ned sig, så åkte kopplet av under sträng uppsikt. Han fick inte vara längre bort än en radie på cirka 5 - 10 meter ifrån mig - för säkerhets skull. Lite då och då tränade vi inkallning, stanna etc. Alla hundarna uppförde sig exemplariskt.