Häxan Surtant...

... åkte hem till sig i eftermiddags. När jag vaknade efter en av mina bästa tupplurar - någonsin - så hade hon packat ihop sina pinaler och åkt härifrån. Igår när hon var här hade hon värsta röjarpartyt. I ett försök att lugna ned henne, så satte jag på hennes DVD som handlar om när hon skaffar sig ett jobb. Det funkade i alla fall en stund. Hon lugnade ned sig, och fnissade nöjt åt filmen.

    Skämt åsido så är faktiskt denna Häxan Surtant sååå lik mig: sur och grinig, jobbar i affär, står där vid kassan och tjurar, hoppas det inte ska komma in nån kund som bara stör ens tjurande, urdålig i matte, ska alltid vara tvärtemot alla andra, "jag gör väl som jag vill!", och anser alltid "kan själv!". Hon är också egoistisk och elak. Det enda som inte är likt mig, är att hon gillar att ta för mycket betalt av kunderna, vilket jag inte gör.

Info: Häxan Surtant är världens suraste och elakaste häxa. En dag när hon har tråkigt kommer hon på att hon borde skaffa sig ett jobb, men eftersom arbetskamrater är det värsta häxan vet bestämmer hon sig för att starta eget: Aktiebolaget Häxan Surtant.

• Häxan Surtant vann förstapris i klassen dramaproduktioner för barn i åldrarna 3-7 år vid en nordisk barntv-festival i Danmark 2005.

• Bl a visad i SVT’s Jullovsmorgon 2006.

• Nya avsnitt är under inspelning våren 2008.

• Katrin Sundberg har filmat i Hern gren-Holms ”Adam & Eva”, showat med Görel Crona i ”Ja, va faan det är ju show” på Mosebacke samt varit programledare för Gaygalan med Pia Johansson.

Vad stod det? ".. för barn i åldrarna 3-7 år..."??? Va?!! Var har dom fått det ifrån??? Begriper inte. Trodde det var en dokumentär, som handlar om mitt alter ego!

Brist på annat - en bild från förr.

Idag var Gromit och jag på spaniel-funktionsbeskrivning. Tyvärr blev det inga bilder tagna, trots att jag hade kameran med mig. Båda mina "hov-fotografer" var upptagna med annat, och så slumpade det sig att just när Gromit körde, så fanns det ingen publik. Det var bara beskrivaren, tävlingsledaren och hon som fixade med dummies och sånt. Kunde liksom inte be någon av dom att samtidigt också vara fotograf.

    Om jag hade haft tur, så hade jag i alla fall fått en fin bild på en räv, som traskade lugnt förbi, när jag satt i bilen och väntade på min tur. Räven stod still och spanade in oss i säkert minst en halv-minut. Men... kameran låg ju i baksätet i ryggsäcken. *suck* Ja, ibland så går saker och ting ens väg, ibland inte... :(

Själva funktionsbeskrivningen, då? Jo ´rå, det gick väl bra. Jag blev lite förvånad att Gromit först inte sprang till dummien. Han kutade iväg åt helt annat håll. Han kollade in omgivningen istället. Det är förstås en stor skillnad när matte är helt passiv mot när matte är på och kommenderar apport. Annars så uppförde han sig som väntat.

Jag måste säga att alla spaniel-folk som var där är mycket trevliga. Speciellt Monika som var funktionsbeskrivare. Hon var ju även instruktör till grundkursen som vi gick på. Kan man verkligen alltid vara så där himla positiv och gladlynt?! "Det är inte riktigt... normalt!", hälsar mitt alter ego Häxan Surtant. ;)

Resultatet av beskrivningen blev:

Väl hemma senare på eftermiddagen, så fick Spirou sitt första riktiga Freestyle-träningspass med musik utanför på gräsmattan. Det gick väl hyfsat. Han hade kul i alla fall. Jag också i och för sig, men jag kommer av mig, glömmer bort vilken ordning konsterna ska vara. Jag måste ju med bestämdhet veta vad jag vill. Annars så kan ju inte Spirou veta vad jag förväntar mig av honom.

     Jag hade inget godis som belöning denna gång. Jag tog delar av pipgräsänderna som jag köpte förra helgen. Jag hittade en fot här, och en fot där samt en vinge en liten bit därifrån. ;)

Pipgräsandshuvud - utan vare sig kropp, fötter eller vingar.

Efter Spirres träningspass åkte vi till brukshundklubben. Först fick Wilbur träna litegrann. Jag känner mig lite orättvis mot honom. Har inte riktigt hittat vad vi vill träna tillsammans. Hm?

    Sedan var det Gromits första riktiga agilityträningspass för i år. Han var super-duktig!! Klockrena kontaktfält! Jag varierade belöningen; ibland direkt vid kontaktfältet - ibland fick han fortsätta några hinder innan det kom belöning. Han fixade kontaktfälten trots vi körde flera hinder före, och därmed högre stress.  Det är ju vid fart som det är större risk att det fuskas med tassarna. Men.. det gick inte att lura honom, inte!!

     Han missade inte ett endaste slalom! Visserligen bara åtta-pinnars, men ändå. Och samma där; Jag försökte "utmana" honom, med att ta flera fartiga hopphinder före. Men "Mig lurar du inte, matte!", visade Grompan.

    Vi tränade även tjyvstarter. Ja, alltså att inte tjyvstarta. Jag var oberäknelig, och lämnade honom framför ett hinder, gick tillbaka, belönade, och flyttade sedan honom till ett annat hinder - utan att han fick hoppa de första. Sedan vid det andra hindret samma sak; Jag lämnar, går tillbaka, belönar. Därefter tillbaka till det första hindret, jag lämnade honom, och vi körde. Duktig matte - duktig vovve! :)

    Jag var även duktig direkt före träningspasset att köra vår uppvärmningsprocedur. Inte bara för uppvärmningens skull, utan även för att ge en signal att nu börjar träningen. Han fick heller inte en chans att vandra iväg under själva träningspasset. Efteråt "låtsas-stretchade" jag honom. Han är ju inte van att få stretching, därför gjorde jag bara greppen "för syns skull" - framför allt för att ge honom signalen att träningspasset är slut.

Nånting som INTE fungerar är att få Grompis att vara tyst i bilen medan jag tränar de andra jyckarna. Så länge han ser eller hör oss, bjäbbar och gläfsar han oavbrutet. Jag får ingen ordning på det. Jag kan ju inte vara på två ställen samtidigt - det går bara inte. Jag har försökt.

Hur som helst ser jag fram emot agilitytävlings-start. Det ska bli spännande att se hur han uppför sig då, med ökad stress pga störande omgivning och spänd matte. Och så har vi den där lilla detaljen - då ska allt klaffa på första försöket - trots all störning runtom. Hehe!

Och än så länge har vi inte ens kört en hel bana...