Förra året efter Keatons 13-års kalas, så funderade jag ibland om det kommer bli ett 14-års kalas. Som jag har nämnt tidigare, så för några månader sedan när Keaton hade ont i ryggen så var jag ganska övertygad om att "Näh! Det blir inget 14-års kalas!" Men "JO! Det blev det!"
Inför kalaset så bestämde jag att det skulle bli en hel-lyckad dag för Keaton med inga tråkigheter som slagsmål eller annat tjafs. Keaton tar så illa vid sig vid bråk. Jag var även beroende på att det inte skulle regna. Lek med bollhav och gäster fungerar inte vid regn. Och att ha bollhavslek inomhus fungerar ännu mer INTE! 54kvm är inte tillräckligt stort - faktiskt. Allra helst när det står ett antal väggar ivägen. Gårdagens väderleksrapport spådde molnigt men uppehåll. Fast väderkartans åskskurs-symboler var olycksbådande nära Åkersberga.
När jag vaknade var det vackert väder, så det verkade lugnt. Hundarna och jag går ut på tomten för en morgonkissrunda (för hundarna, alltså). Typ det första som händer är att Gromit och Wilbur ryker ihop om en tennisboll. Lugnt, men bestämt, lyfter jag bort Gromit från stackars lilla Wilbur. Sedan så klantar jag mig, tappar greppet om Gromit, så han attackerar Wilbur igen. Jag har inga större problem att åter igen sära på dom. Men det som inte får hända har nu hänt. Därtill så gjorde Wilbur illa vänster bakben. Han håller upp det i luften, och visar smärta. Detta är första gången han har skadat sig efter Gromits och hans "meningsskiljaktigheter". Wilbur har rejält ont, men det är inget hål eller blod. Efter tidigare erfarenheter av liknande skador, så tror jag att han fick en muskelbristning, och det är visst mycket smärtsamt. Nu är jag "olydig" och ger honom gammal rimadyl som har blivit över. Bestämmer mig för att avvakta eventuellt veterinärsbesök till efter helgen. Efter ett par timmar så stödjer han på benet, så det blir nog bra med det. Dagen började verkligen bra - INTE!
Vädret är fint på förmiddagen. Kalas-gästerna skulle komma vid 16.00-tiden. EXAKT klockan 16.00 kommer åskvädret. Himlen liksom bara öppnar sig - regnet verkligen VRÄKER NED! Med andra ord: Det andra som inte skulle hända - händer! Det är väl ändå märkligt. Nu har det varit solsken och typ tropisk hetta i en veckas tid. Minst. Och den dagen jag verkligen vill att det INTE ska regna - då minsann... *suck*
Men... Trots allt blev det faktiskt en lyckad dag. När vi hade fikat klart, så klarnade vädret upp. Vi kunde gå ut. Hundarna fick sina tjusiga blodpuddingsbakelser utan slagsmål. Keatons bakelse hade givitvis 14 tända ljus. Han fick sitt bollhav med uppemot 70 tennisbollar (!). Först var han lite tveksam, men efter en stund släppte det, och han var som ung på nytt. Alla jyckarna skötte sig klanderfritt.
Jag är övertygad att Keaton tyckte det var ett mycket lyckat kalas. Han skuttade och skällde och sprang och lekte med alla bollarna, och med en nästan ständigt viftande svans. Han hade mycket roligt med alla gäster och bollar. Jag tror jag vet en hund som kommer vara MYCKET TRÖTT imorgon. Men jag tror han tycker att det var värt det!
Smaskiga tårtbitar! Blodpudding med bredbar leverpastej, dekorerade med minimorot och prinskorv. Mums-mums!
(Om det är nån som undrar varför denna tång ligger på köksbänken, så är det för att den underlättar öppnandet av ugnsluckan. (!))
Eftersom jag absolut inte ville riskera några dumheter vid bakelse-ätningen, så fick jyckarna denna gång mumsa i sig läckerheterna var för sig. Jag är övertygad att Keaton uppskattade det.
Lycklig Keaton i sitt bollhav!
"Men hallå! Lek med mig!!"
Alla gästerna samlades runt bollhavet.
Nu är festen slut - dags att gå in och äta middag.
Fler bilder och videoklipp kommer inom kort.