Vad har hänt med Wilbur? För någon dag sedan på jobbet så var det han som gick fram till Gromit, och nosade intresserat och nyfiket på honom. Grompan stod bara lugnt stilla och lät sig bli undersökt av plötslig nyfiken gammal pudelherre. Jag tror att Grompis blev lika förvånad och överumplad som jag. Wilbur har hittills aldrig visat något som helst intresse av de två prick-hundarna. Ja, de senaste snart fyra åren i alla fall. När Gromit var en liten nyinflyttad parvel, så tyckte Wilbur att valpen kunde mycket väl utnyttjas till diverse lekar (läs: snusk). Men sedan Gromit växt upp, så anser Wilbur att Gromit bara är någon form av irritations-moment som alltför ofta är i vägen eller burdust knuffas och har sig. "Springer spaniels borde förbjudas!!", anser Wilbur. "Nja... Om de inte är tikar, förstås!", tillägger en pudel som absolut inte har något emot att vördsamt (?) ställa upp som avels-pudel. "Jag är störst, bäst och vackrast av alla!", ljuger han villigt.
Spirou, Wilbur och Gromit. Bild tagen vid annat tillfälle.
Wilbur är en envis jycke som vet hur han vill att saker och ting ska vara. Om något råkar typ sticka ut någonstans till exempel på hallskåpet eller från skohyllan, så är han där och puffar med nosen för att undersöka vad det är för något - som stör ordningen!
Härom dagen bara skakade jag uppgivet på huvudet åt hans dumma idéer. Soffan var redan upptagen av Gromit, Spirou och mig, men envisa Wilbur bara skulle få plats - trots att han verkligen avskyr ofrivillig fysisk kontakt. Speciellt om denna närhet kommer från gräsligt fult prick-försedda springer spaniels. Wilbur kan gärna lägga sig tätt intill mig, men han muttrar surt om jag har den oförskämdheten att röra på mig. Fast jag bryr mig inte - jag rör på både mig och honom så mycket jag vill.
Jo, Wilbur står först nedanför soffan, och inspekterar den trånga soff-situationen, men hoppar ändock upp och tränger sig ned mellan Gromit och Spirou. Wilbur lägger sig tillrätta, lägger ned huvudet på Spirou rygg i avsikt att strax sjunka in i ljuv sömn. Men! Dumma Spirou är så förbövelen oförskämd - han ANDAS!! Wilbur knorrade surt i takt till Spirous andetag.
Här är förresten bild på hans födelsedagspresent (se Dagbok 25/1). Hundsängen han nu har på jobbet. Varm och fluffig och fin. Lite dum färg, dock. Den kommer inom snar framtid vara smutsgråblå.
Den första dagen då den nya hundsängen fanns där, så råkade Spirou hinna före. Jag begriper inte hur sjutton han lyckades klämma in alla benen och huvudet i bädden. Tyvärr har jag ingen bild på denna bedrift.
Här en bild på Spirre i den gamla hundsängen (som även den egentligen borde vara en storlek för liten för en ståtlig springer).
Wilbur strääääcker uuuut sig...
Gromit däremot får inte riktigt plats. Jag begriper fortfarande inte hur Spirre lyckades få in alla ben och öron och nos i sängen. Spirou är ju större än Gromit!
Gromit och Spirou slöar i varsin säng medan matte jobbar. Wilbur blev tydligen utan bädd - igen!
Hm.. Det är kanske bäst att förklara så ingen anmäler mig till hundombudsmannen för att jag är orättvis mot Wilbur som nu återigen blivit utan liggplats. Grompan brukar faktiskt inte vilja ligga i sängen, han brukar föredra att ligga under min stol. Så det så! ;)