... Att börja träna!!! När var det lydnads-tävlingen var? Jo, 9:e maj... Jag har ju sagt att jag ska anmäla både Spirou o Gromit.
Spirou kan väl det mesta lite grann, och halv-hyfsat med tusen dubbelkommandon från min sida. Om vi skulle tävla nu idag skulle vi nog återigen få helhetsintrycket: Ej genomarbetad.
Gromit kan INGENTING! Jo, okej då... Med godis i handen går han fot kanske i bästa fall typ tre-fyra steg. Eh... Man ska nog kunna lite längre - tror jag :)
Och så har vi det här med apporten... Numera ska ju jycken sitta stilla o bara "hålla fast" - det är ju JÄTTE-SVÅRT! Tacka vet jag förr i tiden när man fick slänga iväg den "på riktigt". (Iof var det i tvåan.) Jag fick ett litet träningsryck i förrgår kväll att just träna "håll fast" inne i vardagsrummet. Jag valde att träna med en liten dummy istället för apportbocken, eftersom de vid förra träningsrycket tyckte att apportbocken var lite tråkig.
Vad jag inte visste innan träningen var att jag tydligen var på uruselt humör - När det inte gick som jag ville, och med Wilbur irriterande gnällande i bakgrunden - så fick jag plötsligt ifrån ingenstans ett vredesutbrott!!! För att jag inte skulle slå ihjäl alla jyckarna med dummien, så slängde jag ut alla hundarna på tomten - För deras egen säkerhets skull! Sedan satte jag mig i skamvrån med en dumsnut-hatt på huvudet, för att begrunda och ångra mitt totala misslyckade träningspass. Nu kommer antagligen INGEN av mina stackars jyckar vilja gå ens i närheten av en apportbock. I alla fall inte i vardagsrummet. Fast å andra sidan - De är ju dumma spaniels med otroligt dåligt minne - De har kanske glömt allt... HOPPAS DET I ALLA FALL!!!
När jag satt där i skamvrån, så kom jag på att jag har tidigare om åren fått vredesutbrott just vid inlärning av apportering. Så jag måste komma på ett annat inlärnings-sätt, där jag inte tappar tålamodet. Man är ju faktiskt två i en inlärnings-situation - det måste fungera för BÄGGE.
Igår när vi kom hem från jobbet, tränade vi lite apportering med dummy ute på tomten, då jag kastade iväg den - INGA PROBLEM. Fast det är ju en helt annan sak....
Jo! En vecka innan lydnadstävlingen är årets första agilitytävling...
Jag har ju sagt att Gromit ska bli agility-stjärna... Ja ja! För typ en vecka sedan när vi var ute på tomten, och vi råkade gå förbi de insnöade agilityhindren, så fick jag ett infall att testa bakom-byte före hopphinder.
Jag satte upp jyckarna i grupp ett par meter ifrån hopphindret, och kallade Gromit till mig. Han blev HELT GALEN!!! "VI SKA TRÄNA! VI SKA TRÄNA!", skrek Gromit, och rusade runt runt runt i cirklar - helt ur kontroll. Jag stod bara still, och väntade ut honom. När han sökte upp mig, så försökte jag igen... Med resultatet att Gromit återigen SKRIKER: "VI SKA TRÄNA! VI SKA TRÄNA!"
Ja, jag har haft i bakhuvudet redan förra året att Gromit alldeles för lätt stressar upp sig för mycket. Men, jag är inte orolig. Jag har varit här förut. Då var det Wilbur, och nu är det Gromit. Ska bli intressant att se om jag klarar av att lösa detta problem återigen - nu med annan hund. Det jag är HELT säker på är att "HALLÅ!! DET ÄR DAGS NU... ATT SÄTTA IGÅNG Å TRÄNA!!!!
><
Appropå det! Igår kväll efter middagen (varm choklad med smörgåsar, var för lat att åka o handla) och dagens bloggrunda, så somnade jag. Antagligen utav utmattning av att försöka komma på något extra sarkastiskt över min "ständigt vabbande" arbetskamrats "påhopp" i sin hemsidas dagbok (11 feb).
Det sista jag kommer ihåg var att klockan var strax efter 19.00. Sedan vaknade jag vid typ sju-tiden på morgonen. Hundarna sov (vad jag vet iaf) också hela tiden. Vi kunde ju ha tränat under i alla fall någon liten stund under kvällen, istället för att snarka i kör. Jag är snart helt övertygad om att min soffa är indränkt i något sorts av sömnmedel, som ständigt pyr upp i lagom dos med detsamma man sätter sig. Ja, som det där nya sköljmedlet dom gör reklam för - fast då är det inte droger utan parfymer som kommer fram när man rör sig.... Hm.