.. jag var trött imorse? Klockradion satte igång kl. 5.40 på HÖGSTA volym - jag minns knappt det. Men jag hade Soul Asylums "Runaway Train" i huvudet hela morgonen, så jag antar att den hade spelats på radion. Jag har även ett mycket svagt minne av att Gromit försöker - förgäves - väcka mig. Klockan 6.05 satte klockradions enerverande tjutpipljud igång. Tio minuter senare gick även den stationära telefonens alarm igång. Klockradion står cirka en meter ifrån mina fötter - telefonen en halvmeter från kudden. Visst jag vaknade till lite grann när respektive oväsen satte igång, men jag somnade om igen - invaggad av oljudet. Det tog minst 20 minuter innan jag vaknade tillräckligt mycket så att jag satte mig upp. Gromit blev överlycklig: "Matte lever!!" Eller rättare sagt: "Äntligen frukost!!!"
När jag till slut lyckas resa mig upp, gör jag allt i typ slowmotion samtidigt som jag upprepar sömnigt för mig själv: "Åhhh, vad jag HATAR morgonar! Äh, jag kommer när jag kommer! Om jag missar första loppet... Äh! Vad gör det!! Jag kommer när jag kommer!"
Jag hade ju "lurat" mig själv att jag måste vara på agilitytävlingen typ vid halvåtta. Jag förträngde med flit att de började med small- och medium-klasserna. Bara för att få dit mig i tid. Det lyckades. Visserligen kom jag dit typ en kvart tjugo minuter över åtta. Alltså cirka en trekvart - 50 minuter senare än vad jag hade planerat. Men det funkade tack vare min lömska plan att "lura" mig själv att min första start var vid klockan åtta. Nu kunde jag sätta upp hundburar och gå morgonrastningstur med hundarna i lugn och ro.
Vid banvandringen är det säkrast att spärra in bestarna.
"Till saken!!! Hur gick det?!! Vann ni? Diskade ni er?" Ja, ja... Hold your horses!
Vid Agility-klassens banvandring var jag taggad. Jag var glad att vi hade startnummer nio. Jag längtade efter att få starta! *suck* Vi blev diskade efter första hindret. Gromit tjyvstartade. Så jag hann inte styra in honom in i rätt tunnelingång. Vilken besvikelse! Diskade tog jag tillbaka Gromit till starten för att börja om. Grompan var utflipprad och flög omkring som en ostyrbar... dum springer spaniel vilt bjäbbande med enorma Dumbo-öron fladdrande i vinden.. Nej! Fel!. .. i den extremt varma och kvava luften. Besviken går jag med en lycklig Gromit från banan.
Efteråt kom jag på att när jag lämnade Gromit framför första hindret, så klappade jag honom lite sött på huvudet. Jag tycker det ser mycket trevligt ut när folk gör så. Något som jag strävar efter att göra likadant. Men när jag nu gjorde detta, så tänkte jag att nu är jag väl ändå dum som plötsligt gör någonting som jag annars aldrig gör. Kanhända att min nu pyttelilla tvekan och tvivlande smittades över till Gromit, som därför återgår till sin ovana att tjyvstarta. Det kan också i och för sig vara så att han helt enkelt är olydig.... ;)
En annan sak är detta att jag var ovanligt taggad inför loppet. Jag ska kanske inte vara det... De gånger det har gått riktigt bra, så har jag bara varit så där lite lagom "nonchalant" till tävlandet. Lite typ "Går det - så går det!" eller till och med att jag nästan varit övertygad att "där vid... kommer vi diska oss!" Det kan kanske bero på att jag föredrar att "slå underifrån" och att jag verkligen hatar att bli besviken. Haha! Det där med tävlingspsykologi är märkliga saker det.
Inför Hoppklassens lopp var jag som vanligt igen. Nja.. ärligt talat kände jag en liten uns av nervositet när det var typ två hundar före min och Gromits start. Nu gillar jag inte att vara nervös, så jag slog bort denna obehagliga känsla. Jag tog ett par djupa andetag, sen var nervositen som bortblåst. Bra! Det ska vara roligt att tävla - inte obehagligt, ju!
Början av loppet kom inte med - kameran gjorde inte som Jennie ville. Den var alldeles för långsam - sådan kameraägare (jag, alltså) sådan kamera.
Vid denna start så blev det ingen trevlig omklappning av Gromit, utan jag lämnade honom som vanligt med bestämda steg plus att jag gjorde ett litet felsteg med flit, för att testa hans stadga. Precis som jag brukar när vi tränar!!! Gromit satt kvar. Just det, ja!
Detta lopp kändes så bra. Jag var tyst så gott som hela loppet. Gromit däremot bjäbbar som en tok. Det räcker faktiskt med att en av oss gapar i högan sky.
Gromit kom fel in i slalomet, men vi slutade på en sjundeplats av 40 startande. Tiden blev 37,59 sek. Inga tidsfel. Detta kändes jätte-kul!
Apropå slalomet... Vid bangången så dividerade Marre och jag om detta. Ska man göra ett framförbyte vid hopphindret före slalomet, eller göra bakombyte medan hunden är i slalomet? Gromit kan egentligen inte bakombyte vid slalomet. Det är stor risk att han undrar var sjutton matte tog vägen, och går ur för att "leta rätt" på mig. Men vid denna hinderkombination så var det även en stor risk att hunden kommer fel mot slalomet om man gör detta ovannämnda framförbyte. Jag bestämde mig i absolut sista sekunden - det blev framförbytet. Vilket uppenbarligen var dumt gjort. Man ser också på filmsnutten hur mesigt jag visar/handlar precis där jag velar lite. Till skillnad mot framförbytet hindret innan, då jag visar ordentligt med mer eftertryck med armen.
När jag kollar filmsnutten så ser jag att jag fortfarande håller på med ovanan att vifta till med handen för att rätta till håret medan Gromit är i slalomet. Jag ska inte vifta med armarna - jag ska styra jycken framåt! Apropå det, så har jag numera (eh..? Har gjort det typ två gånger) börjat försöka få Grompan att bli snabbare i slalomet. Och så borde jag själv bli snabbare på att springa. Hålla på och hacka på hunden, när jag själv är långsam. Hrmf!
Det var jätte-roligt att få se detta ekipage idag:
Matilda med Immze. De vann Agilityklassen (med uppflyttningspinne) och kom tvåa i Hoppklassen. Detta är på deras andra officiella tävling. Hur ska detta sluta, tro? GRATTIS på er! :)
Haha! Här har "mästerfotografen" varit framme igen. All skärpa på däcket, men ingen på vare sig Matilda eller Immze. Fast... nu ser man vilken fart de har...
Mats och Steffo.
Mats, Rosie och alla deras jyckar hade lite av en mardrömsstart idag. Av någon märklig anledning tog de en liten "sightseeingtur" till Uppsala när de skulle till Märsta-Sigtuna BK.. Ja, så kan man också göra... ;)
Jag fick tyvärr inte till några bilder på vare sig Sharon eller Sheena (med Rosie) som också tävlade idag. Kameran och jag hade meningskiljaktigheter om vad som är ett trevligt motiv: Fartig hund över hinder eller stilla grönt gräs med ett å annat löv i bakgrunden.
Bessie och sin matte Marianne gjorde ett fenomenalt bra lopp som var i världsklass idag - ända fram till sista hindret. Där gick det åt skogen. Ja, ja... Så kan man också göra...
Här kommer ett till duktigt ekipage farande: Yazza och Marre, som även tävlade idag med sin aussie Crozza. Men jag fick inte till någon bild (beroende på att vi hade närliggande startnummer).
Robin och Felix. (Observera Gromits dystra min i buren i bakgrunden.)
Tyvärr missade jag Felix lopp - bara för att jag var trött och ville hem och lägga mig i soffan och sova. Jag är fortfarande nyfiken över hur det gick. Tack Jennie för att du ville filma Gromits lopp!
Eftersom det var "lite småvarmt" idag försökte jag kyla ned Grompan med denna fuktiga och förvånansvärt kalla duken. Gromit bryr sig annars inte så mycket om värmen, men hönsmatte smög fram - tyckte att han hässjade lite väl mycket.
Slutligen dessa två söta bilder:
Visst ser det gosig och mysigt ut!
Och det ska ju vara trevligt och roligt att hålla på med agility, eller hur.
(Fast jag skäms lite över att jag lekte paparazzi)