Vaff vaff vaff vaff VAFF! VAFF VAFF VAFF VOV!! Vov --- vov--- vov--- "Matte": Grrrrrrr! *svansvift* --- *suck*
Voff voff voff. "Morr-morr" "Viff-viff!" "Morr! *suck*
Vov vov vov vov! *studsa, studsa* VAFF! VAFF! VAFF! VAFF! VAFF! VAFF! VAFF! VAFF! VA....
"Men, Keaton! Vad gör du? Sitter du här och bloggar? Men.... Vad skriver du? Vad betyder det där?!"
Jag har nu satt mig bredvid Keaton här i soffan. När jag undrade vad han håller på med, så gav han mig en stor "slurp-slick" över hela ansiktet. Han ser så stolt och nöjd ut, så jag låter nog det han har skrivit vara kvar. Ja, undrar vad det betyder? Jag har mina aningar... Att han fyller år idag, tennisbollar och om ungspolingen Gromit.
På lördag ska vi har Keaton-kalas. Hoppas det blir fint väder så han kan "bada" så mycket han vill i sin present (boll-havet). På lördag ska han få ha roligt precis hela dagen - absolut ingen Gromit som sabbar. Jag har ännu inte kommit på riktigt bestämt hur jag ska förhindra Gromit från att sno åt sig alla bollar Keaton vill ha. Gromit är en riktig boll-tjyv. Han ska envist ha just den bollen som Keaton har. (Han påminner faktiskt ganska mycket om en viss annan hund, när han var en liten ungspoling. För ungefär sisådär en 12 år sedan.Mmm.. Just det! Läs här - om du orkar.) Visserligen lyder Gromit mitt "nej" - men det finns risk att det komer bli lite tjatigt. Kanske jag istället ska vid presentutdelningen sära på jyckarna. Detta är lite emot mina principer... Fast ska man verkligen vara så himla principfast. Jag menar för gamle Keatons skull.
Hur som helst så kommer det hit kalas-bilder inom kort. (Om det nu kommer bli "kalas-bilder" det vet jag förstås inte. Men man kan väl hoppas. Fast det är ju inte så himla lätt att ta kort på jyckar. De rör liksom på sig.)
Tänk att jag för några månader sedan, när Keaton hade ont i ryggen/korset pga Borrelia, så var jag nästan övertygad att han inte skulle få fira sin 14-års dag. Men nu är han faktiskt igen hur pigg som helst. I pensionärs-mått mätt, alltså. I tisdags kväll, efter Sommar-cupen, så åkte jag med alla fyra jyckarna till "Fängelseskogen-fast-på-andra-sidan". Vi gick ner till sjön. Alla springrarna simmade och njöt. Wilbur ville bara ha godis.
På vägen mot bilen igen, så passerar man ett nedfallet träd. Stigen delar på sig: antingen rakt över (eller under rättare sagt) stammen eller runt det nedfallna trädet. Keaton skuttade (!) över trädstammen. Visserligen inte så graciöst, men han hoppade. "Eh.. Har du glömt bort att du är 14 år om två dagar!", muttrade jag förvånat bakom honom. Ja, man kan verkligen undra. Ibland så går han sååå långsamt, så man nästan tror att han har det jobbigt. Fast strax efter, när det händer något kul, så kan man minsann skutta och galoppera. Visserligen lite struttigt och så, och inte några längre stunder - men ändå. Än så finns gnistan kvar där.
Min allra allra allra allra allra allra absolut "bästaste" och ännu mer bästaste Keaton. Den bästa jycken som finns i denna värld - i detta universum - i alla universum som finns!
Keaton - 14 år idag!