Denna gång blir det mest bilder...
Grompan på jobbet med liiite annorlunda huvudkudde. Ser mysigt mjukt och skönt ut, eller?
Spirou och Gromit på jobbet.
Storebror Spirou slickar lillebrorsan ren och fin, som ser ut att njuta av behandlingen.
De är ganska söta, eller hur?
Denna bild är från någon dag tidigare.
Man skulle nästan kunna tro att Grompan tyr sig till sin storebror. Vet inte om Spirre verkligen uppskattar lillebrorsans ständiga vilja att vara nära. Nja... ständigt vilja var nog fel ordval. Det finns stunder då Gromit helt klart visar att han vill vara ifred, och vise versa.
Nu till något helt annat...
Jag har de senaste dagarna fått till en ganska märklig dygnsrytm. Efter jobbet så bara måste jag ta en "liten" tupplur (som varar ett par timmar). Sedan är jag pigg och dan, och har absolut ingen lust att sova. Hundarna och jag går ut på en liten "kvällspromenad". Jag tycker det är trevligt att se hur det blir ljusare och ljusare under promenaden. När vi sedan kommer hem, så är det "kvälls"fika-dags. Jag är alltså - mot mitt bättre vetande - uppe till typ fyra på morgonen.
Vid sju vaknar jag till med hjälp av klockradions tjutande. Vinglar upp för att ge Grompan och Spirou sina piller, för att sedan genast vingla tillbaka för att lägga mig igen. Och jag somnar förstås om, samt därför givetvis försover mig. Butiken jag jobbar i har inte öppnats i tid nu på ett tag. *suck*
Sedan nästa dag så är det samma visa; Jag är sååå trött efter jobbet, eftersom man inte har sovit något sammanhängande. Bara måååste ta en "liten" tupplur... Ja, ja... *suck* igen.
Här kommer några bilder från dessa "kvällspromenader". Det är roligt med dessa djur man råkar stöta på under natten. En natt mötte vi en skugga som flydde iväg i en faslig fart. Jag tror att det var en grävling. Kunde kanske varit en katt. I så fall en ganska stor en. Men jag har bestämt mig för att det var en grävling. Det verkar roligare.
Sedan i bilen på väg hemåt, så såg jag först ett rådjur i dikesrenen, sedan bara några minuter efter, sprang en fin räv med kraftig fluffig svans över vägen.
Fast än så länge har jag inte sett någon varg... Hihi! Ärligt talat om jag nu skulle se en vandringsvarg (eller nåt sånt) inne i samhället, så tror jag att jag skulle "råka" glömma bort att nämna det. Jag menar, det finns ju folk som blir överdrivet hysteriska över sånt.
Här kommer som sagt bilder på andra små söta varelser jag träffat på under nattpromenaderna.
Ett stycke skalbagge modell GIGANTISK. (Jag var smart nog att lägga bilnycklarna intill, så man skulle se hur stor den var.)
Snigelparty i Österskär långt efter midnatt.
Det var ett fasligt röj och liv på dom. Den där längst upp till vänster var "något" överförfriskad. Jag ifrågasätter dock lämpligheten att ha party mitt på vägen! Ja, ja.. dagens ungdomar!
Jag är ju uppväxt i Österskär*, men nu hade jag inte gått promenad där på evigheter förrän för någon dag sedan (jag menar, natt). Det är en lite märklig känsla det där att samtidigt som man känner sååå väl igen sig, godisstenar som Baloo hoppade så glatt upp på finns där dom ska, men allt annat ser så annorlunda ut. Det är nya grindar, nya staket, städat och vårdat. Till exempel den där lilla grönplätten vid korsningen Strandvägen - Katarinavägen. Jag minns den som ett enda stort snårbuskage. Nu var det nedklippt och ansat. Det kändes lite konstigt faktiskt.
Det är förstås också massor med nya hus. De förut så stora tomterna är nu de flesta avstyckade så mycket det går.
Det är lite komiskt att i Österskär är det numera mest stooora hus på små fnuttiga tomter, till skillnad mot här i Stava, där de flesta hus är små - men på stooora väl tilltagna tomter. Lite komiskt, ju!
Precis som förr i världen, så gick vi längs med strandpromenaden. Vågorna skvalpade mot vattenbrynet, belysningen från en Ålandsfärja skymtade bakom de där öarna i Trälhavet (heter det väl?), sjöfåglarna smög runt i vassen och några möss skriade i skyn långt ute över sjön. (En mås, flera möss ;)) och linorna i de bryggförtöjda segelbåtarnas master slog och ven i vinden.
När man går förbi olika ställen blir man påmind om sådana där små bagatellhändelser från förr; Trädet där jag såg den där ugglan i månskenet, alla bryggorna som Baloo absolut skulle gå ut på, godisstenarna som han glatt och vigt hoppade upp på, och stället där jag blev utskälld för att jag skrapade en massa jord över harpluttarna som Baloo hade åstadkommit istället för att plocka upp de minimala bajskulorna i den förhållandevis gigantiska plastpåsen. En liten "ordväxling" uppstod mellan den arga mannen och mig.
Jag blev även påmind om de där (mystiska) två gubbarna som satt och rodde en vanlig simpel eka, som undrade på knagglig svenska vart de hade kommit. De var helt oförstående när jag försökte förklara. De trodde de var i Finland. Eh..?? Då har man rott vilse!" :D
Ja, det kändes lite konstigt att gå där nu, så många år senare. Sjön (skärgården), stenarna och vägarna var desamma, fast ändå liksom annorlunda.
Gromit spanar lite ängsligt ut i mörkret vid Strandvägen. Därute låter det märkliga ljud. Vågskvalp och båtmastlinor slår i vinden.
Nu till något helt annat...
Vi avslutar lite gulligt. Fem-veckors bordercollievalpar som snuttar i sig lite kvällskäk.
Vi hade agiltiysektorsmöte hemma hos Malin, som passar dessa sötingar. Visst är de otroligt söta, men de är inte springervalpar, inte heller pudelvalpar. Då skulle de nu inte finnas kvar där hos Malin...
Nu när jag tittar ut genom fönstret, så märker jag att det är ljust ute. Oj! Jaha, så var ytterligare ett dygn lite felvänt.
* Med andra ord, så heter det Solbrännan (inte det löjliga Österskärs havsbad) och Kungsängen (icke... ja, vad säger utbölingarna..? Åkersberga idrottsplats, eller?)