Först å främst så skulle jag inte ha skrivit i gårdagens dagboksinlägg om att Gromit hade varit duktig med sitt gruffande som uteblev igår. Idag var han i sitt esse igen. Bläh! Pinsamt och besvikelse. Anledning kan mycket väl vara att jag återigen inte jobbade ordentligt. Dumt och pinsamt är det.
Efter att alla tävlande hade åkt hem, och vi alla packade ihop alla prylar, pinaler, tunga otympliga tävlingshinder (som enbart används till tävlingar), plastband, sandsäckar gånger många, som väger minst ett ton var, eller iallafall som en sandsäck var, tömma och städa toa-vagn, kånkande av ljudanläggning, nedmonterande av tält gånger flera och plockandes av papper och pärmar och datorer samt köksprylar och ej uppätet käk etc, så släpptes våra hundar lösa. Det ser så härligt ut när hundarna bara är - De leker lite grann med varandra, de nosar lite här och lite där.
Efter en stunds tvekan från min sida, så vågade jag släppa lös mina jyckar (de har kanske egentligen umgåtts alldeles för lite med hundar utanför sin egen flock) - först Wilbur och Keaton, sedan blev även Spirou och Gromit utsläppta från sina burar. Då kändes det så skönt att se att alla skötte sig suveränt, även Gromit. Han (och de andra) till och med självmant hängde med mig ibland. Så kanske man betyder något för sina "inneboende" hundar.
Keaton är i alla fall för underbar. Han är hopplös med att han envist ska klättra in i varje öppen bil. Med detsamma han ser en öppen bildörr, så ska han in. Det beror alltså inte på att han älskar att åka bil, utan han har lärt sig att i främmande hundars bilar, så brukar det ofta finnas läckerheter såsom ben samt roliga leksaker, som man utan den minsta tvekan glatt stjäl.
Vi skrattade alla när Tina, som jag antar höll på med det roliga jobbet att städa ur toa-vagnen, ropade till mig över halva planen att han vill rulla sig i bajs. "Säg åt han att gå därifrån, då!", ropade jag tillbaka medans jag skyndade mig dit för undsättning. "Han vill hellre rulla sig än att lyda mig!", skrattade Tina lite uppgivet. Ja, det är en konst att "tala" med en döv hund. ;)
Det är något visst att se gamle Keaton lunka runt på upptäcktsfärd, mer eller mindre i sin egen lilla värld.
Kom just på att jag har inte packat ur bilen. Det är nog bäst att jag går och gör det nu - klockan tre minuter före midnatt. Men först måste jag bjuda på lite bilder från dagens agilitytävlingar. Fler action-bilder kommer inom kort på ÖBK:s Agilityhemsida:
Keaton tittar lite väl djupt i "glaset".
Men du behöver inte vara orolig... Han drunknade inte.
Men vart tog alla tävlande vägen?!!
Jo, här står dom och trycker! Det kom världens stört-skur - regnet bara öste ner. Om ni kollar noga så ser ni att det ändock bara är glada miner i detta lite desperata försök att inte bli alldeles dygnsur.
Men... regnet avtog inte, så det var bara att ge sig ut på banan igen...
Det är ALLTID kul med agility!!! :)
Pensionären Keaton iakttar alla galna människor som hoppar, skuttar och springer i regnet.
Det regnade ju bara en liten "stund", och när solen sken, vad tror ni att hundmänniskors ungar roar sig med då?
Jo, att sitta inne i tältet för att kolla in Disney-DVD på den medhavda lap-topen! Dagens ungdomar!!! ;)
Väl hemma efter en jobbig men framför allt rolig tävlingshelg. Tre trötta (och blöta) hundar i soffan och mattes middagspizza. (Undrar varför jag har blivit så feeeetttt! Är det inte också en gigantisk Toblerone som ligger där? Hm...)
En sovande Keaton.
Fler bilder kommer inom kort på ÖBK:s Agilityhemsida.
Javisst, ja! Packa ur bilen!!!