... pågår för fullt.
Jag velade ju förut vilken slalominlärningsmetod vi skulle anamma. Var inne på 2x2 ett bra tag, men tog aldrig tag i det. Och så råkade jag en kväll träffa Sofie uppe på brukshundklubben, och hon talade så varmt om "båg-metoden" - och självklart så bara måste jag testa lite.
Vid första försöken (4-pinnars) så skuttade Pingu över och under bågarna som popcorn åt alla håll och kanter.
Vid nästa träningstillfälle så gick allt mycket bättre - han fattade "båg-vinken". Kanske mycket beroende på att jag då lät kopplet vara på.
Tredje träningsdagen så testade jag utan koppel... och han fortsatte att fatta!
Gissa hur det gick vid det fjärde träningstillfället - då vi också för första gången tränade med folk runt omkring? Han fattade - och smet inte iväg! Inte ens när han var helt lös!!!!! Ofattbart!
Ett annat lite märkligt fenomen var när jag testade att typ "skicka" honom mot slalomet (jag kommenderade ett ordentligt "Slalom!" och väntade ut honom för att se vad han skulle göra), så går han förbi slalomet - men sen går han in helt rätt - fast i motsatt riktning än vad jag hade tänkt mig. Märkliga saker händer!! Detta gjorde han typ 3-4 gånger. *ruskar undrande på huvudet*
Nu ikväll så kunde jag inte låta bli att testa 8-pinnars "bågslalom"... Och han grejar det!!
Pingu poserar framför tunneln. Bild från i höstas.
Vi har också ett par gånger kört "miniatyr-rundbana", det vill säga tre hopphinder och en "banantunnel" står i en cirkel. Pingu fixar lika bra höger- som vänsterhandling, vilket antagligen beror på att jag alltid är noga med att köra lika ofta bägge varianterna, oavsett vad vi håller på med. Han har dock visat upp lite tveksamt tunnelsug, men nu ikväll gick det betydligt bättre.
Jag är ju så agilityhandlingssugen, så jag kunde inte heller motstå att försöka få till lite framförbyten, vilket först gick helt åt skogen. Jag hann ju inte med! Och det berodde - tyvärr - inte på att Pingu är rackarns snabb, utan på att jag är väldans ringrostig. Jag har ju inte kört bana eller tävlat sen oktober 2011 (kollade upp på SBK-Tävling) förutom förra året då jag så vänligt fick låna Rosies Sheena på Sommarcupens fem tävlingar och på två kurstillfällen (Stina Mattson och Annika Aller). Tala om att man nu känner sig lite lost, men samtidigt väldigt mycket att äntligen få typ "komma hem". Agilityplanen känns som hemma. Jag trivs där.
Just det! Pingus snabbhet.
Jag kan ju inte låta bli att jämföra med Gromit. Först en liten parantes; när jag innan kvällens träningspass gick en rastningsvända med mina tre pensionärer Wilbur, Spirou och Linus, så funderade jag på vad Pingu och jag skulle träna på - och jag kommer på mig själv att i mitt huvud så ser jag en brun/vit spaniel fara omkring över hindren - alltså en Gromit. Tänk att jag inte kan få in i mitt undermedvetna huvud att Pingu är svart-vit.
I alla fall, så om man jämför Pingu med hur jag i alla fall minns nybörjaren Gromit, så var Grompan mer explosiv. Pingu skuttar med glädje, men i en mer typ alldaglig fart. Och så är han helt tyst. Grompan hade ju sitt bjäbbande jaktskall. Ja, ja...
Grompan, evigt bjäbbande!
Idag så tog Pingu spontant platta tunneln med lite hjälp med släplyft (jag rusade dit och hann lyfta upp, lyckades två gånger med den bedriften). Däcket (på small-höjd) skuttar han orädd igenom (trots kedjerassel, han är ju annars något ljudkänslig), men han är absolut inte det minsta hindersäker när det gäller däcket.
Långhoppet har vi bara kört ett par gånger, borde göra det oftare. Det är så lätt att man "råkar" glömma bort att träna långhoppet - det är ju så krångligt och bökigt att "bygga ihop".
Och så har vi ju balanshindren!! *suck* Vi har inte ens börjat.
En annan sak med Pingu-träning är att han tröttnar så snabbt på belöningen. Först så taggar han rejält på kamptrasan, men efter några belöningar så... näe, inge´ kul längre. Sedan är det bara godis som gäller - eller att få nosa (vilket ofta är lite bökigare, eftersom doftfläckarna inte alltid är just där jag vill ha dom, gentemot hindren.
Måste nog också vara duktigare på att pausa, vilket jag faktiskt var idag. Duktig, matte!
På slutet på kvällens träning, så ville jag få lite fart på jycken igen. Då kom jag på det där gamla plastlocket som Pingu hittade förra gången. Smart som jag var så la jag in det i boden - och det låg kvar där!! Ett rött, nu mycket vältuggat plastlock modell större.
Den använde jag nu som belöning - och Pingu taggade glatt upp igen, där han for som ett jehu efter jag svingat iväg plastlocket likt en frisbee. Tala om att man tar vad man haver. Varför betala dyra penningar för dyra fina belöningsleksaker, när man kan ta ett simpelt, väl tuggat, gammalt, upphittat plastlock? :)
Pingu är faktiskt inte så särdeles bolltokig.
En annan positiv sak med kvällens träning...
Det var en till hund (med matte, så klart) närvarande, och Pingu klarade av att träna utan att rusa dit typ "hela tiden". Nja, två gånger kunde han inte motstå den lilla hundens lek med sin boll, och Pingu rusar dit och snor åt sig bollen, fulingen. Bollens rättmätiga ägare uppskattade verkligen inte Pingus fula tilltag. Så det var bara att be om ursäkt för sin buse. Men att Pingu faktiskt kan koncentrera sig - trots störningar - är en STOR framgång.
När det annars var överhängande rymningsrisk (ex. när hundar passerade längs vägen) så körde Pingu och jag istället lite omväxlande rallymoment. Funkade finfint.
Det kanske blir agilitystart på Sommarcupen ändå. :)
Bilden är från förra året, då Pingu-valpen var med som åskådare på Sommarcupen.