Som ni alla vet (eh..? eller gör ni det?) så får löptikar från och med i år delta på agilitytävlingar, och det är inga restriktioner eller nåt what so ever. De får sitt lottade startnummer precis som alla andra, och det är inga krav på att de ska starta på matta (men kan göra så ifall man vill) eller att de ska uppföra sig på nåt särskilt sätt på tävlingsplatsen/området. Det enda som står i de nya reglerna är att man ska visa hänsyn.
Hm..? Löptik v/s förälskad hanhund? Hur ska det gå? Hur ska det gå?!!
Jag tror att om typ tio år så kommer vi ibland komma på att förr i tiden (alltså innan 2012) så fick inte löptikar vara med, och vi kommer tycka att det var sååå märkligt. "Varför fick de inte det?", kommer vi fråga oss själva. Okej, det är vad jag hoppas i alla fall.
Det ska bli intressant i alla fall hur det kommer att gå med agilitytävlandet hädanefter.
Själv skulle jag föredra att få veta vilka jyckar som löper - så att jag så tydligt som möjligt kan visa min pilska hanhund att vi icke ska ägna oss åt fortplantning just nu - att jag kan hålla avstånd. Fast det är ju liksom lättare - om man vet vilka de är.
I andra länder (enligt utsago, har ej kollat upp själv) så startar löptikarna sist eller på obligatorisk matta. I vissa länder så ska löptiken bära ett litet rött band på kopplet och/eller de hänvisas till viss del av tävlingsområdet. Allt detta för att underlätta för hanhundsägarna.
Det är lite märkligt att när man använder sig av argumentet "det fungerar i andra länder, så varför skulle det inte göra det här?", så "glömmer" man bort att nämna att där finns ovannämnda restriktioner för löptikarna. Varför glömmar man bort att nämna det?
Det jag "gillade mest" var när någon uttalade sig att denne självklart skulle visa hänsyn, men "aldrig" att denne skulle använda matta eller märka kopplet med "löptiksband" - eftersom det inte krävs enligt reglerna. Fast man är mycket villig att visa hänsyn... Eh..?
En till sak som jag tycker är liiite lustigt - ja, jag har ibland (?) lite märklig humor - är att ett utav argumenten att "det kommer gå sååå bra, så bra så!" är att det har ju redan förekommit många löptikar på tävlingar redan förut - fast det har varit emot reglerna - och "det har ju gått bra". Eh..? Liiite märkligt och lustigt att man nu erkänner att man har mörkat om detta "regelbrott " "i åratal" och att man nu istället använder det till ett öppet argument för löptikarnas medverkan.
För det första vill jag säga: "Ja, jag har minsann förstått att det har varit löptikar "about" - för det har jag märkt på mina hanhundar!" Ni vet smackandet och det pilska dövheten som man knappt kan bryta när man vill göra sig hörd. "Ja, ja, matte. Sen! Nu har jag viktigare saker på gång här!"
Nu ska jag inte vara orättvis. Löptikarna har ju förstås inte tävlat (eller?), utan "bara" varit med för att man inte har haft någon hundvakt (vilket jag har full förståelse för) eller så har man helt enkelt missat löpet - vilket inte heller är så himla konstigt.
Detta påminner mig om när Keaton - som var en verklig hejare på att "avslöja" löptikar - visade tydligt att en klubbkompis tik var i löp. Men hennes matte sa självsäkert: "Nä! Den här gången har han faktiskt fel!" Ja, ja... Nästföljande morgon så fick jag ett sms från henne: "Keaton hade rätt. Maggie löper! :)".
Keaton, Bro-Håbo BK. Foto: L. Medman.
Keaton, ja. När han var agilitytävlingshund, så lärde jag mig att vi egentligen inte borde tävla när det var utställning på samma ställe (exempelvis på Vallentuna BK). Keaton hade liksom inte riktigt tid med agilitytävlandet. Han vädrade ständigt bort mot utställningsområdet (där det är helt egalt med löptikar) samtidigt som han hoppade nåt hinder här och nåt hinder där. Inte sååå koncentrerad liksom. Fast å andra sidan så kunde han ofta vara "lite" disträ vid andra tillfällen också, men det var här liksom extraordinärt. Se även hans sida och det gamla kåseriet "Tävlingslydnad".
Just det! Redan på Baloos tid, så hade jag problem med att få jycken att koncentrera sig på det jag ville - istället för att flirta med tjejer. Jag minns att vi hade nån slags hunduppvisning (agility, sök, lydnad etc) på Domarudden (friluftsområde). Gruppen som Baloo och jag var med i skulle visa upp agility samt konster och trix. Vi hade tränat och tränat tillsammans inför detta. En utav hundarna i vår grupp råkade tråkigt nog att börja löpa precis innan uppvisningen och vi bestämde att tiken inte fick vara med eftersom det blev en sådan störning. Jag har full förståelse över att tikägaren blev lite besviken. Gissa dock om jag blev lite sur när jag där på uppvisningsdagen upptäcker att hon har med sig löptiken i publiken. Baloo spanade runt: "Var är hon? Var är hon? Min älskade!" Behöver jag nämna att Baloo var en mellanpudel - med det charmiga friarhjärtat alltid redo? ;)
Didrik, Wilbur och Baloo.
På en utav Wilbur sista tävlingar (Roslagens BK) så visade Wilbur upp "kär-beteende" vid startfållan. "Var är hon? Var är hon, sötnosen?!", vädrade, smackade och spanade Wilbur runt. Att jag, hans matte, ville få hans uppmärksamhet nobbades totalt. Sedan väl inne på banan, så var det full fart. Dum som jag är, så trodde jag att det var lugnt. Ha! När vi sedan kom till slalomet - som Wilbur tyckte var totalt onödigt krångligt. "Vadå? Måste man forcera alla portarna? Va´ ni e´ petiga, ni människor!" - så blev det tvärstopp. Wilbur var plötsligt på väg att rusa ut till publiken istället. Men jag får tillbaka honom, och envist "tvingar" jag honom att utföra slalomet.
Om jag var smart, så skulle jag ha förutsett att detta skulle hända. Jag visste ju att Wilburs slalom bara var hyfsat - inte helt befäst, och att en kär liten pudel ska kunna koncentrera sig på ett krångligt slalom när det finns söta och sexiga tjejer i närheten är tydligen alldeles för mycket att begära - eller?
Hoppklass B, Tierp BK, sept -11
Förra året på Tierp BK, så var Gromit mycket intresserad av en doftfläck som var en liten bit från starten. Ja, han är i och för sig alltid mycket nosig just där vid starten, detta doftparadis. Man kan se på filmsnutten hur Gromit plötsligt reser sig upp och går bort och nosar i lugn och ro på denna doftfläck. Senare - längre in i banan när Gromit egentligen borde snabbt som attan forcera slalomet (jag kunde förstås ha visat vägen mot slalomet bättre) - så rusar han istället bort mot doftfläcken. Jag var inte beredd på detta, som jag egentligen borde ha varit. Jag visste ju att den var där.
Vad denna doftfläck bestod av vet vi förstås inte. Det kan ha varit löptik, rackarns väldoftande mat/godis eller harpluttar eller vad sjutton som helst.
Det har hänt ibland på agilitykurserna jag har haft att det har blivit diskussion om löptikars vara eller icke vara (av mig har de alltid varit mycket välkomna) på kurserna. Jag brukar förklara att inte ens en tävlingsbana är "kliniskt" ren. Man vet inte vad/vem som har spatserat över den tidigare på natten/morgonen, det kan ha varit löptik, räv, sork, hare där eller någon har råkat tappa mat/godis.
Jag minns speciellt vid ett tillfälle då jag visade med Keaton att det faktiskt går alldeles utmärkt att köra agiity trots att det finns löptiksfläck på banan - bara man vet var den är och att man är beredd. Vid första varvet så stannade Keaton upp efter ett hinder, och vi blev då påminda om att löptiken hade stått/suttit just där. Jag memorerade var det var, och vid nästa varv så "tjoade" jag till precis innan där fläcken var - och Keaton flög förbi fläcken som om den inte fanns där.
Gromit, Vaxholms BK, DM 2011. Foto: J. Drakenlind, www.drakenlind.com
Vid DM:et förra året så fanns det tydligen löptikar med. Jag hade inga problem med Gromit vid starten. Däremot så sprang han plötsligt ur slalomet - vilket han inte brukar - och han var på väg ut till publiken. Då trodde jag att han hade fått vittring på något extra gott godis som någon ur publiken smaskade i sig (eller om hunden som satt där i närheten intresserade Gromit "på nåt vis", och då menar jag inte åt det kära hållet). Gromit är ju ständigt hungrig på grund av fenemal-pillren, men sen när jag fick reda på att löptikar hade startat, så funderar man ju. Var det löptik, måntro?
Nu minns jag att Gromit även rusade plötsligt ut från banan på Sala BK. Det var också vid slalomet. Då hade jag bara i tankarna att han var på matjakt istället för att forcera hinder. Hm..?
Ja, ja.. Jag själv var inte heller så däringa jätte-koncentrerad - som vanligt vid tävlingsdagens första lopp. Sådan matte, sådan hund!
Okej, lite lärdom av detta:
1. Med tanke på att jag med Keaton kunde få honom på rätt väg - trots vetskapen om löptiksfläck - så borde jag alltid vara så på och taggad som om det vore löptikar överallt på banan. Just det, ja!!
2. Arrangörerna bör kanske bunkra upp med extra mycket "anti-hanhundsmarkerings-tvätt". Det är nog ökad risk för hanhundsmarkering numera även vid slalom och vid kontaktfälten, med andra ord: där jycken saktar in (något).
3. Träna slalom!!
Det var en liten diskussion på Agilitylistan om detta om löptikar. En utav inläggen poängterade just detta faktum att proffsen troligtvis inte kommer ha några som helst problem med löptikarna, men däremot måhända rookiserna. De som kör agility mest som en rolig aktivitet - utan några som helst tankar på intensiv träning med sikte på klass 3, cert, championat, SM eller landslaget. De som inte har en endaste liten tanke på att tigga till sig klubbkompisens hunds tikskydd som sedan förvaras i frysen för framtida träningstillfällen med medhavd löptikdoft.
Behöver jag nämna att jag själv är en av de där lata rackarna som bara tränar när andan faller på - utan en massa pretentiösa målsättningar hitan och ditan. ;)
Jag har som sagt inte alls emot löptikar - men jag föredrar att få veta var de håller hus, så att jag kan praktiskt ordentligt förbereda mig och min hund, samt att jag kan mentalt förbereda mig att vi - kanske - inte kommer utföra några stordåd - om jag inte lägger på tretusenhundrasjuttioelvamiljonerskvadriljoners kol till.
Ja, hur ska det gå, hur ska det gå? Hur som helst så kommer det bli ganska intressant. :)