... duktig! Inte bara en gång - utan två gånger!
Både idag och i förrgår när jag kom hem, så har jag kört ett träningspass i LYDNAD (!) ute på gårdsplanen. Inte bara med en hund - utan med alla fyra jyckarna. I förrgår började jag med Spirou. Sedan var det Gromits tur. Följt av Wilbur och Keaton. För att det ska vara rättvist - för jyckarna är ju väldigt noga med det ;) - så körde jag turordningen åt andra hållet idag.
Tidigare idag på jobbet medan Katta arbetade och slet i sitt anletes svett med att märka upp varor, så passade jag på att istället för att jobba, träna lite grann med Spirou och Gromit bakom kassan. Nej! Det är inte alls trångt! Och nej! Jag kände mig inte alls tafatt, stel och konstig. Tävlingslydnad är en konstig hundsport! Tacka vet jag Agility eller Freestyle! Men vadan detta märkliga lydnadsryck? Jo, det är klubbmästerskap om cirka två veckor. Tänkte ställa upp. Visst ja! Just nu kom jag på det där med platsliggningen... Bläh! Suck! Okej! Får väl skärpa till mig, och försöka KOMMA IHÅG att passa på att träna det vid en massa olika tillfällen.
Keaton "tränar" platsliggning helt självmant. Kan även kallas för att sova. Ja, det är ju risk att man somnar när man ska träna platsliggning... Zzzzz
I förrgårs träningspass glömde jag bort apporteringen, men det kom jag faktiskt ihåg idag. Duktig flicka! Nu kan förstås ingen av mina jyckar den där nya varianten då de bara ska hålla fast. De fattar ingenting om man inte slänger apporten. Till och med jag tycker det är roligare när man slänger iväg apporten, och hunden rusar glatt efter, för att sedan lekfullt (ivrigt tuggande så träflisorna ryker ;)) skuttar tillbaka till mig.
Undrar vilken variant de tänker ha på KM:et? Förra året tror jag att de körde "slänga-iväg"-varianten. Hoppas de gör det även i år. Nu kan ingen av jyckarna "gå in och sätta sig fot" med en apport i munnen. Därför tänker jag köra att de får sätta sig framför mig för avlämnandet, och sedan sätta sig fot. Hur de kommer döma det, får vi väl se. Jag tänker - som vanligt - delta bara för det stora nöjets skull. Om (mot förmodan) det skulle bli några bra poäng, så är det bara en bonus.
Gromit kan hålla en tennisboll helt fast i mun. Ja, spontant, ja!
Vadå "de får sätta sig...", förresten? Min plan var ju att jag enbart skulle ställa upp med Spirou. Men... som vanligt med mig, så blir det - alltför ofta kanske - "allt eller inget". När jag testkörde Gromit i förrgår, så blev jag glatt överraskad. Han är ju riktigt duktig, ju!
Och nu idag, så blev jag överraskad av Wilburs insatser. Han satte sig fot precis i position - helt självmant! Han brukar ju annars inte riktigt tycka om att sitta. Jag har ibland funderat på om det har något med korsbandsoperationerna att göra.
I förrgår skrattade jag åt Wilbur, när jag upptäckte att han körde ett perfekt buga istället för att ligga i "läggande under gång". Men idag låg han på första försöket. Helt perfekt! Fast när jag körde momentet igen lite senare, så blev det buga istället igen. Haha!
Wilbur bugar på trimbordet.
Ja, just det! Gromit tar inte träapporten. Han ska ha dummien istället, annars fattar han inte. Men... Jag får väl jobba på det. Det gick framåt i alla fall på dagens lilla träningspass. Det ordnar sig!
Det är kul med motvikterna Gromit och Spirou. Gromit drar iväg ivrig som bara den, alldeles för långt fram vid det som borde vara fotgående. I Gromits fall borde det istället kallas för "gå-framför-fötterna-på-föraren-så-han/hon-trampar-på-hunden". Gromit försöker jag belöna bakåt.
Spirou han är istället lite för långt bak i fotposition. Förut så sackade han alltid efter, och såg allmänt uttråkad ut. Honom belönar jag numera alltid med att slänga godiset framåt.
Jo, jag har ju lärt Spirou att köra den där gamla varianten av ingångar. Alltså, han går bakom min rygg, för att sedan sätta sig fot. Gromit (och även Wilbur o Keaton) kör varianten att sätta sig direkt vid min vänstra sida.
Varför? Bara för det stora nöjets skull. Omväxling förnöjer sägs det, ju. Eller så är anledningen för att krångla till saker och ting. För att se om jag har huvudet på skaft när jag kör de olika jyckarna. Välj själva! ;)
Spirou o jag tränar lite Freestyle.
Jag har i Freestyle-syfte tränat in (klickat) att han ska göra små-skutt med framtassarna i galoppsprång. Så nu blandar han in det i fotgåendet. Detta är alltså hans eget påhitt. Kanske inte så bra egentligen, men han ser nu så mycket mer glad och lycklig ut, så hellre det än en jycke som knappt vill gå med en.
Hur som helst så ska det bli spännande att se hur länge mitt lydnads-ryck håller i denna gång! ;)
Jo, gamle Keaton får även han träna lite. Han blir överlycklig. Svansen viftar hela tiden. Eftersom han inte längre hör, så är det handtecken som gäller. Men idag så var han värdelös på att stanna kvar (inför inkallande), så jag misstänker lite att han kanske inte ser så bra längre. För olydig kan han ju inte vara, eller hur?!