Okej... Vissa dagar är bättre än andra, och vissa tävlingar är skräptävlingar. Ja, just det "skräp-tävlingar". Ni vet när man åker därifrån, så har man "Den där tävlingen kunde man lik´ bra vart utan!"-känslan.
Det var lite små-gruff tre gånger under dagen inklusive ett två-sekunders råkurr med "grannbilens" lilla sheltie. Å Gromits vägnar bad jag hundens matte så mycket om ursäkt, vilken hon godtog utan några som helst problem. *pust* När jag strax efter går en liten rastrunda, så möter jag domaren som "anmälde" Keaton för "osportsligt beteende" för många år sedan. Undrar om han kommer ihåg det? Det borde han väl göra..? Nu idag blev jag lite spänd över vårt hundmöte där på den smala vägen. Det gick bra. *puh* Nu borde man väl "mörka" såna här gamla "synder", men inte jag inte. I det här gamla kåseriet från 2006 kan man bland annat läsa om detta.
Hihi! (eller nåt?) Måste berätta om en viss annan springer spaniel - fast svart/vit. Den hade råkat kommit lös just när jag och Gromit går förbi hans tält. Och jag kan ju inte bara låta jycken irra omkring, så jag försöker hålla Gromit bakom mig samtidigt som jag försöker kalla in rymlingen. Det gick sådär... Gromit gillade inte riktigt att vara nära denna stackars rymmarjycke, som inte riktigt visste hur han skulle bete sig. Men matte kom snabbt till undsättning, och tog hand om sin telning. Det visade sig att hon hade glömt att stänga den ena dörren till stålburen, som har två öppningar - en på gaveln och en på sidan. Haha! Så det kan gå! Ibland krånglar finesserna bara till det för en. ;)
Ibland är de bekvämt att ha buröppning på sidan.
Ibland är de ännu bekvämare att ha buröppningen på gaveln plus att ha en mjuk kudde att luta huvudet på.
Att det är hundar som tränar på framhoppningshindren precis bredvid bryr man sig inte om...
... man sover bara lugnt vidare.
Till själva tävlingen...
Jo, minns ni gårdagens tävling, där jag protesterade speciellt mot agilityklassens svårigheter, som egentligen inte hör hemma på en klass 1-bana. Dagens hoppklass var ännu värre! Fattar inte riktigt. Det kan inte heller vara roligt som domare, när så gott som ingen går felfri runt banan, utan tvärtom; de flesta blir diskade. Undrar vad domaren/banritaren ville med banbyggnaden egentligen? Det är nästan som om man funderar på om att det var någon typ av protest, eller nåt? Mot vad? Ja, inte vet jag. Det är bara jag som svamlar. Hur som helst var banan fullproppad med fällor. Gromit och jag diskade oss på det tredje hindret. Gromit hade sprungit förbi andra hindret, vilket jag inte själv såg, så jag blev mycket förvånad när domaren blåste i "diskningspipan" när Gromit forcerade slalomet genom fel ingång. Domaren såg nog min förbryllade min, och förklarade Gromits - och mitt - misstag. Vi fortsatte banan - nu utan tävlan - och föll i fällan som de flesta startande ekipagen föll i. Eftersom jag redan från banvandringen var lite "anti" mot banan, så tog vi målrakan direkt. Jag hade verkligen försökt slå bort mina negativa tankar, men när vi blev diskade så där utan att jag hade märkt nåt, blev det som ett "dråpslag", typ. Äh!!
Så här kändes det, som ett enda virrvarr av hinder överallt, och en hund som bara rusar iväg lite utan kontroll. (Ett misslyckat foto, som ändå så väl beskriver känslan.)
Vi blev även diskade i agility-klassen. Gromit rusade bort till balansbommen i förtid - och satte tassarna så fint (?) på uppfartens kontaktfält. Jag hade sett flera andra ekipage göra samma misstag, och jag hade funderingar på att inte göra detta framförbyte där - just för att försöka förhindra detta "balansbom-i-förtids-tagande". Men jag glömde bort det, och det hade nog i och för sig inte hjälpt. Senare i banan - nu diskade - gjorde Gromit samma sak igen; han drar till balansbommen. I och för sig ska man väl vara glad att han gillar balanshindren, och att han numera faktiskt har tassar på kontaktfälten, fast... ja, ja... *suck*
Det enda riktigt positiva för dagen är att han inte tjuvstartade. Speciellt i agilityklassen där det blev lite strul när vi skulle starta. Helt plötsligt var det vår tur - flera hade inte kommit till start. Gromit drar mig bestämt och ivrigt i kopplet till första hindret. Jag sätter ned honom. Inväntar domarens startsignal. Lämnar därefter Gromit, och går bort in i banan. Jag hör bakom min rygg hur tidtagaren upplyser mig att vänta! De hade tydligen missat att ta upp en hoppbom. Jag går lugnt tillbaka till Gromit, berömmer honom, väntar. Jag och Gromit börjar sedan om igen. Trots detta strul, sitter han fint kvar och inväntar mitt "Kör!". Duktig, vovve!
Under hela dagen så känner jag inombords att jag hyser lite agg mot denna brukshundklubb. Egentligen helt oförtjänt, men ändå. Jag irriterar mig bland annat på att de inte använder sig av några parkeringsvakter som hjälper till, så det blir ofta ett virrvarr av bilar som står lite här och där, så att det är svårt att hitta plats och att komma fram.
Jag irriterar mig även på alla dessa anslag som sitter uppe lite här och var om deras "policy". Om jag minns rätt, så tyckte jag när jag läste dom första gången för nåt år sedan att det var alldeles för många "pekpinnar", om ni förstår vad jag menar.
Jag irriterade mig också över en sån liten detalj som att de inte hade dubbla kantband runt banorna, så att man "plötsligt" nästan var inne på banan när man bara skulle passera runt den.
Jag irriterade mig över att de ska ha lunch och banbygge i "drygt en timme" enligt PM. Nu idag gjorde det förstås absolut ingenting för de som enbart tävlar i klass 1 eller klass 2, men väntan måste kännas onödigt lååång för de som har jyckar i bägge klasserna. Ska det verkligen behöva ta "drygt en timme" för att bygga bana? En halvtimme är väl lång tid nog! Och vadå lunch? Äta får man väl göra en annan dag! Haha! Jag varnade redan i rubriken att jag är sur och grinig samt väldigt orättvis!
Okej, då! Bekvämlighetsinrättningen med fungerande vattenklosetter och handfat - med både rinnande vatten, tvål och torkservetter - ska de ha plus i kanten för. Fast den ligger alldeles för långt bort från planerna - och det är en lång brant uppförsbacke upp dit! ;)
Sur och grinig var det, ja!
I bilen på hemfärden, så känner jag mig först misslyckad och sur, fast ganska snart kommer revanch-lusten smygande. Det var då jag fick denna snilleblixt! Jag kanske inte bör enbart förlita mig på min och Gromits medfödda agilitytalanger, utan att istället även träna mer genomtänkt - och framför allt oftare.;)
Full kontroll - och på rätt plats - samt med full fart!
Jo, och så måste jag säga ett stort GRATTIS till Mathilda och Immze som kom igenom båda klasserna - den ena med enbart fem felpoäng och den andra helnollat (om jag nu inte har missförstått). Detta i dessa två banor som var stört omöjliga! Hm? Tydligen inte!!
PRESS-STOPP!! Mathilda och Immze vann agilityklassen - helt felfria och fick en uppflyttningspinne! I hopp-klassen kom de på en fjärde plats med mycket riktigt fem felpoäng. I detta lopp av 60 starter kom enbart nio ekipage i mål med minst 5 felp. GRATTIS MATHILDA OCH IMMZE!! Snyggt jobbat!
Sur och grinig samt orättvis... som en humla.
Jag räddade denna ilskna filur från att drukna i min diskho. Men inte visade den någon tacksamhet, inte - utan närmare tvärtom!