Lite bilder från en helt vanlig promenad. Jag hade bara mobilen med mig, så kvalitéen på bilderna kan diskuteras.
Jag och jyckarna står på behörigt avstånd på andra sidan vägen. Hästar är liksom sötast en bit ifrån. ;) Nä, jag har inte alls häst-skräck.
Tycker bara att de är som vackrast och finast när man liksom ser hela dom typ. Och då måste man stå några steg ifrån. Annars så är det ju som att stå med näsan mot en vägg - och då kan man ju inte se den vackra helheten, ju! *harkl*
Synd att jag inte istället hade den riktiga kameran med mig. Men...? Det var ju två föl! Vart tog den andra vägen? Hm..? Den står nog bakom den bruna kusen, den med nätmössa över nosen.
Nu har vi kommit till ängarna. Ser ni fåren i bakgrunden? Nä, skulle inte tro det. Men det är en skock får därborta, (och en skock dum-jyckar i förgrunden).
Nu, då! Nu ser ni dom väl?! De där ljusa fläckarna bortåt stigen är får. "Ja, ja!", tänker jyckarna, "Hit med sitta-kvar-godiset!" (Men dom sitter ju inte!)
Utsikt över hästängarna med en liten fårskock.
Den här bilden är från den tropiska delen av Stava-skogen - hett och kvavt.
Ja, Spirou ansåg det i alla fall. "Vatten, vatten! Måste hitta vatten!", pustade han bakom mig.
Här letar både Gromit och Spirou efter vätska. Det är faktiskt lite fascinerande att jyckarna vet var det (kanske) finns vatten. Nu var det förstås bara torr lera kvar, men det kunde ha funnits.
Efter den tropiska regnskogen kom vi ut till ett simpelt, tråkigt och fult kalhygge modell mindre. Wilbur hittade genast en stubbe att tigga godis från. Kalhygget är ju proppfull med stubbar, så det går åt mängder med godis när man passerar där.
"Hallå, matte!" Goooodiiiis!"
Gromit ville inte vara sämre han.
Efter skogspromenaden åkte vi till den närmsta bebyggelsen för att införskaffa lite proviant. (Läs: handlade mjölk på ICA.) Eftersom jyckarna är portade på ICA, så fick de vänta i bilen...
Gromit tyckte det var sådär skoj.
Apropå bilar...
Den här något slitna bilen upptäckte vi för någon morgon sedan på parkeringen där vi har vår bil medan vi jobbar. Jag tvekade lite att lämna min fina trogna bil där. Jag vill att den ska fortsätta att vara så där blänkande blå och grann (eh?). Tänk om någon är lika elak mot vår bil, och bränner upp den.
Som vanligt avslutar jag bildkavalkaden med något mer trevligt än "något slitna bilar"; Min bästaste Spirou poserande intill mitt favogräs. Gräset är rödare och finare i verkligheten, men Spirre är sig mer lik. Eller är han det, egentligen?
Apropå Spirre-Spirou....
Spirou visar upp sin magiska tennisboll.