Mot, mot, mot! Hela tid´n. Så jag säger bara en sak: När blir det maj!!
Jag fattar inte vad det är som är så hiiimla bra med att det är en massa äcklig, vit snö utanför som man antingen snavar eller halkar på. Okej, har man sina Icebug-kängor på sig så halkar man inte, men... om man nu inte skulle råka ha dom på sig - så haaaaalkar man. Bläh!
Igår morse så åkte jag ner "till byn" för att fixa en grej som jag då bittert ångrade att jag inte hade gjort kvällen innan. Hundarna fick stanna kvar hemma. De bör ju nån gång ibland få träna även det, men eftersom jag tycker det numera är lite osäkert att lämna Wilbur ensam ihop med bråkstake-Pingu, så fick han följa med. Wilbur hade absolut inget emot det.
Efter att jag hade fixat det jag nu skulle göra, så gick jag en lugn och skön kort promenad med Wilbur i flexikopplet. Vad skönt det är att bara ha en hund!! Man liksom bara går där - utan att bli drag hitan och ditan, eller snavar över hundkräk som plötsligt bara rusar framför fötterna på en. Att gå med bara en hund är ju nästan lika fritt och ledigt som att gå utan. Man kan gå och strosa och ha blicken uppåt - utan att behöva vara beredd på att parera eventuella hundar som rusar framför fötterna - och kolla vad som finns där bredvid ens väg. Om man nu skulle tröttna på "utsikten", så har man en vacker och bästaste hund att vila blicken på. Och det är inte fy skam. ♥
När jag gick där lugnt filosoferande, så går jag förbi en man som febrilt försöker komma in i sin brevlåda. Hehe! Okej, det är kanske smart att ha lås på sin brevlåda så ingen snor ens brev, men på vinterhalvåret när det är minusgrader.... så är det tydligen vissa problem. Mannen höll på i nån minut och joxade med nyckeln innan han kom åt sin morgontidning. "Hrmf! Så hiiimla roligt att det blivit kallt. Fnys!", tänkte jag tyst för mig själv. Sedan bara några trädgårdar bort, så var det en till som hade samma problem. Det tog nån minut innan han fick tag i sin morgontidning. Motigt, säger då jag. Skitkul med kyla. Pytt!
Koppel, koppel och mera koppel. Fast utan snö!
Allt är ju så mycket krångligare och motigare när det är minusgrader. När jag skulle till McDriven - så går inte sidorutan ned - fastfrusen. Ja, och innan det så fick man ju ta i för kung och fosterland för att öppna hela bildörren - fastfrusen. Och fingrarna - iskalla och stela. Och så skrapa, skrapa, skrapa bilrutor. Jaha, och så strular vindrutetorkarna. För att inte tala om bakluckan! När jag äntligen får upp luckan, så går det sen inte att stänga den! Jag fick lov att köra med den på glänt. Suck! Och då tjatar displayen på instrumentbrädan i ilsket rött: "Bakluckan är inte stängd! Bakluckan är inte stängd!!" med ett minst lika ilsket och irriterande pipljud "Jag veeeeet!", muttrar jag surt tillbaka. Inte nog med det, bara för att bakluckan inte är stängd, så lyser kupébelysningen. Den går inte att släcka. Det känns ju helskoj - inte - att köra runt med full belysning inne i bilen. :(
Jaha, och inte nog med det att bakluckan inte går att stänga, nu har även den ena hundgrinden gått i baklås - går inte att öppna! Antagligen på grund av kylan. Suck!! Så nu får jyckarna hoppa in - och krypa - till bagageutrymmet från baksätet. Nu när jag äntligen har fått dum-Pingu att skutta in i bilen utan strul, så... *suck* "Näe, där vill inte jag hoppa in...", tvekar han envist. Så nu är det koppel som gäller med en sur och grinig matte i andra änden som bestämt bara visar vägen. *suck*
Jag lyckades alltså efter en bilfärd att stänga bakluckan, men jag riskerar inte att behöva åka runt med den på glänt igen, så nu rör jag den inte. Det här är liksom inget nytt. Det var samma problem förra vintern, och förrförra. "Man måste byta hela låset. Dyrt!", sa bilmecken när jag frågade om detta. Så jag... ja, ger upp. Det är aldrig för sent att ge upp, liksom.
Just precis! Den vänstra hundgrinden har nu gått i baklås - troligtvis pga kylan. Dumma!
(som ni märker är det en gammal bild)
Idag har jag roat mig med att montera in kupévärmare (den gamla var kaputt). Det strulade och motade bara lite, kunde varit värre. Det värsta strulet var dock att ansluta själva sladden eftersom kontakten nedanför motorhuven var alldeles inbäddad i is. Så först för att kunna öppna den lilla luckan, så fick jag banka och värma med handen. Sedan när man fått bort den isen, så var det en massiv isklump även inuti själva kontakten. Jaha, fram med mejsel (som man först fick gå in och leta efter med ett stim med ystra hundar i tät släptåg, inte alls irriterande), och börja använda den som en ishacka. Faktiskt tyckte jag det inte bara var dumt och motigt, utan även något (men bara något) komiskt att det som skulle få bort is från bilen inte gick att sätta dit - på grund av is!
Hundarna och jag roade oss också med att passa på medan den där äckliga snön finns här att ta en massa foton för julkort och eventuell ny Storolillnos-julsaga. Självklart så strular och motar det en del, men... inte massor. Sedan när jag skulle bränna bilderna till CD (för back-up, borde förstås kanske skaffa USB istället) så strular och motar och hänger upp sig och har sig. Dumma! Mot, mot, mot. Men sen så funkade det - faktiskt. Jag får ju inte glömma bort när det funkar också. Fast... det tar emot. ;)
Det har varit allmänt motigt de senaste dagarna, men den värsta "motet" har jag dock sluppit undan...
Alla mina hundar lever och frodas. Jag tycker det borde finnas en lag mot att hundar dör innan... låt oss säga 10 års ålder.
Hm..? Mina hundar lever och frodas... javisst, men jag misstänker att de nog mer eller mindre vill ta livet av sin matte för tillfället - eller i alla fall byta ut henne ett slag. Troligtvis så frågar även de: När blir det maj?!
Bilden är tagen på den tiden då jyckarna hade en trevlig och snäll matte.
Med griniga hälsningar
Scrooge