Haha! Igår skrev jag att jag "ska bara" innan jag lägger dit bilder till dagboksinlägget. Förutom att bland annat att åka till skogen för en kort tur och att ladda upp bilderna till datorn, så inkluderade tydligen detta "ska bara" även att helt enkelt somna ifrån alltihopa.
Nu ska jag fortsätta med "ska bara" innan jag skriver klart här. Hungrig. Frukost!!
Fast nu har jag lagt till några bilder i gårdagen inlägg. Håll tillgodo med dom så länge.
><
Nu är jag tillbaka - som synes.
Idag började jag dagen... med att försova mig - som vanligt. Fast idag etter värre. Klockradions tjutpip hade oväsnat i en timme - och tystnat - innan jag vaknade fyra minuter efter åtta. (Jag har alltså inte mycket till minne av att alarmet har satt igång. Kanske lite lite vagt, någonstans i mitt undermedvetna har jag svagt hört ett klockradiotjut.) Antagligen var det tystnaden som väckte mig. *suck* Jyckarna ska ju ha sina piller vid sju!!! *suck* Det är i alla fall tur att inte sånt där tjut- och oväsenljud sätter igång Grompans epilepsi.
Även igår försov jag mig - men då "enbart" en fyrtio minuter. Med andra ord så kom jag sent till morgonens förberedelser för agilitytävlingen. Men alla de andra klubbkamraterna hade visst varit effektiva - helt klart mer effektiva än jag - så allt var klart när jag kom släntrande - med skrovlig nyvaken röst.
Förutom skammen över att ha "smitit" ifrån att "dra sitt strå till stacken" till morgonens tävlingsfix, så försov jag mig förstås även över "morgonpiller-tiden" i fyrtio minuter, vilket jag faktiskt tycker är än värre - självisk som man är. *suck* Eller så är jag rädd om min lilla Gromp-strutt.
Frågan hur sjutton jag ska vakna om morgonarna? Äh, strunt samma! Den dagen den sorgen. (Imorrn, alltså)
Här kommer lite bilder från igår...
Jag blev lite småkär i denna lilla vovve. Det var deras första agilitytävling, vilket märktes (om jag får vara lite elak), men de kommer bli kanonbra, när matte har skaffat sig lite mer rutin - det funkar nämligen liiite bättre om matte kan banan bättre än jycken. ;)
Jag tycker det är så kul när lite ovanligare raser kommer till agilitysporten. Jag menar, hur många Welsh Corgi Cardigans pysslar med agility? Alldeles för få, säger då jag!
Lite märkligt att jag föll så för denna, för jag brukar egentligen inte falla för jyckar med ståöron. Men denna jycke hade det så kallade "det".
Här är en annan hund som har detta "det" Felix. Han är en humörsjycke, som matte (till sin förtret?) ibland inte blir riktigt klok på; Kommer Felix ha full fart idag, eller inte? Felix tävlar "till vardags", alltså officiellt, i klass 3. Duktig, ESS!! Enligt utsago så kan Felix ibland protestera mot sin matte Jennies handling. Då stannar han bara upp och voffar ut henne: "Skärp dig, matte!"
Vi hundägare/tränare ska aldrig glömma talesättet:
"Hunden har alltid rätt!" :)
Men... var är alla de andra bilderna från gårdagens agiltiytävling? Eh..? Det blev visst inte fler.
Jo, men vänta! Här är den sista...
... de irländska settrarna. Mmmmm.
Jag skulle kunna kidnappa de allihop. Två av dom kom tyvärr inte med på bild (eller var det en till? Jag blev så betagen så att jag inte kunde räkna in allihopa). Den äldsta av dom är visst hela 13 år gammal. ♥
Nä, då får jag väl avsluta med ett par andra bilder då...
... min egen agilityhund - fast utan hinder.
PS. Måste erkänna att jag har lite träningsvärk i benen idag. Jag tog visst i lite extra när jag sprang igår. Det känns framför allt i låren. Med andra ord så är jag nu snart helt fysiskt genomtränad. Ja, det är väl med benen man springer med.. väl? (Och inte med den otympliga gungande cocacola-magen) DS.
PS. igen. Jag tänker inte här förmedla vad jag tycker om den där idioten i Norge. Han är inte värd en endaste liten ynkla tanke. Tankarna går istället till alla - och då menar jag alla - som har helt oskyldigt blivit drabbade.
Nä, nu handlar jag i spontan vrede, sansa mig nu. Även idioter är människor om än så så så så så idiotiskt, vansinnigt, vidrigt och hemskt otroligt... dumma...