... om att jag inte klagar - utan bara förmedlar fakta.
Jo, i måndags morse när jag åkte ned till jobbet för att göra det där man nu gör på morgonarna (bland annat), och på hemfärden blir jag och min bil en av alla dessa som trängs på infartsvägarna, så förundrades jag över att under denna bilfärd - hem och tillbaka, cirka sammanlagt 10 minuters färd - mötte hela sex (6) stycken tomma bussar som är märkta "Ej i trafik". Okej, helt tomma var de inte - det fanns en chaufför i varje buss.
Folk brukar ju klaga på att det är en sådan slöseri med energi och miljögifter när det är en människa i varje personbil, att fler borde samåka istället. Själv tycker jag det är ännu värre (obs! ännu värre) när det är en hel - STOR dubbelbuss - med en endaste människa i som trängs med alla andra små personbilar runt omkring. Som sagt: jag mötte inte bara en eller två - utan SEX stycken tomma bussar!
Okej, de flesta körde mot Åkersberga, så jag kan tänka mig att de var på väg för att hämta passagerare som ska till innerstaden, men dessa människor borde väl ha åkte hem dagen innan - eller? Om inte borde det snart bli rackarns fullt med folk därinne i Stockholm med omnejd.
Eller vad händer egentligen med alla dessa som åker in dit in till huvudstaden. Är det något otäckt monster som käkar upp dom där? *gulp*
*funderar en stund* Jag tänker aldrig någonsin åka buss! Det verkar ju vara totalt livsfarligt, ju!
><
Nu till något helt annat, fast ändå en liten fortsättning på det förra inlägget (28/2).
Gromit har nu fått en remiss till Ultuna i Uppsala. Jag ska ringa imorrn om tidsbeställning. Detta får mig lite grann tänka på en annan hund som hade epilepsi, men som hade det mycket, mycket värre än min Gromit. Jag har bara läst om detta på hennes hemsida. Eftersom jag egentligen inte känner hundens matte, jag ser henne bara lite då och då på agilitytävlingar (och så gick vi på samma A1-utbildning för typ 100 år sen), så vet jag inte om hon gillar att jag länkar till den. Fast å andra sidan varför skulle man motsätta sig en länk?
Hur som helst med anledningen att Gromit ska till Ultuna, så läste jag nyligen igen om det hemskt tragiska som de fick uthärda att gå igenom. Det är mycket man känner igen sig, trots att jag och Grompan har det mycket, mycket lindrigare. I och med att även de gick på Ultuna, så känns det nu lite som sista... äh! Ni fattar!
Men hallå där! Sluta nu! Grompan är ju världens bästa jycke, ju! Och jag är rackarns glad att jag har fått träffa honom - hur gammal han än nu kommer att bli - fem år eller 14 år! Eller femton, kanske?!
Gromit ruuuusar i måååål!
Stolt jycke (och ganska stolt matte).
Det kanske blir fler prisrosetter - kanske det inte blir några fler. So what? Vi hade kul - och kanske kommer fortsätta att ha kul - medan vi höll på.
Apropå det! Nu den 27:e mars så är det en inoff täving här i Åkersberga - i ridhus. Jag är sugen att ställa upp. Men.... borde nog inte göra det. Dels för att vi inte tränat något alls sedan slutet av november, typ. Och dels på grund av den uppstressande ljudnivån som är på en agilitytävling inomhus. Det kan nog inte vara så himla bra för en EP-Grompa. Eller?
Kanske ska Spirou tävla? Hm...? Fast... vad gör jag då med Gromit? Hm....