Igår på Märsta-Sigtuna BK:s agilitytävlingar fick jag mig konstaterat lite olika saker...
1. Att Gromits mage mår bra. Igår producerade han på tävlingsplatsen (ja, inte på banan alltså) hela två rejäla, fina, ordentliga, bastanta och helt upp-plockningsbara bajskorvar. Va glad man kan bli för en äkta och ordinär bajskorv!
2. Att träning visst ger resultat. Igår dubbel-diskade vi oss. Förutom tävlandet denna helg, förra helgen och två Sommarcups-tävlingar på onsdagar, så har vi inte tränat nåt alls. Vad blir det..? Vi har inte tränat själva ordentligt på cirka två veckor, typ. Bara tävlat. Hm..? Hur var det nu det där med vår talang, egentligen? ;)
3. Att jag visst kan vinna prylar på lotter. Märsta-Sigtuna BK hade lottdragning på alla startlistorna. Jag hade åkt hem, hade helt glömt bort det där med utlottningen av en pryl från Hitachi Power Tools. När jag satt i bilen och köade på McDriven så ringer Tina: "Du har vunnit en borr/skruvdragarmaskin - värd cirka 2500:- ! Vi hämtade ut den åt dig!"
Några timmar senare kom Marre insläntrande hem till mig med den i famnen. Tack ni båda för ni tog hand om den! Nu ska här borras! Huset kommer snart se ut som en stor schweizer-ost!!
4. Att de andra ÖBK:arna, hel- som delmedlemmar, tydligen har tränat - eller så har de en mer gedigen talang än min - för de plockade den ena uppflyttningspinnen efter den andra. Stort GRATTIS till era alla. Få se om jag nu kommer ihåg er allihopa: Matilda med låne-hunden Crozza (Marres jycke som har ont i benet. Ja, inte jycken - utan matten, så hon fixade en stand-in), Matilda med sin egen hund Immze, Catherine med Xanto, Annika med Abbe, Rosie med Sharon. Och ja, hon slog till rejält hon - TVÅ pinnar på en gång! Det var bara för henne att flytta tävlingsboken från UT-facket direkt till IN-facket!! Kaxigt! Rosies syrra Lotta med Daisy fick också pinne. Hm..? Har jag glömt nån nu, tro? Va pinsamt det skulle vara. Fast jag får väl i så fall stå mitt kast.
5. Jag vet sen förut att man aldrig ska lita på hörsägen, men ibland undrar man...?
Gromits pris-rosett från förra helgen.
Rubriken, då? Jo, i fredagskväll...
(kväll och kväll? Efter jobbet (förstås) utan lunch (jag hade varit JÄTTE-hungrig sen ett-tiden på dagen, nu var jag mer matt och utsvulten, typ. Beror i och för sig vad man jämför med. Jag bor ju - som tur är - inte i Somalia. Kände mig även lite risig för en förkylning hade börjat bryta ut (sov praktiskt taget hela kvällen igår - med pappersnäsduk instoppad i ena näsborren för att hejda det ständiga flödet. Idag snörvel, snörvel, host, host, med ett huvud som känns som fullproppad av bomull)
...jo, i fredagskväll, så istället för att sätta igång och äta när jag äntligen kommer hem, så sätter jag igång och badar Spirou med sånt där shampo som ska verka i 10 minuter. Innan Spirou och jag - motvilligt (ja, båda två) - går in i badrummet, så sätter jag på en Hasse & Tage-CD med Lindemän. Denna CD (av flera, jag har hela boxen) är perfekt att lyssna på när man väntar, och väntar, och väntar på att dessa tio minuter någongång ska ta slut. Man har i alla fall kul medans man väntar. Spirou håller inte riktigt med mig, dock.
Men efter bad av skitig hund, så blev det fest! Jag hade slagit till med att köpa ett paket färska kräftor för 229 kronor. Jo, visst var dom goda, men om det verkligen är värt 229 spänn, vet de´ sjutton! Gromit och Spirou tyckte däremot det. De satt och dreglade nedanför bordet, som två fågelungar. Wilbur låg intill, brydde sig inte ett dugg. "Äh, kräftor är för mesar!", tänkte han.
Rubriken är även tvetydig, eller kanske till och med trippel-tydig. Jag hade också slagit till och inhandlat en stor ostbåge-påse från OLW (borde dock varit chips, förstås). Jag brukar annars bara köpa sådana där pyttesmå påsar, så det var fest. Har förresten knappt smakat på den, Jo, direkt när jag kom hem - utsvulten - så kastade jag i mig några stycken, och sköjde ned med några klunkar cola för att orka sätta igång och bada Spirou.
Det var också förstås pinne-fest igår på Märsta-Sigtuna BK för alla dessa ÖBK:are! Så fyndig är jag!
Här kommer filmsnuttarna från Gromits lopp:
Agiltiyklassen.
Gromit och jag fick startnummer 1. Jag har faktiskt inte så mycket emot att dra ettan. Banan är precis likadan för alla, om de så startar först eller sist. Nackdel är förstås att man känner sig lite jäktad vid banvandringen, men nu så var det ju delad dito, så det var helt okej. En annan nackdel (eller fördel, beror huir man ser på det) är att man inte ser innan sitt eget lopp hur det går för de andra. Om det är nåt man inte har tänkt på vid själva banvandringen. Fast å andra sidan, så kan det vara tokigt att plötsligt ändra på den strategi man hade tänkt vid sin egen bangång.
Innan Grompan och jag fick starta blev det en ganska lång väntan i startfållan. Det var fastsättningen av tunnlar och gunga som strulade, eller vad det nu var? Men att få lov att stå och vänta så där är faktiskt en del av själva tävlandet, det hör liksom till.
Som ni ser på filmsnutten så hinner jag stoppa Gromits första tjuvstart, men den andra var bakom ryggen på mig. Det är som en liten "berg-och-dal-bana" hans tjuvstartande. De kommer och går. Men anledningen till att de nu på sistone har återvänt kan bero på brist på träning.
Jag vägrar att hålla på att strängt upprepande förmana honom att han ska sitta kvar. Jag har liksom samma tanke som med kontaktfälten. Det finns ju många hundar som skyr att sätta sina tassar längst ned på balanshindren, för att när man närmar sig detta område så blir matte/husse så himla sträng och dan, och det blir väldig obehaglig stämning. Med andra ord så är det bäst att så fort som möjligt, med ett språng skutta över den nedre delen av hindret. För där längst ned på balanshindren måste det tydligen vara läskigt, eftersom matte/husse blir så spänd.
Precis som med kontaktfälten, så ska det vara roligt och trivsamt på startpunkten! Jag berömmer hellre glatt att jycken sitter kvar. Dessutom så låter det trevligare, och jag anser att det är en självklarhet att byrackan faktiskt sitter kvar, (eh vilket han i och för sig för ofta inte anser själv... )
Gromit och jag var inte ensamma om att diska oss där vid passagen mellan frestande A-hinder och en minst lika frestande platt tunnel som man nu inte skulle ta, utan man skulle bort till ett hopphinder där emellan. Ganska svårt för en klass1-bana, men vi gillar utmaningar (om de inte är alltför väl tilltagna).
Hoppklassen.
Här kommer jag ihåg att Gromit och jag ska "ta i tass" på att han inte ska tjuvstarta. Vilket han håller. Visserligen går jag inte så långt ifrån honom (pga slalomet, som jag vill att han ska få ta "förar-störningsfritt"). Jag gillar dock inte min veliga attityd när jag lämnar honom. Fel utstålning från min sida! Sedan så springer jag på för fort (!) och stör honom i slalomet - i alla fall. Klant-maja!
Vi diskar oss sedan på långhopppet - Gromit genar diagonalt. Jag vänder tillbaka för fort, och han följer förstås med. Ja, ja...
När Gromit tar sista hindret, så tror jag först att vi har kommit i mål eftersom jag inte såg när långhopp-fadäsen hände (men hör sedan speaker-röstens bistra dom), .Det spelar dock ingen roll, jag hade nog inte tagit tillbaka honom för att göra om. Det hade så stört vårt flyt på banan. Vi kan vinna någon annan gång istället! :)