01:56:24
De senaste dagarna har jag fått till en lite annorlunda dagsrytm. Vid strax efter sju på morgonen väcker jyckarna (läs: Gromit och Spirou) mig. "Det är dags för våra piller nu!!" (läs: deras frukost som de får samtidigt med pillren), De knuffar och bökar med nosarna på mig - så där lite lagom bryskt - så att jag slutligen stiger upp. Efter piller- och frukostutdelning halvsover jag en knapp timme.
Sedan blir det sedvanlig snabb morgonfix (dusch och tandborstning, för att inte förglömma påklädning) och kvick tillredning av min frukostmatsäck (mackor och mjölk till O´boyen) för att käka på jobbet mellan kunderna (det är inte alltid som min varma frukostchoklad är så himla varm, och den avslutas ofta när andra tycker det är lunchtid), åker vi allihopa till jobbet. Spirou och Gromit jobbar med mig, och Wilbur hemma hos min bror. (Vilken märklig och krånglig mening det där blev då, men jag orkar inte skriva om det. Äh! Haha! Nu upptäcker jag att hela detta stycke är en enda låååång mening. Ja, förutom denna parantes, alltså Hehe! Nej, såg fel! Det är två meningar - fortfarande förutom denna "parantes-mening")
Efter jobbet handlar man och går ut med jyckar. Väl hemma får jyckarna sin middag. Och vid sju-tiden får Gromit och Spirou sina piller ihop med varsin näve hundmat. Wilbur får "hundmatsnäve" utan att först inmundiga något skumt piller. Sedan strax efter åtta på kvällen är jag trött och där jag nu sitter bekvämt i soffan - ja, just det! Soffan! - så börjar ögonen kännas ganska tunga. "Näe, ska bara blunda en liten stund!", tänker jag, och dåsar strax in i denna sköna och stört oemotståndliga dvala. Hm? "En liten stund" är tydligen för min arma kropp cirka FYRA TIMMAR! Jag vaknar alltså till så där vid midnatt - halv ett på natten. Det är då mitt nya "ordspråk" (rubriken) kommer in. Jag känner mig klarvaken och näst intill pigg (!) Så då passar jag på att sätta igång att göra allt det där man borde ha gjort de timmarna man snarkade i soffan, till exempel hänga upp tvätten, diska, åka ned till jobbet, gå ut med hundarna, fixa "kvälls-fika" och kolla in lite TV.
Vid tre - halvfyratiden somnar jag. Och "plötsligt" är klockan sju:. "Hörru matte! Vi ska ha våra piller nu!!", puffar och bökar hundarna (läs: Spirou och Gromit) mig med sina nosar - så där lite lagom bryskt. The same presidure as last day.
Wilbur går inte upp förrän matte går upp. "Väcka matte? Nä, sånt får hon allt sköta själv, latmasken!"