Här är en som håller vad en lovar! Eh..? Eller rättare sagt, om jag minns rätt så råkade jag skriva i gårdagens dagboksinlägg att jag skulle fixa bilder på Wilburs nya frisyr - som för övrigt ser precis ut som vanligt - jag är totalt oförmögen att klippa till nåt nytt.
Bilderna som jag laddade upp nyss till datorn var inte en enda med Wilbur i helfigur, utan det var "klippning under pågång" och sedan en "Wilbur sover klippruset av sig"-bild. Helfigursbilderna (de eventuellt användbara) var ju med mobilen, ju! Och inte orkar jag nu resa mig upp, hämta mobiltelefonen och ladda upp dom bilderna. Nä, det gör jag sen. Så dom bilderna kommer sen - imorrn, kanske. ;)
Jag var helt koncentrerad på att klippa till Wilbur, men rätt som det är upptäcker jag att Gromit sitter bredvid och iakttar noga Wilbur och mig. Jag inser då att han har visst suttit där ganska länge. Annars så brukar han jämt ligga under trimbordet - i vägen - under tiden jag fönar, borstar och friserar Wilbur.
Gromit uppförde sig inte riktigt som vanligt igår kväll. Jag blev rätt så orolig, faktiskt.
En ren och nyfriserad Wilbur sover sött i soffan. ♥
Idag måndag, på förmiddagen så uppförde sig Gromit fortfarande lite märkligt. Då kände jag en konstig blandning av olika känslor; jag var förtvivlad, förkrossad av tanken att mista honom så här i förtid, kände en kall känsla av att stöta bort honom, förskjuta honom, bara liksom "stänga av", men sedan en enda stor vilja att bara krama och pussa på honom, att aldrig släppa taget.
Jag tog sedan mitt förnuft (?) tillfånga och satte igång med vårt "halta-projekt" igen, för att glömma bort eländet ett tag. Jag är även rätt så övertygad om att lill-Grompan känner av att matte inte är sig riktigt lik - och det går ju liksom inte för sig. (väldigt mycket "lik" det blev. Haha! Där kom min sjuka, morbida humor fram igen) Inte undra på att han uppför sig konstigt. Nä, skärpning på mig!
Glädjande nog så piggnade Gromit till sig sedan på eftermiddagen, och på "efter-jobbet-promenaden" i Fästingskogen var han som en helt vanlig Grompa. Likaså nu på kvällen här hemma. Gromits låga, trötta och lite "inåtvända" beteende var nog ep-anfalls-efterdyningar (hoppas jag).
Nu till something completely different...
Under vår skogspromenad så roade jag mig med att träna (framför allt Gromit och Spirou) att inte äta rådjursbajs. Jag resonerade som så att om jag inte lyckas få dom att hejda sig att käka stillaliggande och tråkigt (men välsmakande (?)) rådjursbajs, hur ska jag då inbilla mig att jag kan hejda dom att rusa iväg efter bajset när det är omhägnat av ett roligt och uppskuttande rådjur. Som ni alla ansvarfulla hundägare (som ni ju är) så vet ni ju att det är sommartider nu (1 mars - 20 aug) med "full-koll-läge" när man vistas i områden "där det kan finnas vilt" (= överallt).
Behöver jag nämna att de båda byrackorna var riktigt duktiga. För att få bevis på om de är så duktiga som jag tror, så önskar jag nästan att det ska dyka upp lite roligt och rörligt "rådjurs-omhägnat" viltbajs mellan trädstammarna. :)
Gammal bild.
Jo, ni märkte väl att jag skrev här ovanför att Gromit är nästan som vanligt igen ikväll. *nästan lycklig*