Oj, det är en hel vecka sen sist... Vad ska man börja med, tro? Jo.. vi tar nog om den nya inackorderingen.
Möt Linus...
Lite suddigt, va!
Linus är en mycket söt - och totalt osnuten liten "naturpudel" på cirka tio år. Han flyttade in här till oss igår kväll medan hans riktiga matte, min syster, ligger på sjukhus. Måste säga att det har - som tur är - gått över all förväntan. Jag trodde att det skulle bli världens kalabalik, att stackarn skulle bli jagad runt mina ägor som en skållad, aprikosfärgad råtta av mina ohängda byrackor. Men icke. Lill-pudeln käftar emot, stackarn. Men sen när husse (typ, min systers son) åkte så lugnade allt ned sig. Natten har varit lugn.
Men visst har lill-grabben vanor som inte alls gillas av mig. Och så länge han är inneboende här, så får han helt enkelt gilla läget - precis som jag. Om jag ska vara helt ärlig så är det här precis tvärtom än hur jag hade tänkt att framtiden skulle bli. Det skulle ju bli färre jyckar, kvalité istället för kvantité - och antagligen ingen pudel. Som sagt, exakt tvärtom. Ja, ja... Men det här går väl bra det här med.
Måste väl säga att undertecknad är den i min familj samt i närmaste bekantskapkrets som har den största hundvanan. Så det var väl väntat att "naturpudeln" skulle hamna här.
Det ska bli intressant att se hur det går imorrn när han ska vara med på jobbet (om han inte istället hänger med Wilbur, förstås). Jag har redan nu förstått att han inte uppskattar att bli lämnad kvar - på andra sidan kompostgallret.
Morgonrastning hemma på ägorna.
Alla jyckarna och jag tog idag en första skogstur. Haha! Det hela urartade redan innan vi hann passera grinden. Lill-Linus törs jag inte ännu har lös, så han får än så länge sitta fast i flexikoppel under skogsturer. Så den lilla promenaden på vägen mot skogen, så var han i flexi och resten i vanligt koppel.
Otåliga Linus försökte forcera grinden (ett gäng kompostgaller) innan jag ens hunnit öppna. Jag visar "mycket tydligt" *harkl* att så gör man icke! Då käftar han emot, den lilla uppstudsiga rackarns dvärpudeln, och nafsar tillbaka. Jag viker dock inte en tum. Han ger sig. Då lekattackerar Pingu honom, så flexilinan och ett gäng läderkoppel blir intrasslade runt... ja, jag vet inte hur många ben det blev egentligen. Hur som helst FÖR MÅNGA!
"Ska jag ta den ena hunden och klå den andra med, eller?!!", utbrast jag ilsket, och citerade min mamma när hon blev arg på sina ungar, fast byt ut "hunden" till "ungen" istället. (Vi är fem syskon, så det kunde gå livat till på den tiden.) :)
Sedan väl framme i skogen när Pingu, Spirou och Wilbur fick vara lösa, men Linus fortfarande i flexikopplet, så lek-attackerar Pingu Linus igen - som ger följden att åtta hundben och en hundkropp (läs: Pingus) blir intrasslade. När jag nu med milt våld försöker få busvalpen Pingu att vara still, så jag kan trassla ut honom, så slänger han sig på marken - och trasslar in sig istället ännu mer - och försöker febrilt gnaga sig loss. Han nafsar lugnt och systematiskt i flexilinan, på sina egna ben och på mina händer. Jag är tvärilsk!
Resten av skogspromenaden fortlöper... utan några större incidenter. Det ska nog gå att få fason på jyckarna. Måste säga att syrran har i alla fall lyckats lära snorvalpen (som sagt är cirka tio år gammal) sitt namn. Han lystrar mycket bra.
Och han har lärt sig snabbt att när "den där nya matten" (jag, alltså) säger "Kvar!", så ska man... stanna kvar på fläcken.
Och så avskyr jag när jyckar studsar ihålligt på bakbenen med frambenen krafsande på mina ben/byxor.
Och så vill jag bestämt kunna byta byxor - utan att en liten tio-årig dvärgpudel har dragkamp med byxorna. Linus börjar så smått fatta det.
Och så får man i det här huset inte ha tassar upp mot bänkar eller bord. En viss liten byracka börar fatta det med.
Och så får man inte i den här familjen bara smita in bakom ryggen in i bilen bara för att man öppnar bakdörren - eller framdörren, för den delen.
Och dammsugarn... den sköter "den där nya matten" (jag, alltså) helst själv. Så det så!
Och så.... Stackars jycke! Det måtte vara ganska omtumlande med alla dessa nya regler...
Och som pricken över i:et så klippte jag hans klor idag (bara lite för "syn skull" , men mest för lite övning för vad som komma skall). Det ska klippas mer. Och inte bara klor... för den delen.... Har just idag beställt en ny klippmaskin, så när den kommer så... Jag menar, nån måste man ju provköra den på... Hehe!
PS. Syrran mår efter omständigheterna ganska bra. DS.