Äh! Här är man inställd på att bli kursens obligatoriska värsting-ekipage. Men nej då! Det började ju så bra...
Gromit drar så hårt i kopplet att han knappt kan andas, när vi går upp till de andra kursdeltagarna som står utanför klubbstugan och väntar. När vi sedan ska gå ned till planen, så gör Gromit ett litet halvdant utfall mot en av de andra hundarna (vars matte tittar förskräckt på Gromit). Sedan lite längre ned på stigen, så trampar jag snett i en liten grop, och vrickar till foten. "Aj! Aj!", utbrister jag, och skuttar till - ALLA vänder sig om inklusive hundarna, för att se vad som står på.
(Eller så var de bara lite vilsna - hittade inte till den bakre planen som vi skulle gå till. Det som tyder på detta är för att hon framför mig (matten till den som Gromit voffade på), frågade vart vi skulle gå. Med en lite linkande gång så visar jag vägen.)
Väl nere vid planen så uppför sig Gromit helt okej - Lite otålig bara - vill inte sitta still. Men till slut går även det ganska bra. (Passivitets-träning behöver Gromit - I MASSOR!)
Till min fasa, så upptäcker jag att det finns två andra deltagare som konkurrerar med mig om "Kursens värsting-ekipage"! En jämngammal med Gromit (två år) och en jätte-söt liten valp (gissningsvis 4-6 månader. Jag lyssnade tydligen inte tillräckligt noga vid presentationen). (Vi går alltså en kombinerad Valp- och Grundkurs.) Förfärligt vad med paranteser det blev här då! Gillar paranteser!! :) (Nu skrattar jag högt för mig själv. Jag e inte riktigt klok. Jag har nog en ganska märklig humor.) *skrattar o skakar förundrat på huvudet* Nä! Till saken...
Mina "Kursens obligatoriska värsting-ekipage"-kunkurrenter är lite blyga och timida. Ja, mattarna alltså - inte alltid en bra kombination med jyckar med en hel del egen vilja. Fast med en sån duktig instruktör som Katta, så fixar hon nog till de blyga och timida kursarna, så att deras jyckar tycker de blir MYCKET intressantare och roligare.
Det finns ännu hopp att jag kanske får min titel - som KURSENS OBLIGATORISKA VÄRSTING-EKIPAGE!
Skämt åsido. Jag går kursen för att Gromit behöver verkligen det. Träna passivitet och träna vardagslydnad med störning runt om. Min "målsättning" (som det så fint heter) är alltså INTE att vara sämst. Fast om vi nu ändå skulle vara det - så bjuder jag gärna på det. Jag föredrar att "jobba" nerifrån och upp, än att "rida på höga hästar". Om man tänker efter så har jag nog lite "häst-skräck". I dubbel bemärkelse. ;)
Själv har jag ju haft många kurser - i framför allt agility, men även valp- och lydnadskurser. Det är mycket nyttigt som instruktör att själv gå kurs - att bokstavligen vara i kursdeltagarens situation.
Sist men absolut viktigast - Jag går kurs för att det är ROLIGT! Jag längtar till nästa kurstillfälle. Hoppas även Gromit gör det!!