Rubriken är min tanke, så där lite lugnt och coolt, när jag ser hur Wilbur och slyngel-Pingu helt plötsligt har dragkamp om en gammal vante!
"Vad gör jag?!", var min nästa tanke eftersom slagsmålsrisken var mycket överhängande. Om jag skulle gå närmare och ryta till dom så skulle slagsmålet så gott som garanterat vara igång, eftersom de båda då skulle vara övertygade om att deras matte är på deras sida, som kommer till undsättning, och att mattes rytande/morrande förstås skulle vara riktad till den andre.
Jag går då istället bortåt samtidigt som jag med ljus röst typ berömmer (!) framför allt slyngel-Pingu. Det låter förstås lite märkligt, men gamle Wilbur hör ju inte så himla mycket längre, så honom är det inte så himla mycket idé att tala med, typ. Jag hade hoppats att slyngel-Pingu skulle bli intresserad av mig och välja att gå därifrån. Han är ju van att jag vid andra lite spända situationer ger honom beröm för att han viker åt sidan för Wilbur.
Men nej, den här gången gick det inte. De båda ville ha vanten, eller rättare sagt så var nog vanten egentligen inte så himla intressant, bara typ en symbol eller nåt. Med en suck tar jag av mig mina vantar, och går fram till de två stridstupparna, lyfter vant och varsamt upp slyngel-Pingu rakt upp i luften (ett grepp om nackskinnet och ett om "rumpskinnet") och jag släpper ned honom på marken där jag ilsket skäller ut honom, men jag har fortfarande ett stadigt grepp om hans nackskinn. Med den andra handen föser jag undan Wilbur, som enträget vill vara nära mig, vilket inte är så lämpligt precis just nu.
Min Pingu-utskällning övergår strax till tröstord istället, och han släpper då blicken från Wilbur och börjar fjäska lite mot mig. Bara för en koll kommenderar jag "Sitt!". Pingu sätter sig ned... och sen var det inget mer med det.
Ingen blev skadad, ingen brydde sig efteråt. Jag har dock förstås ett vant öga i nacken och kollar diskret flockläget. Jag styr och ställer när det finns behov till det.
Alla fyra i soffan.
Ganska suddig bild, men här ligger Pingu precis intill Wilbur (den svarta fläcken bakom min hand). Det här hör faktiskt till ovanligheterna att de ligger så pass nära.
Spirou och Pingu ligger dock gärna tätt intill varandra.
Jag har strul med internet hemma, så vi får se hur det blir med fler uppdateringar. Just nu är jag på jobbet.