Var där på tisdagsträningen - igen. (!) Och jag kom först. (!!!) När jag o Wilbur gick in på den tomma, öde och leriga planen funderade jag om det var nåt jag hade missat: "Är det inte tisdag idag? Varför är ingen här? Får man inte gå in på planen? Hör´ni! Var är ni? Hallå??!" Mitt "Hallå" ekade mot de... Nä! Nu ljuger jag. Det var ju öde. Det fanns ju inget att eka emot.
Wilbur, han brydde sig inte ett skvatt. Vare sig att det var öde eller att det var så lerigt att man halkade. Han är nog inte nån riktig pudel, han.
Sedan kom dom andra, trippande försiktigt i leran. Då var det redan dags för mig att byta jycke. Gromit var något okoncentrerad idag. Kan bero på att jag kände mig ganska okoncentrerad. Varför ska dom där jyckarna jämt vara som en annan för? Min okoncentration berodde nog mycket på att man hela tiden vill kolla hur lerigt det är, och var det är minst lerigt. Detta är kanske inte det man egentligen ska ha fokus på när man tränar hund. Gromit var också väldigt intresserad av marken. Det nosades här - och det nosades där. Som sagt: Varför ska dom jämt göra som en annan för?
Förresten så längtar jag till man kan träna agility som folk igen. Alltså att man kan röra sig utan att vara orolig att halka.
Vid agilityhindren var Gromit mer koncentrerad och på. Duktig, vovve. Kan hända att även jag var mer koncentrerad och på. Ja, ja... Tjata inte!
Så här ska marken se ut: Grön och "ohalkig". Foto: Tina.
Sist ut var som vanligt Spirou. Hans träning började uppe på parkeringen vid bilen, för att sen försöka försiktigt dra ned mot planen. Jag hörde nog hur både Wilbur och Gromit besviket protesterade mot att bli övergivna i bilen. Spirou var istället glad. Han skuttade och hade sig. Även denna tisdag avslutade jag hans lilla träningspass med lite agilityhinder. "Skit-kul!", sa Spirre. Han bjöd själv på hopphindren. Visserligen var de i small-höjd. Men jag är glad ändå.
När Spirou o jag kom tillbaka till bilen, så fortsatte vi träna lite till - bara för sakens skull, typ. Gromit o Wilbur ska inte tro att bara för vi kommer tillbaka, så är det deras tur.
Idag var det min fjärde tisdagsträning på raken. Rekord! :)