Först händer absolut ingenting, och efter det ännu mer absolut ingenting. Sen! Helt plötsligt händer typ allt på en gång! Okej, här överdrivs det en del, men nästan allt på en gång.
Medan jag väntade på att ugnen skulle bli varm till middagsmaten gick hundarna och jag ut på tomten för ett litet godis-sök som vi har gjort milijoner gånger tidigare. Här har vi ett exempel hur det kan se ut:
Men denna gång slutade det hela med att Gromit och Spirou flyger ihop om en liten godbit. "Oj, då! Spirou ger igen!", tänker jag först lite förvånat, och tror att de ska sluta att slåss av sig själva. Inte för att jag tillåter slagsmål, men eftersom de är jämnstora så lät jag de först hållas. Jag ser istället till att få Wilbur därifrån. Men... Gromit och Spirou slutar inte! Och de slåss verkligen ojuste. "Nä, jag måste sära på dom!", beslutar jag. Men hur sjutton då? Man kan ju inte dela på sig själv och ta tag i varsin jyckes bakben.
Jag provar med att ta tag i bakben/rumpa på den ena och vrålar till den andra, men nej. Tokigt nog så råkar krattan stå intill, så jag testar att använda den mot mitt bättre vetande. Och som jag redan förstod innan så var det lönlöst eller till och med gjorde saken värre. När jag får undan den ena jycken så anfaller den andra.
Hur som helst fick jag slut på slagsmålet i alla fall. För att lugna ned oss alla gick vi några rundor på tomten. Sedan tog jag den ena jycken upp på trimbordet efter den andra för genomkoll. Ja, inte Wilbur. Han slapp bara för att han inte var inblandad. Men det var nära på att han fick en koll av bara farten.
Jag brukar vara lite kinkig med sår, men nu var jag så himla arg så jag brydde mig inte. "Ni får skylla er själva om det svider!!", sa jag surt åt dom när jag gjorde rent de faktiskt ganska små sår som jag hittade. Med tanke på hur illa det såg ut medan de slogs, så är det otroligt att det inte blev värre! Själv fick jag inte en skråma. Man har väl lärt sig.
Men det blir nog ett veterinär-besök imorrn. Gromits sår på nosen är lite svullet, och framför allt behöver nog Spirous sår på benet ett stygn. När vi var på Sommar-cupen hade benet svullnat upp ganska rejält, men nu när vi kom hem fick han ett kylomslag, och det känns redan bättre. Spirou är även ordentligt mörbultad. Gromit däremot är pigg som en pelikan, så han fick köra Sommarcups-agility.
Efter jag hade anmält oss gick jag för att hämta hundarna för lite rastning. Då kommer jag på att jag glömde ge jyckarna sina piller. Det blev lite för mycket för mig att helt plötsligt leka veterinär så där, precis när man ska iväg. Gromits fenemal-piller är jag/försöker vara noga med att han verkligen får pillret med mer eller mindre exakt 12 timmars mellanrum. Detta på inrådan av veterinär. Så direkt efter Gromit kört sitt första lopp, tar jag honom med mig och låter stackars Spirou och Wilbur vara kvar i/vid buren medan vi åker hem i "pausen" medan de andra bygger om till Hoppklassen.
Självklart är det en jätte-poliskontroll på vägen. De stoppar varenda bil för alkoblås och körkortskoll. Just det! Körkortet! Jag tog ju bara i en hast hus/bilnycklarna och åkte. Suck! Men tack vare en ganska trevlig poliskille så ordnar det sig, dock med lite "hot" om böter. Han önskar mig en trevlig kväll, och han verkar faktiskt mena det!
Jag åker hem, stoppar i piller i hund, lägger Spirous piller i fickan och åker sedan tillbaka till brukshundklubben.
Mindre än fem minuter senare åker jag åter igen mot poliskontrollen. Jag inbillar mig/önsketänker att när de vinkar in mig, och jag förklarar att jag alldeles nyss blev stoppad och fick blåsa, då jag kom från andra hållet, så skulle jag bara få fortsätta. Men icke! Nej, jag måste blåsa igen. Denna gång med en annan poliskonstapel. Och så frågar han om körkortet.. "Men, som jag sa, jag åkte ju alldeles nyss förbi - för två minuter sen!", svarar jag lite uppgivet. Med en viss tvekan slapp jag förklara åter igen varför jag inte hade körkortet med mig. Denna poliskille var inte lika trevlig som den första. Visserligen önskade även han en trevlig kväll, men det hördes att det inte kom från hjärtat!
Hm... Undrar förresten vad som hade hänt om poliserna hade upptäckt att ena backspegeln är kaputt... Hehe! (Den kommer snart att fixas.)
När jag kom fram till brukshundklubben, så skulle precis Small-klassen börja. Med andra ord missade jag bangången, men jag fick "dispens" att gå den medan de andra höjde hindren till medium-höjd. Två gånger hann jag gå banan. Och det är mycket fler gånger än ingen gång!
Kortfattat om Gromits bägge lopp:
Gromit tjyvstarade inte alls. Dock strulade han i slalomet i bägge klasserna. I Agility-klassen blev det disk för att jag var för långsam att reagera när jag ser att han är på väg att ta fel hinder. Jag tror att han hade tassar på de flesta kontaktfält. Hopp-klassen är jag nöjd med med tanke på att jag inte hann gå banan ordentligt. Det är kul att improvisera. Under Agility-klassens bangång hade jag svårt att koncentrera mig. Jag kom på mig själv att jag fortfarande tänkte på slagsmålet och min oro över Spirous ben. Men sista memorerings-rundan skärpte jag till mig. Det gäller att ha självkontroll och tänka på rätt sak vid rätt tillfälle. Jag menar, Spirou kunde jag ju oroa mig för efter bangången.
Slutligen en till liten film-snutt:
Nä, nu ska jag fixa Sommar-cupsresultaten.