Äntligen fick vi till Wilburs elva-års kalas. Upptäckte för nån dag sedan att just idag även är min äldsta brorsas födelsedag. Ett par dagar senare upptäckte jag även att Gromit fyller ju år om en vecka (15/2). Så det var lika bra att fira tre födelsedagar i ett. Hundarna fick denna gång en ny variant av födelsedagstårta (recept...
Nä, men det här är ju ju... ja, vad är det egentligen?; "En sån där!" Exakt samtidigt som jag skriver "recept", så säger programledaren på TV:n "recept". Detta "fenomen" händer faktiskt ganska ofta. I fredags på jobbet när jag märkte upp Björn Skifs senaste CD, så kommer en kund fram till disken, och frågare efter... Ja, just det! Björn Skifs senaste. Några minuter tidigare när jag märkte upp en samlingsCD med Ulf Lundell, så spelades på radion Lundells "Lycklig lycklig" eller vad den nu heter. Jag är icke något större fan av Lundell. Bläh, säger jag.
(Jag kommer snart skriva ett litet inlägg om detta fenomen "En sån där!" med flera exempel.)
..... recept snott från Lazys 10 års-kalas) av födelsedagstårta: smörgåstårta med framför allt leverpastej. (Denna mening blev lite av en resumé eftersom det var så länge sedan jag påbörjade den.) "Mums!", sa jyckarna. Det känns faktiskt lite märkligt det här att man inte längre behöver tänka på Keatons protein-allergi*. Det är bara att köra på, utan att tänka efter så mycket.
Vi människor käkade min hemmabakade chokladkaka och två sorters köpe-tårtor (jordgubb- och prinsess) inhandlade av det mänskliga födelsedagsbarnet. Glömde ta bilder på dessa tårtor.
Gromits tårta har tre tända ljus, Wilburs elva stycken. Spirou fyller år i maj. Då får han tårtljus på sin tårtbit.
Wilbur mumsar..
... Gromit likaså.
Spirou gosar lite med min yngsta storebrorsa efter tårtätningen.
Wilbur, coola killen!
En bra sak med gäster är att man tar sig i kragen och städar innan. Jag upptäckte att mitt vardagsrumsbord är gjort utav trä, jag hittade en köksbänk till. Nja... Nu är alla prylarna i lodrätt läge istället för horisontellt. Man skulle kunna likna med att nu är grejerna mera som Mount Everest istället för Åreskutan, typ. Bland annat är "berget" av gamla medicinförpackningar (de flesta Keatons) slängda i sop-påsen som är cirka två steg bort (alternativt i apotekets returpåse som fortfarande står på bänken). Jag, lat och slarvig? Förstår inte..?
Vissa av Keatons gamla mediciner sparade jag, dock. I nostalgiskt syfte. De är ju en del av minnet av min Keaton.
Avslutningsvis samma bild som överst fast inte skuren (heter det så? Inte "cropad", alltså). Undrar om hundarna tycker att det känns som att vara på nobel-middagen eller nåt, med alla blixtar och kameror överallt? ;)
Även hov-fotografen Lisis var på plats.
(Jag kan inte bestämma mig vilken av bilderna jag vill ha här. Det är ju även en viss charm att se vad som försigår runt omkring "händelsernas centrum".) ;)
"Två strumpor och ett hål" :)
* Jo, Keaton brukade alltid få tårta han också, fast han (enligt veterinärerna) inte borde. Jag hade därför alltid en liten malande oro i mig att han ju inte egentligen borde käka sådana läckerheter.