Ikväll var det världspremiär!!! Alla ni som inte var uppe på brukshundklubben missade nåt. Det blev stående ovationer från alla närvarande (läs: jag). Pingu har kört 4-pinnars slalom - helt på egen tass!
Efter agilitysektorsmötet som var nu ikväll, så gick Pingu och jag ned till agilityplanen för en liten stunds träning. Vi hade ingen kamptofs eller nåt med oss, bara en påse simpelt torrgodis i fickan. Allt var helt spontant.
Egentligen hade jag ingen större lust, men eftersom jag ju i alla fall var där, och vi hade ju inte tränat sen sist, så det var liksom hög tid för träning... Eh? "inte tränat sen sist"? Så klart att vi inte har tränat sen sist! Hur skulle vi kunnat göra nåt annat? Tränat efter sen sist? Nä! Det går ju inte. "Sist" var förresten i onsdagskväll.
Pingu och jag gör som vanligt...
Han får först sitta fastbunden vid bänken medan jag hämtar slalombågarna och monterar upp dom på ett 8-pinnars slalom. Jag fixar några hopphinder till lagom höjd och placerar dom till nån enkel hinderkombination.
Sedan är det dags för den sedvanliga uppvärmningen (snurrar, cirklar, sitt, ligg, åtta), som numera har fått tillägg med några rallylydnadsmoment (sitt framför, fot vänster sida, sitt framför gå runt till vänster fot samt 1, 2, 3 steg framåt/bakåt).
Eftersom jag knappt har några Pingu-agilitybilder, så....
När vi sedan går mot 8-pinnars "båg-slalomet" som står och väntar, så råkar vi passera ett 4-pinnars, som jag egentligen inte la märke till - men det gjorde Pingu. Vet ni vad han helt spontant gör? Jo, han försöker gå zick-zack i det, men det går ju inte riktigt - för det finns ju inga bågar på det som liksom visar vägen. "Hm!", tänker jag när jag ser på Pingu hur han liksom kråmar sig mot slalompinnarna.
Just det! Alla ni kanske inte vet vad jag menar med "båg-slalom". Man monterar alltså dit genomskinliga, smala, platta plastbågar på slalompinnarna, så att de formar en slingrig väg/gång som zick-zackar sig mellan slalompinnarna. Hunden bara följer vägen/gången. Sedan måste man förstås succesivt ta bort bågarna, så att slalomet blir till ett riktigt slalom.
Precis som med allt annat jag gör, så är jag som vanligt absolut ingen expert på den här inlärningsmetoden, utan jag har bara snappat upp lite här och där - och sen så improviserar jag samt provar mig fram. Jag menar, hur svårt kan det va?! Säger hon, som alltid bara gör hellre än bra. Självklart tar jag gärna emot tips.
Tillbaka till kvällens träning...
Senast vi tränade, så slutade vi med att han fixade slalomet trots att jag hade tagit bort två bågar i mitten (först en, sedan två borttagna). Jag blev helt förvånad över att han fixade det! Pingu bara avancerar - och gör rätt - hela tiden. Fattar det fortfarande inte. Hur funkar det? Är det nåt elektroniskt? Nåt magiskt? Magiska bågar? Tja... det låter det!
När Pingu och jag då gick mot bilen, så tänkte jag: "Det måste komma ett bakslag snart."
Oj! Det var då det! Spirou och liten Pingu-valp poserar på agilityplanen.
Men hallå?! Det där var ju förra gången! Hur gick det ikväll, då?
Jo, efter Pingus märkliga kråmande mot 4-pinnars slalomet som vi råkade gå förbi, så fick han först köra 8-pinnars med bågar hela vägen. Sen tog jag bort två i mitten på en gång. Båda varianterna forcerade han helt rätt - både vänster- och högerhandling, förstås.
Nu kunde jag inte låta bli att utmana ödet med att ta bort ytterligare en till båge i mitten, typ. Hahaha! Där kom bakslaget! Han fixade inte åt något håll. Testade dock bara en gång åt vardera hållet. Då satt jag tillbaka den sist borttagna bågen, men satte den nästintill mot marken. Pingu fixar nu det galant!
Nu börjar jag snegla lite grann mot det där 4-pinnars slalomet som står strax bredvid. Sagt och gjort! Först sätter jag dit två bågar, och tränar att Pingu ska även klara av en inkallning mot mig - och förstås ta slalomet på vägen. Yes! Pingu är sååå duktig!
Nu kör vi slalomet åter igen när jag går/står bredvid. Först bort med en båge från det, som sen strax blev helt utan bågar. Pingu går helt rätt! Visserligen gör han det nu ganska sakta, men det är väl inte så konstigt - för han måste ju nu verkligen tänka efter hur man ska göra.
Under själva träningspasset, så har vi förstås varvat slalomträningen med annat.
Bland annat så har han nu avancerat med däcket, som nu är så gott som på full höjd. Här är det första gången som han har svårare med högerhandling än vänster (!). Platta tunneln kan han ännu inte själv, jag måste lyfta släpet. Och balanshindren... Dom har vi inte ens påbörjat!
Hur som helst, när vi igen råkar passera 4-pinnars slalomet - utan bågar - så bara körde/forcerade han det - helt på egen tass, helt spontant, helt självständigt, både höger- och vänsterhandling - och helt rätt! Min mäster-Pingu!!
Mäster-Pingu.
Sniff, nosa, nosa, nosa. Sniff, nosa, nosa.
Jo!! Jag stör mig på att Pingu är så himla nosig, och att han kan - helt plötsligt - bara gå ifrån för att nosa... därborta. Om jag missar att han smiter iväg så där, så tar jag fatt i halsbandet och drar honom tillbaka dit vi var. Ibland så memorerar jag den intressanta luktfläcken, och använder den som belöning.
Allra oftast så tänker jag mig för - före - och "långbelönar" med godbit framför nosen till utgångsläget för nästa övning. Men, som sagt, jag missar detta ibland.
Idag så testade jag dock också att låta honom vara, där han nosar runt för sig själv. Jag väntade ut honom, för att se hur han skulle göra. Och vet ni! Efter en liten stund så kommer han till mig, ser upp på mig och typ frågar: "Hörru, vad ska vi göra nu?" Självklart är jag på. "Hörru, sssska vi ta slalomet igen? Sssska vi det?", väser jag lite taggande. Gissa om Pingu var på!!
Eh...? När jag nu säger "på", så är det absolut inte i BC-speed, utan i maklig ESS-fart. :) Men det är intet att förakta.
Lill-Pingu med de två mycket duktiga agilityproffsen Robin och Felix.
Tänk, att Pingu har kört ett riktigt (4-pinnars) slalom utan bågar - helt själv!!!!