Idag har Spirou opererat sitt vänstra öga - igen. Eller rättare sagt ögonlocket. Både han och jag hoppas på tredje gången gillt. Eftersom ögat inte hade blivit riktigt bra, så fick han en remiss till - enligt Spirous ordinarie veterinär - en "riktig ögonexpert". Ja, ordinarie och ordinarie. Det var han som utförde den andra operationen. Ett hårstrå (ögonfrans, alltså) växte precis mitt i ärret från den första operationen. Hårstråt skavde mot ögat. Aj!!! Så bort med det. Men... trots detta så har ögat fortsatt att krångla. Det rinner och har sig, men blir mycket bättre så länge han får ögondroppar.
Redigering dagen efter...
Fel!! Kom just på att den första veterinären fick lov att göra om det hela efter c:a en vecka. Så denna - förhoppningsvis - sista operation är den fjärde!! :(
Den "riktiga ögonexperten" såg direkt vid första mötet att Spirous ögonfransar växer nedåt - mot ögat - istället för snett uppåt. Hon sa att det kunde vara medfött, eller så är det en komplikation efter tidigare operation. Och ju äldre han blir desto slappare kommer ögonlocket bli och därmed kommer det sannolikt bli ännu värre. Så det var inte så mycket att orda om. Hon upptäckte även en ny liten "plupp" på det undre ögonlocket, som nu är borttaget. Pluppen, alltså - inte ögonlocket. Just det! Anledningen till den alllra allra första operationen var just en liten "plupp" på det övre ögonlocket som vuxit sig stor.
Det övre ögonlocket har nu idag blivit typ "upplyft" för att lyfta bort ögonfransarna från ögat. Veterinären varnade innan jag hämtade honom att Spirous ögonlock kommer direkt efter operationen se lite "otäckt" ut. Men jag tycker det ser helt okej ut. Eller så har man blivit lite luttrad...Hur som helst så är det tratt-dags igen ett tag för lille Spirre-Spirou. Jag tror att även han har blivit lite luttrad - när det gäller tratt i alla fall...
Jag tyckte sååå synd om honom imorse när vi satt där i väntrummet. Idag var det första gången han satt och darrade av rädsla. Faktum är att han har byggt på sig mer rädsla vartefter varje veterinärbesök.
Efter vi anmält vår närvaro vid receptionen, så gick vi ut en liten stund - självklart hade jag inte hunnit rasta honom ordentligt. Klantmajan till matte - jag, alltså - hade lyckats sätta klockradions alarm på tiden då vi skulle åka iväg. Alltså inte när jag skulle gå upp. Det blev med andra ord snabba ryck imorse.
När vi gick in igen till väntrummet efter framgångsrik rastning, så darrade han inte längre, men var helt klart mycket orolig och rädd. När jag ser honom så där orolig, så skulle jag så gärna vilja krama om honom, trösta honom, och bedyra att det är inte farligt. Men det går ju inte med en hund. Så istället är man så där lite "klämkäck" och upp-peppande "Det här fixar du, grabben!" helst utan ordentlig ögonkontakt.
Varje gång man går förbi ytterdörren så försöker han smita ut (precis som de flesta jyckar), men han går sedan lydigt in i undersökningsrummet. Meddetsamma djurskötare eller veterinär kommer in, så gömmer han sig bakom mig eller under stolen jag sitter på. Sedan - meddetsamma - de går ut, så slappnar han av, och går fram. Detta påminner mig om Wilbur. En gång när vi var hos veterinären så kom han på att man kan ju rymma ut genom fönstret. "Hörru, matte! Vi passar på att smita nu när hon gick iväg. Jag har hittat världens bästa flyktväg härifrån! Skynda! Innan hon kommer tillbaka! Kom igen nu, matte!!"
Hm.. Spirou vill gå ut - en paus....
Haha! Vet ni vad Spirou ville? Han ville ha mer käk. Där ute på tomten så gick han bort till alla de platser där det brukar vara "godis-utkastning", och visade tydligt och uppfordrande: "Matte, käk!!".
Det är förresten verkligen skönt vid sådana här tillfällen att ha tomt.
Tillbaka till dagens veterinärsbesök.
När jag hämtade honom efter operationen, så visade han till min lilla besvikelse inte någon större glädje att få se mig. Han verkade mer förvirrad än glad, och till och med lite apatisk. Antagligen var han fortfarande lite groggy trots det hade gått nästan fyra timmar. Väl ute så visade han fortfarande förvirring, men så fort han kom in i bilen la han sig ned för att sova. Bilen kändes kanske mer trygg. Och som vanligt tar han på sig tratten utan att protestera. Han kanske till och med känner en trygghet med tratten. Han är van!
En lite suddig bild tagen med mobiltelefonen.
Innan vi åkte hem, så åkte vi först ned till centrum för att kvickt fixa lite på jobbet. Sedan fick Spirou ligga kvar i bilen medan jag gick ut med Gromit och Wilbur.
Efter det var det dags för mat-jakt. ICA har ju stängt på grund av flytten till den allra nyaste utbyggnaden av bygdens köpcentrum. Var sjutton handlar man då?! Jag har ju inhandlat min föda i denna ICA-affär de senaste 30 åren. Jag blev ju helt handlingsförlamad! Vad är svält och elände i utvecklingsländer mot denna katastrof!! Här stod man utan sin stambutik som kommer vara stängd i.... i... flera timmar, ju! Det blev en nödlösning - pizza! Och mjölken jag behöver till frukost-chokladen imorgon inhandlades i en liten obskyr matbutik i Österskär. ;) Hrmf! De hade inte ekologisk "röd" mjölk. Vilket elände!! Fick nöja mig med vanlig röd mjölk istället. Hur ska det här nu gå? Oj, oj, oj!
Apropå det! När jag parkerade vid denna matbutik, så satte sig Spirou upp i baksätet, kollade noga - men förvirrat - ut genom bilfönstren.
När vi sent omsider kommer hem, så ser jag att Spirou tycker det är väldans skönt att vara hemma. Han ruskade sig av välbehag efter han kissat lite: "Jaaa, äntligen hemma!!" Han näst intill galopperade uppför gången upp till huset. Efter en liten rastningsrunda runt tomten, gick vi in för middag. Spirou ville verkligen ha sin mat. Nu är han som vanligt igen. Det tycker jag är sååå skönt. Min lilla pluttigubbe! ;)
Äntligen hemma!
Bättre bilder med riktig kamera kommer sen. (Det onda vänstra ögat syns inte)