Hm...? Undrar vad datorn pysslar med just nu...? Ibland så undrar man... Äh, om han sköter sitt, så sköter jag mitt! Hm..? Testar att spara. Se om han slutar och ha sig. *klick* Så där! Nu är ordningen återställd. Till saken....
Jag är nöjd idag att jag trimmade/rakade 12 stycken tassar, rakade fyra stycken öron, ett stycke nos och tre stycken hakor/halsar. Ni får själva lista ut vilken hund som fick vilket gjort. Självklart borstade/kammade jag alla tre jyckarna också. Wilbur var full av dom där små gröna ettriga fröna. De verkligen kryper långt in i hans päls. Rätt som det är, så hittar man typ hundra frön djupt ner i pälsen. Man blir ibland lite förvånad vad man kan hitta i en pudelpäls. En halv gran är inte ovanligt. Det syns inte utanpå, och det känns knappt när man klappar honom. Nu idag är han förresten full med nya små gröna ettriga irriterande frön. *suck* Ja, ja, fast de gamla är i alla fall borta.
Jo! Vet ni vad jag gjorde igår med Wilbur? Jag klippte tre stycken klor!!! Det var nog typ tre år sedan sist. Hans klor växer ju inte som på en normal jycke. Och nu när jag rakade hans tassar upptäckte jag några stycken där själva klokapseln hade växt, men inte klon, typ. Så jag tog det säkra före det osäkra och jämnade till klorna. Det finns ju annars risk att om själva klokapseln växer ytterligare, så blir det liksom ett hål mellan, och därmed större risk att något fastnar och klon spricker. "AJ!!!", säger Wilbur då, och blir surare än vanligt.
Idag har jag varit domare på Österåkers HU:s KM. De hade även lydnad, rally, freestyle och handlings-KM. Sedan räknar de ihop alla grenarna och utnämner en "Allmästare". Agnes dömde freestylen och Katta valde att även detta år köra årets domarprestation genom att ta hand om resten, alltså rally, lydnad och handling. Tala om allt-i-allo-domare!
Tråkigt nog var det inte så himla många som ställde upp i årets KM. Undrar varför? Om det berodde på att många fortfarande har semester, och är bortresta.
Det var sex stycken tävlande i agilityn. Jag måste säga att hundarna var väldans duktiga!! Förarna, då? Tja... ;) Det är lite frustrerande att så ofta se att jyckarna är föriga och gör precis som deras mattar visar - fel, alltså. Och så gör föraren om, visar rätt och hunden gör precis rätt. Tänk va bra det kunde vara!! Får väl erkänna att det många gånger verkligen kliade i instruktörsfingrarna i mig. Ville visa! Ville prova! Ville testa hur det skulle gå - om... Men, så kan man inte göra. Alla måste själva - i egen takt - söka kunskap i det man nu vill ha kunskap i. Man får väl lov att inse att alla inte vill bli riktiga agilitynördar, som en själv. *suck*
En gammal bild med alla fyra hundarna. Nu för tiden är de ju bara tre.
När jag skulle gå upp till klubbstugan för att vara med på prisutdelningen tvekade jag först att ta med alla tre jyckarna. Tänk att det sitter fortfarande så i en att det finns gruff- och matte-skäms-så-in-i-norden-risk. Men jag tog som tur var mitt förnuft tillfånga, och trotsade mina jag-och-mina-hundar-är-värdelösa-farhågor. Jag antar att det inte är så många som inser hur osäker jag egentligen känner mig när man bara staplar in så där med en knippe hundar in i den ganska trånga stugan. Mina bestämda steg är ren skådespeleri.
Skådespeleri och hunduppfostran går faktiskt ofta hand i hand. Nä! Tass i tass, ska det förstås va´. Nej! Nu blev det fel igen! Hand i tass, menar jag.
Hur som helst var mina dumma inbillade farhågor helt felaktiga, för hundarna uppförde sig så gott som exemplariskt. När ska jag inse att de faktiskt kan uppföra sig hyfsat i möblerade klubbstugor?
KM-resultaten finns/kommer finnas på ÖHU:s hemsida. Om jag minns rätt så blev Helen och Selma, bichon frisé, Allmästare. GRATTIS!!
En glad Spirou.
Efter KM:et fick Gromit prova Hoppklassbanan. Det gick hyfsat, med tanke på att jag själv ju inte hade gått någon bangång. Det blev därför några riktigt grova handlingsmissar från min sida. Efter ett par försök gick det bättre.
Även Spirou fick skutta lite. Just det "skutta". Spirou varken springer eller hoppar - han skuttar! Min lilla gullunge! Och han rullade faktiskt inte i en endaste tunnel. Duktig vovve! Nu fick han inte göra själva banan, eftersom Tomas med Lakritz och Dimma hade dykt upp för ett "litet" (undra hur länge de egentligen höll på) träningspass och därför höjt hindren till nästan max, och jag var för lat för att ändra höjden. En otränad och lite småfet (!) springerspaniel ska inte hoppa så högt. Man märker att Spirre inte tycker det är roligt med höga hinder, och då är det inte något kul. Agility ska vara roligt. Det står det till och med i de officiella reglerna.
Självklart fick också Wilbur köra lite agility. Han bör ju inte hoppa, och nu var det bra att hindren var så höga, så han tvekade, och jag hann då med att avstyra eventuella försök till höjdhopp. Wilbur fick köra några tunnlar och slalom. Gissa om jag blev förvånad när han tog 12-pinnars slalom felfritt med fart och glädje!! Min lilla pensionerade agilitystjärna! Det var ju så länge sedan han körde. Att han kommer ihåg! Givetvis måste jag ju även testa slalomet med högerhandling - och det gick precis lika bra. Kul!!!
Väl hemma var alla tre hundarna väldans trötta efter fem timmar på brukshundklubben. Fast de egentligen inte hade gjort så mycket. De var mest publik, och tittade på. Efter maten tupplurade vi alla fyra i soffan. :)