Idag har man varit uppe på brukshundklubben i nästan exakt tolv timmar. Från nio på morgonen till nio på kvällen. "Varför då?!", undrar ni. "Agilitykurs!", svarar jag. "Eh..? Men varför?!", undrar ni då fortfarande.
Jo, man har först gått kurs för Jenny Damm. "Jaha... Och vem f-n är det, då?", frågar nu dom som inte är agilitykunniga (Jo, det existerar visst sådana). Så för er ej allmänbildade i agilityvärldens kändisar: Jenny och Lotus vann VM (ja, ni vet den där "lilla" tävlingen) för några år sedan. 2001 tror jag att det var. Lotus har nu hunnit bli 14 år, och är världens bästa och sötaste charmtroll.
Om man tittar noga så ser man att Lotus har en guldtand (!) med Lotus tjusigt ingraverat. Haha! Vissa chipmärker sina jyckar, andra... ;)
Jag har även tidigare gått kurs för henne för något år sedan, men just nu kommer jag inte ihåg med vilken jycke - Spirou eller Wilbur. Idag var vi åtta tappra som fick sig en ordentlig duvning av detta agilityproffs.
Rätt som det var när man stod och lyssnade så smög charmtrollet Lotus upp på en helt ljudlöst bakifrån, och med milt våld puttade han isär knäna med nosen - och en liten söt och vänlig Lotus nos dök fram mellen ens knän. Sen stod han bara stilla kvar. :)))
Här är det Marie (som var upptagen med att filma Marianne) som blir "Lotus-puffad". Jenny instruerar.
"Men.. och va sa hon då?" Vad tycker hon att Grompan och jag ska göra? Ja, Grompis ska förstås forcera hindren. Och jämt och ständigt gör undertecknad generalfelet att man liksom mitt på banan stannar upp för att glo på hunden för att kolla om jycken verkligen tar hindren, istället för att lita på sin hund´ och spring - och visa vägen!
Hon trodde inte mycket på min idé att jag bör vara tyst. Utan grundorsaken till Grompans egna påhitt är istället att man är otydlig - och då hittar Grompan på annat. Om jag är tyst eller inte spelar ingen roll (min kommentar). Jo, förresten! När jag ständigt manade på honom blev Gromit snäppet ännu mer ivrrig att komma fram - han blev snabbare. Hm..? Hur är det nu igen? Går agility på tid? ;)
På den sista övningen så hade jag inte alls några problem med den uppenbara svårigheten (att ta rätt tunnelingång) - utan att få jycken att hoppa över det andra hindret i en "staket-kombination". Det gick bara inte! Jo, okej då! När jag visade vägen med bestämdhet (nja...) så skuttade Gromit över hindret. Ja, ibland undrar man vad man egentligen håller på med...
Jennys tre andra hundar med Gromit i bakgrunden. Grompan försökte bara käka upp dom två gånger (Okej, jag överdriver något).
När Jenny Damm-kursen var slut vid 17.00 åkte jag snabbt hem för att rasta av mina jyckar lite hemma på tomten, ge dom mat och piller samt att jag kvickt bestämde mig för vad mina kursare skulle göra på deras agilitykurs. Så halv sju var jag där vid klubbens agilityplan igen med en päronfestis och två kakor (inhandlade från klubbstugan) som medans kursdeltagarna släntrade in inmundigas i en hast som middagsmat. *mums*
På kursen går nio superduktiga ekipage: Tre beardisar, en sheltie, dvärgpudel, golden, schäfer/collie-blandis, border collie och en boxer.
Kvart över 21.00 åkte jag från klubben för att gå en liten kvällspromenad nere i "byn" med mina jyckar. Gromit tycker nog att dagen har varit ganska kul. Spirou och Wilbur håller dock ej med eftersom de mest har fått suttit och väntat, och väntat och väntat. Stackarna!
Just det! Igår kväll var jag också uppe på brukshundklubben några timmar (17.00 - 21.00. Jag kom iofs typ vid halvsex eller nåt). Då fick vi agilityinstruktörer lite specialförkovring av Jenny. Imorgon tänker jag inte ens tänka på ett agilityhinder. Men på lördag är det dags igen! Då är det tävling på Olandstraktens BK och på söndag är det Vallentuna BK:s årliga agilitytävling och utställning. Haha! Det känns lite mycket nu..! Men snart är säsongen över...
Avslutningsvis lite (annorlunda) agilitybilder...
Charmtrollet Lotus igen. Visst är det nåt visst med gamla jyckar. Jag blev alldeles kär i Lotus - fast jag inte är en vallhundsmänniska.
Agilityhinder kan man använda till mycket. Som kudde till exempel! Från Nynäshamns BK förra helgen.
En helt underbar bild som utstrålar en sådan harmoni och är full av "Du och jag"-känsla. Annelie och Lina på Nynäshams BK, förbereder sig för start - mys och gos - mitt i startfållan!
Agility är inte enbart stress och utflipprade skällande jyckar.
Spirou, Grompan och Wilbur tar igen sig. Av någon anledning ville "prickarna" plötsligt dela "rum". (Nynäshamn BK)
Höll på att glömma igen...
Bekvämlighetsinrättningsbedömningen
Gör här come-back! "Baja-majan" på Nynäshamns BK bara måste nämnas.
En utbyggnad av klubbstugan som ligger precis i anslutning till agilitybanorna med ett provisoriskt trappsteg in till "salen". Ja, "salen"! Så kändes det när man klev in över tröskeln. Denna "baja-maja" består av en hall med ett handfat och tre toabås (plus en pissoarskål bakom en halvvägg utan dörr (?)).
Väl fungerande vattenklosetter i de tre rymliga båsen. Klädkrok finns. Rinnande vatten i handfatet, som i och för sig lutade, så stor risk för vattenstänk förelåg. Vanlig flytande tvål. Papperservetter.
Betyg: Att besöka denna bekvämlighetsinrättning är som att vinna silvermedalj på agility-VM!
PS. Ni har väl noterat "ordvitsen" i rubriken/datumet? Själv upptäckte jag det alldeles nyss. DS.