Här kommer först alla bortförklaringarna....
När jag till slut vaknade i morse, så var min första tanke: "Sova!!! Jag struntar i tävlingen - Jag stannar hemma! SOVA!!!"
När jag står i duschen, så tänker jag att istället för mitt mantra "sova, sova, sova, sova... " som enformigt maler i mitt huvud, så borde jag tänka "revansch, revansch.... " Kan hända när jag försökte byta mantra, så kände jag mig ungefär en tusendel piggare...
Vi åker hemifrån (självklart utan att ha ätit frukost och med fyra orastade hundar) cirka en halvtimme senare än jag planerat. Kommer alltså även en halvtimme senare än planerat till tävlingen.
Börjar tävlingsdagen med plan B:
Fort ut med alla hundburarna ur bilen, hundarna och annan packning får vara kvar i bilen, upp på pirran med burarna, jag ser i ögonvrån hur alla andra går banvandring, medan jag skyndar mig till platsen där Catherine, Maja och Xanto har sitt läger. Av någon idiotisk anledning så bara "måste" jag montera upp hundburarna innan jag går bort till banvandringen.
Gromit och jag har startnummer TVÅ - Gromit har INTE gjort sin morgontoalett än! Jag går banan kanske tre- fyra gånger - jag brukar behöva typ sex-sju gånger. Allra helst med en sådan snabb hund som Gromit. Har man en långsam hund som Spirou så kan man hinna improvisera medan man springer - Att improvisera med Gromit finns inte en chans att hinna med.
Jag går bort till bilen för att hämta Gromit. Alla hundarna skriker uppfordrande i bilen när de ser mig komma. Enbart Gromit blev överlycklig när jag släpper ut honom. De andra tjuter besviket öronbedövande kvar i bilen. Vad jag är glad att jag numera har hundgrind där bak, så att jag kan ha bakluckan öppen. Slipper detta dåliga samvete att det är ALLDELES för varmt i bilen.
Speakern ropar för domargenomgång. Jag rastar och värmer upp Gromit istället - snabbt och hastigt - han gör ifrån sig alldeles strax innan han ska in på banan.
Helt plötsligt så har den första startande startat - jag och en överlycklig Gromit joggar fram till startfållan.
Vi går in till första hindret. Jag lämnar Gromit kvar, medan jag ställer mig intill det andra hindret. Gromit rycker till, men sitter duktigt kvar - inväntar mitt "Kör!"
Han hoppar det första hindret, det andra hindret..... Han har för hög fart (o jag alldeles för sen), så han far över Platta tunnelns släp istället för att rusa upp på Balansbommen - Diskad!
När vi fortsätter banan (diskade), så känner jag mig fortfarande lite nyvaken. Jag glömmer bort banan! Inte likt mig.
Dags för rastning av alla jyckar, och sedan frukost till mig. (Jag var MYCKET törstig.)
Hopp-klassen börjar. Vi går banan i lugn och ro. Denna hoppklass var en vanlig hederlig "M-bana" - alltså formad som ett M. "Vi vinner!", säger jag lite skämtsamt till Catherine. "Vi ska komma i mål!", säger hon.
Gromit och jag har startnummer 14. Vi rastar och värmer upp i lugn och ro. Dags för start...
Äh! Nu orkar jag inte skriva mer. Så här kommer lite bilder i stället:
Han har lite märklig stil - min hund!
Vad i all världen håller vi på med här? Att blanda lydnad med freestyle har man ju hört talas om, men... att blanda agility med lite freestyle-moves!!! Haha! (Vi krockade med varandra - jag försöker skutta undan.)
Här berömmer jag Gromit - för vi KOM I MÅL!!!!
25:e plats av 43 starter varav 17 diskade. 2 vägran och 7,34 i tidsfel. (Vi kom näst sist av dom som kom i mål.)
Just nu räknade jag efter; Detta var Gromits åttonde tävlings-start, varav fyra i år. Man kanske ska tycka ändå att det är helt okej presterat av oss. Fast det känns som om han har startat mer, och därför känns det lite att han/vi borde kunna bättre - Vi skulle ju vinna!! ;)
Nu lite bilder:
Först ut: Maja - världens bästa Agility-Berner Sennen.
Och här har vi Nixxa - hon tävlar i klass 2 i Hoppklassen.
Det var Nixxas matte Tina som snällt hyrde ut sig själv till proffs-fotograf och fotade Gromit.